USA – Rocky Mountain National Park

Efter att ha sovit sex timmar i Eagle fortsatte våran resa med det vaga målet New York som temporär slutstation. Colorado var annars ett ställe som man hade noll förväntningar på eftersom vi inte tittat upp någon information alls om stället innan vi åkte dit. Vi skulle ju tekniskt sett inte ens ha varit där egentligen, så Colorado blev lite som en 17-åring som får debutera i Örebro i den 88:e minuten när laget ligger under med 0-3.. Ingen press, bara allt att vinna.

Och den här 17-åringen gjorde minsann succé direkt och skottade in 4 kassar på två minuter plus övertid. Och nu snackar vi inte italiensk 9 minuters övertid bara för att Milan ligger under med 0-1, här snackar vi svensk övertid där AIK leder med 3-2 och måste vinna för att behålla serieledningen samtidigt som matchen döms av en AIK-supporter.

Colorado var riktigt fint och påminde stundtals väldigt mycket om Schweiz och Österrike. Disclaimer: Ignorera cementbilen på bilden, den räknas inte in i Colorados betyg.

Målet var att ta oss från Eagle till Lincoln, Nebraska, en sträcka på [kan inte googla när jag sitter i bilen och skriver].

Men eftersom Zions nationalpark låg 50 mil åt fel håll från Grand Canyon enligt GPSen (är inte säker på att den hade rätt alltså…) så blev framför allt lillebrors dam väldans besviken på att vi inte kunde se stället. Därför var vi såklart tvungna att ta svängen förbi nån annan nationalpark på vägen och där lura henne att vi faktiskt var i Zion för att på så vis pigga upp henne.

Det enda stället som låg vettigt till visade sig vara Rocky Mountain National Park, men tyvärr var det landskapet helt annorlunda från halvökenlandskapet i Zion. Efter en kortare bortförklaring om hur UFOn landat i Zion och bevattnat stället så köpte hon dock det gröna ökenlandskapet” och anledningen till varför ”Zion” såg ut som det nu gjorde.

Vi fick även se en sjuk mängd djur i parken. Älgar, och nån slags älg/rådjurshybrid kikade fram lite överallt vilket var en skön förändring mot att bara se tama och tarva ekorrar som direkt försökte råna en så fort man visade sig i Yosemite och Grand Canyon.

Muuu eller vad nu älgen säger. Brööööl kanske?

Rocky Mountains nationalpark var dock riktigt najs, speciellt när man kommit upp en bit på höjden. Vi nådde 12 000 fot vilket väl blir kring 4 000 meter över havet, som mest och där var utsikten över bergstopparna riktigt trevlig.
Värt att notera är annars att Colorado har femtiotvå bergstoppar som är över 14 000 fot och att vissa dårar gjort det till en sport att bestiga dom alla…

Ännu sjukare var dock att dom hade typ t-r-e meters snö mitt i juni!!! Jag kan inte för allt i världen ens tänka mig vilket katastrofmegadrygt jobb snubben som plogar vägarna däruppe under vintrarna måste ha…

Men med den här utsikten kanske man kan leva med att tjäna 55 kronor per timme och jobba 27 timmar per dygn för att hålla ett av körfälten på en av vägarna däruppe körbart.

Tre saker bör noteras på denna bild:
1. Min mage ser lite otränad ut. Undrar om man ökat lite i vikt måntro?
2. Simba fotobombade mig. Sketna bergslejon.
3. Luften däruppe var helt galet tunn. Helt plötsligt fick man sånadär ”nu har jag sprungit en mil så jag flåsar som en dåre för att få luft annars svimmar jag”-känslor och man började flåsa likt en överviktig flodhäst (vars vikt jag förövrigt bör uppnå nånstans mellan Atlanta och Miami).

Men på tal om bergslejon så hade även Rocky Mountains sådana! Det skulle även finnas björnar där, men båda dom här magnifika djurarterna höll sig såklart långt inne i skogen, långt utom synhåll för dom svenska turisterna som härjade i deras hemtrakter.

Men dom fula växtätarna stod och tjockade sig typ överallt.

20 graders sol och snö så långt ögat kan nå.

Vägarna däruppe kändes annars fantastiskt säkra med 45-graders stup tre centimeter bredvid vägbanan.

Kvällen avslutades i [kan inte googla då jag sitter i bilen och skriver] och solnedgången fotograferades såklart även idag.
Vi befinner oss nu ungefär 110 mil från Chicago så vi räknar med att nå Blackhawkarnas hemstad imorgon kväll nångång. Man måste älska 75 mph-vägarna där man kan snitta 130 km/h utan problem <3
”