Miami – Beachen, åska och regn…

Imorgon regn och åska, i övermorgon stormvindar och blixtar, torsdag åskbyar och varm nederbörd, fredag… ja, ni fattar. Miami dominerar med en väderleksrapport som konkurrerar med Dublin och vi är rätt nöjda trots eländet.
Regn här är inte samma sak som regn i Sverige eller på Irland, det är en helt annan sak. Här betyder det blir en regnig dag” på väderleksrapporten att det regnar mellan 18:00 och 18:15 men att det störtregnar något enormt under tiden – inte att det, som i Dublin, regnar svinkalla regndroppar med samma storlek som Jupiter tre dagar i sträck…

Vi kom hit till Miami igår och när det började regna på kvällen så satt vi på rummet och bara gapade över blixtarna och regnet som föll. Det blixtrade som på ett disco och det regnade som… i en dopad biltvätt ungefär. Ord kan inte beskriva det som skedde men det var ändå en upplevelse kan jag lova.
Vi var sen tvungna att hämta kläderna vi lämnat in för tvätt tidigare under dagen och jag själv blev lagom lycklig när det visade sig vara t-r-e decimeter vatten precis nedanför hotellets trappa… Mina skor fick sig en tvätt där och dom fick sen stå på tork på stranden när vi badade idag.

Stranden ja… hela Miami Beach är ju omringat av stränder så det är inte svårt att hitta dit. Hundra meter har vi till våran ungefär och det är typ aldrig någon som befinner sig där. Vattentemperaturen i juli snittar trettio grader och till och med jag, som är världshistoriens största badkruka, stormtrivs och traskar direkt ner i vattnet så fort vi når stranden. Miamis stränder är paradiset, på riktigt.

Tyvärr tror min kropp att stranden är helvetet istället och den har därför antagit en inte så jätteelegant hummerröd färg som mina reskamrater är vansinnigt avundsjuka på. Eller, dom skrattar åt mig hela tiden och mamma har sagt att folk bara skrattar åt mig för att dom är avundsjuka, så det måste vara därför.

Ett utzoomat sexpack i världshistoriens skönaste badvatten.

Annars kan jag rapportera att vi kört diverse öltester här på östkustens södra kust. Budweiser Light Lime var en av ölsorterna som provades och dess smak kan kort sammanfattas med smakintrycket ”Gott med öl” följt av ett ”Vad i… har dom haft i diskmedel?”. Men eländet är lättdrucket och den vanliga Budweisern kändes plötsligt väldans svårdrucken efter att ha provat lime-versionen.
Landshark har även den provats, men den är inte heller någon höjdare. Smakar som öl med en eftersmak av kisslukt ungefär. Undvik
Annars verkar light-öl vara det nya rosa här. Överallt ser man reklam för Bud Light, Miller Light och en massa andra lightsorter av någon anledning. Förstår inte riktigt poängen, men kanske är det som så att dom försöker få folk att tro att dom är nyttiga om dom dricker light när dom dricker öl? Konstigt är det i alla fall, men amerikanarna är ju lite speciella överlag – både på gott och på ont.

Sen kan jag avsluta med att informera er om att anledningen till att bloggen låg nere tidigare idag var för att lillebrors VM-tipsblogg, som ligger på samma server som den här bloggen, hade dragit på sig smått imponerande 239 772 spam-kommentarer under några dagar… Starkt jobbat där lillebror!
”