Chicago – Segway och fröken Sue

Tre unga pionjärer vaknade imorse till liv i ett regnigt Chicago för att bege sig ut på nya äventyr. Iklädda dom varmaste kläderna dom hade gick dom ut till bilen för att åka in till centrum och i längden till Segwaytouren som skulle gå av stapeln klockan 10:00. Strax efter niotiden lämnade bilen med dom tre ungdomarna motellet och allt var frid och fröjd.

Då två av dom tre unga resenärerna redan var rutinerade segwayproffs sen debut-turen i San Francisco kände dom ingen press alls samtidigt som den lite mer orutinerade damen i sällskapet var en aning skeptisk till den nya farkosten och dess egenskaper.
Tyvärr var dom rutinerade segwayproffsen inte lika rutinerade när det kom till uppskattningen av hur långt det var in till centrala Chicago från motellet samt hur fort det kunde tänkas gå att ta sig in dit klockan nio på en måndagmorgon.

Så när klockan var tio och segwaytouren skulle till att börja befann sig dom tre segwayhjältarna fortfarande i sin bil mitt ute på motorvägen som rörde sig framåt i en hastighet jämförbar med farten en backande sköldpadda håller.

En kvart, en halvt felparkerad bil och en rallytaxitur senare så anlände dom dock hos City Segway Tours och fick skriva på en massa papper om att dom minsann inte tänkte ha sönder dom tvåhjuliga snowboardarna” som Tatjana mycket elegant (och helt ologiskt) kallade dom.
Efter att ha skrivit under på att jag minsann tänkte ge bort min bil, vänstra njure och min favoritinnebandyklubba till City Segway Tours om någon av oss hade sönder en av Segwayarna så reserverade killen i kassan 1 500 dollar från mitt Visakort och vi kunde sen baxa ut våra tvåhjuliga under för att springa ikapp dom andra deltagarna vi skulle åka med.

Våran guide såg ut som Pamela Anderssons ex Tommy Lee och betedde sig lite som ett förvuxet ADHD-barn, men han hade även en riktigt skön humor och var en rätt trevlig, om än lite knepig, kis.

En mycket nöjd Kausti med ett hjälmspänne som tydligen stack rakt ut fick sen kliva på Segwayen och visa vilken rutin han hade på åkdonet.
Sen tog Tommy Lee täten och började resan runt Chicago för att visa allt som staden hade att erbjuda.

Vi åkte på vägen förbi bland annat The Field Museum som tydligen har världens mest kompletta skelettet av en T-Rex:

Vroooooooom…

Sen åkte vi också ut till planetariet som fanns i staden, mest för att stället skulle ha en jättefin utsikt över staden:

Vrooooooom….

Och utsikten vid planetariet var riktigt ball. Lite svårt att visa på bild dock. Men efter att ha lyssnat på lite ointressant information om stället så begav vi oss mot Grant Park för lite ytterliggare sightseeing:

Vrooooooom…

Väl där fick vi berättat för oss att staden Chicago fått ett hjärnsläpp för några år sedan och importerat några ton rostat järn från Polen. Statyerna ser ut som underkroppar som går runt huller om buller och är menade att symbolisera dagens samhälle där ingen längre träffas utan där all socialisering sker via internet. Eländet kostade sex miljoner dollar att köpa in.

Efter att ha chockats av idiotin som pågår i staden så återvände till City Segways kontor för att lämna av våra Segways, jag återfick min deposit på 1 500 dollar och sen tog vi tog sikte på en av dom få sakerna vi inte fick besöka, men ändå se, under touren:

Cloud Gate, en 20 meter hög kidneyböna-liknande stålklump. 100 ton tung och spegelblank står den där i Grant Park och ser riktigt trevlig ut. Den påminner lite om T-1000 från Terminator 2 och den känns sådär skönt futuristisk som bara en kromad stålklump kan göra.

Väl där kände vi oss klara med Grant Park och bestämde oss istället för att ta en taxi bort till Field Museum för att se vad som fanns därinne…

Och dom hade så sjuuuukt mycket balla saker därinne. En mumifierad snubbe var inte en av dom.

Ett skelett av världens första snel hest var dock lite bättre.

En uppstoppad, om än både ful och långnäbbad, alligator såg betydligt ballare ut än vad den gör på bild.

Ett gäng pingviner och en lillebror lyckades även slå sig in på en av bilderna, men ingen av dessa kunde leva upp till den ballaste grejen av dom alla! Trots att stället hade skelett av både Stegosaurus, Brontosaurus och en massa andra dinosaurier, samt ett skelett av en enorm kaskelot så kunde ingenting ens komma i närheten av…

… skelettet av Sue, en före detta levande Tyrannosaurus Rex!!!! Det var så häftigt, och så levande, att jag inte vågade röra en min när jag fick min bild med denna fantastiska donna! Den var så ball att jag nästan ville skaffa barn med den och när dom andra först ville ”gå runt och titta lite” så grät jag som en nyfödd bäbis med nackskott – jag ville ju se Sue på en gång!

Klockan är mycket nu och jag hinner inte skriva mer, men om ni någonsin får för er att på något jäkla vis åka förbi Chicago så se för tusan till att besöka The Field Museum. Stället var fantastiskt och man skulle lätt kunna lägga en heldag där för att bara strosa runt bland djuren, utställningarna och allt annat dom hade.

Betyg på Field Museum: 5
”