Miami – En olycka kommer sällan ensam…

En olycka kommer ju sällan ensam sägs det. Morgonen började med att jag noterade att någon gjort kaos med min dators laddningskontakt eftersom den hade knäckts av helt och hållet. Dock lever sladden fortfarande så förhoppningsvis kan bloggkarriären leva vidare tills dess att jag får tag i rejp/en limpistol och kan skarva ihop eländet.

Efter att ha packat in fullt på bilen i grejor

så begav vi oss ut på vägarna för att ta oss in mot fastlandet. Florida Keys var väl kul att se, men ärligt talat så var det otroligt överskattat… En fin solnedgång och solsken var det vi fick och det var liksom allt. Jag hade förväntat mig mer.

Efter att ha checkat in på hotellet, käkat och knäppt lite kort på några random byggnader i centrum var det sen dags för dagens stora mål – att lämna tillbaka bilen.
På grund av Holiday Autos urdumma regel att man bara fick hyra bilen i 54 dagar i rad så kunde vi inte behålla samma bil hela tiden utan var tvungna att byta idag.

Så vi åkte bort till uthyrningsfirman Alamo vid Miamis flygplats med New York-krånglet i bakhuvudet och befarade det värsta. Systemet hade ju inte registrerat våran autoförlängning av kontraktet men eftersom vi hade papper på det var vi ändå rätt lugna. Eller ja, som killen i San Diego sa när vi ringde dom om det här problemet när det hade krånglat i New York: Just don't care about it, it will be aldright”.

Sen körde vi in bilen garaget och en av Alamo-killarna därnere mötte upp oss för att ta mätarinformationen om antal körda mil samt kolla så att vi tankat fullt. Efter att ha knappat in allt på sin handdator fick vi ett kvitto:

Där stod det att vi skulle betala 2 350 dollar för den andra delen av hyresperioden och jag kände direkt för att hoppa in i bilen igen och köra över någon av dom som jobbade där

Jag kastade mig direkt in i handsfacket, tog fram våra papper och traskade upp till Alamo för att ordna upp samma röra för andra gången…

Väl där möttes vi av en manager som först konstaterade att vi dragit över våran hyresperiod med 27 dagar innan jag (ännu en gång) fick förklara vad det var för problem.
Det är nämligen som så att deras system inte klarar mer än 30 dagars hyresperiod i rad. Om man då vill hyra bilen i 54 dagar ska en automatisk förnyelse kicka in. Detta har inte skett vilket har gjort att det har sett ut som att våran bil gick ut för en månad sedan.

En och en halv timme senare hade han ringt San Diego, förklarat samma sak för dom (igen…) och dom hade i sin tur lovat att riva fakturan. Jag tog såklart all information skriftligt så att det inte blir nån mer skit, men jag antar att vi kommer få återkomma till det där framöver…..

Sen var det tänkt att vi skulle hyra en till bil dom sista 4 dagarna, men på grund av att Alamos personal är lika väldresserade som ett gäng primater på valfritt zoo så blev det inte heller av. Det blev ingen cab och jag känner mig lagomt bitter just nu…

Men jag fick i alla fall en trevlig bild på solnedgången över flygplatsen.

Nä, ”ja är intä bittär”

, inte alls…”