Indien – Jaipur

Indien-dagarna tuffar på och jag börjar känna att Indien inte riktigt är som Europa. Antagligen är resten av Asien likadant, men den naiva delen av mig (hela jag) trodde ändå inte att det skulle vara såhär omskakande att besöka ett nytt land.

Men ja, våran vistelse rullar på och idag har den rullat på en sisådär 5 timmars bilfärd ner till Jaipur. Hastighetsgränserna låg på måttliga 60 kilometer i timmen, men 60 kilometer i timmen” är tydligen indiska för ”plattan i mattan”.
Det roliga är ju det att våran Tata Shoekartong maxar 90 km/h, så det blir aldrig riktigt Formel 1-hastighet på grejerna om man säger så.

Men däremot kör dom alla som dårar även på motorvägarna. Det är tutande till höger och vänster, bilar som svänger in mitt framför en på motorvägarna och dårar överallt. Finns det vara två filer på vägen? Då åker vi 4 bilar i bredd. If it fits it sits typ.
Tänk er överlag en typisk svensk idiot på vägarna. En såndär som prejar dig när du vill in i körfältet, en som kör alldeles för fort och en sån som aldrig använder bälte. Då har ni den typiska indiska bilchauffören. Rökpaus? Vi stannar mitt på sidan av motorvägen. Det är ju enklast så liksom…

Bensinpriset ligger på måttliga 54 rupees per liter, vilket omräknat till kronor väl borde bli en 7-8 kronor per liter.

Men efter en, vad som kändes som en, never ending biltur på lite mer än 26 mil (!) så var vi äntligen framme vid det enorma fortet vars namn jag inte minns (för att vi inte haft internet på 3 dagar nu…). Kan det ha varit Amber Fort?
Men oavsett vilket så var palatset något i hästväg, precis som den röda Taj Mahal-kopian vi såg igår. Bilder kan inte beskriva stället, och det hade även en egen kinesisk (indisk) mur inkluderat i paketet.

Tyvärr var det helt omöjligt att få med allt på bild, och även om man hade fått det är det omöjligt att faktiskt se hur enormt stället var.
300 år hade det totalt tagit att bygga stället, och jag var mäkta imponerad.

En av dom öppna ytorna som fanns inom fortet. Känns lite som Diablo om jag ska vara ärlig…

En snajdig trädgård är aldrig fel att ha i ett krigsfort.

Ptja, tänk er att kliva ut där en tidig måndagmorgon och köra den klassiska ”I LOVE THE SMELL OF NEPALS IN THE MORNING”. Även om man inte är i Nepal, utan Indien då. Jag hade lätt gjort det! Eller varför inte den klassiska ”IM THE KING OF THE WOOOORLD”?

Biffig kille (med vattenflaska) framför ingången till fortet.

Efter det begav vi oss till nästa fort, vattenpalatset (ni som spelat Ocarina of Time kanske minns det?). Dom har tydligen fixat upp en damm som håller vattennivån jämnt precis bredvid fortet, och på så vis slipper dom eventuella översvämningar. Smarta snubbar det där.

The vattenpalace number uno.

Det är annars kul att se att se vilken turistfälla vi har gått in i. På många av dom ställen vi stannat på har en liknande bil stannat på strax efter för att släppa ut ett par japaner, tyskar eller nåt annat naivt och vilset folk vars enda intresse är att köpa paketresor till överpris.
Så även på matstället vi åt på. Jag beställde in kyckling curry med naanbröd och ris, och jag får då säga två saker om detta:
Kycklingen var den köttsnålaste kycklingen jag någonsin ätit. Svensk skolmat är rena rama lyxen i jämförelse, men samtidigt var det lätt den godast curryn jag någonsin ätit. Lagom kryddad och riktigt god.

Betyg på curry chicken på turistfällan: Fem av fem marmorstenar

Då dagen varit väldans varm så har det tagit ganska gott på krafterna, men vi begav oss ändå till nästa gravplats. Det var en plats där nån rik snubbe blivit bränd på bål efter att han dött, och jag känner redan nu att mina redovisningar av ställena är helt värdelösa utan bakgrundshistoria. Men elegant var det i alla fall, det må jag säga.

Än mer inponerande var dom vita marmortornen som byggts upp på samma plats. Fantastiskt elegant och antagligen riktigt riktigt påkostat.

Kolla detaljerna! Sådana stenar satt runt hela byggnaden, och det var skulpturer och annat på resten av alla delarna också.
Dom kan det här med detaljer indierna!

Vitt monument. Sjukt vackert.

Vi har besökt så många fort, palats och grejer att jag redan börjar ledsna lite. Indien är rätt påfrestande som land, eller mest människorna här, och med en temperatur på närmare 50 grader så blir allt så otroligt mycket jobbigare. Kanske inget som ni på Irland riktigt kan greppa, ni har väl tokregn fortfarande ;), men jag och Johannes lider nåt enormt här i solen.

Det enda värt att lägga på minnet från det här palatset var den lilla snubben som försökte fotobomba mig och härma mitt peace-tecken samtidigt som jag gjorde det. Tyvärr var Johannes alldeles för seg för att då det på bild, men jag tyckte det var bra gulligt ändå

Annars kan vi snabbt konstatera att Johannes leder ”komplimanger av indiska män”-ligan med imponerande tre komplimanger. Alla rörande hans långa och hyfsat blonda hår. Tror han kan få ligga lite där om han bara lägger ner lite tid på att stanna upp och prata med dom.

Dagens actionäventyr var annars när vi fick megapunktering på bakdäcket mitt i stan. Tacka gudarna för att det inte hände på motorvägen i 90 blås utan bälte… Men våran chaufför Mr T betedde sig mycket proffsigt när han elegant dök ner i bagageluckan, plockade fram reservdäcket och bytte det i något som bäst kan beskrivas som Formel 1-tid. Om bilmärket Tata någonsin bestämmer sig för att ställa upp i Formel 1 har vi en solklar pitstop-snubbe här.
Alla runtikring betedde sig annats precis som man haft fördomar om. Mr T fixade däcket och runt honom stod 6-7 andra indier och tittade på.

Men när det väl var fixat var det dags för hotellavsläppning. Då vi bokat allt i blindo med hjälp av en indisk turistguide så var allt minsann en aning nervöst, inte minst för att vi rutat ner priset från 6 000 kronor till knappa fjärdedelen. Så likt något slags IRL-Bingolotto begav vi oss mot hotellet. Programledaren hette då alltså Mr T och han lotsade oss genom mängder av fina områden, för att sen åka in i riktiga ruskhålor, in i fina områden igen och tillbaka till ett ruskområde. Katastrofen kändes som ett faktum…

Lucköppningen av rum nummer 109 gick dock otroligt mycket över förväntan, och allt här kändes rätt fräscht faktiskt. Med tanke på första intrycket så var vi överlyckliga, även om swimmingpoolen sen visade sig innehålla en jäkla massa levande saker som inte var människor.

Schysst rum med otrolig utsikt mot en stenvägg.

Kan annars inte riktigt bestämma mig vad jag ska tycka om våran chaufför Mr T ännu. På något sätt vill jag lita på honom, men det ligger ändå ett ”han kommer rånmörda oss när vi kommer tillbaka till Delhi” i bakhuvudet. Det är som om han är Gollum i Sagan om Ringen eller nåt. Som att han beter sig trevligt och artigt, men att han egentligen bara vill råna oss på våra väskor och kasta ut oss för närmsta stup…
”