USA – Monument Valley

Efter att ha lämnat Grand Canyon var planen att sträckköra så långt vi bara orkade för att på så sätt ha tjänat in några mils körning inför morgondagen. Inför resan hade vi planerat att lämna Las Vegas den 24:e juni, men nu låg vi redan en dag före planeringen vilket aldrig är fel.
Vi hade tänkt följa den legendariska gamla” vägen Route 66 över landet, men efter att ha spenderat en natt i en av städerna som ligger längst den vägen så insåg vi att om det i den staden fanns en hastighetsbegränsning på 15 mph (typ 22 km/h) så skulle antagligen alla dom andra städerna längs vägen ha någonting liknande. Med andra ord, vi skulle antagligen snitta ungefär 35 km/h över dom 4 000 kilometerna mellan Las Vegas och New York. Det skulle inte funka helt enkelt, så vi tog istället sikte på Denver, Chicago och dom städerna som ligger lite mer norröver.

Ungefär 30 mil efter att vi kidnappat våran Simba från Grand Canyon så stötte vi plötsligt på en fantastiskt fascinerande klippa, och rutinerad som man är så visste jag direkt vart vi var – vi närmade oss Monument Valleys nationalpark!
Jag hade dock nästan glömt bort den eftersom vi ställde om resvägen såpass sent som vi gjorde, men direkt vi såg den här klippan kände jag att det här nog kunde vara värt ett stopp.

Efter att ha dumförklarat en sur lillebror som ville skippa stället så vände han om bilen och vi betalade dom fem dollarna var som inträdet kostade.

Men jäklar vad värt det stället var… Det syns inte på bilderna hur stora dom där bergsformationerna var, men dom var betydligt större än vad dom ser ut att vara.

Lillebror retade såklart klipporna eftersom dom såg så små ut på bild

Själv satte jag mig ner för att smutsa ner mina vita shorts med lite röd sand.

Bil och stenbumlingar.

Förövrigt ska jag nu googla och ta reda på hur i hela friden dom där klipporna skapats…

Vi försökte oss även på att ta en gruppbild utan någon som fotograferade oss.
Det första vi fick lov att göra var att backa bak bilen en sväng så att dasset som står där bakom inte syns och det andra vi gjorde var att använda oss av en ryggsäck som stativ.
Del ett gick bra, dasset syns inte alls på bilden, men del två gick inte riktigt sådär superbra som jag önskat mig. bilden blev sned hur mycket jag än försökte stabilisera kameran. Men aja, vi fick en bild iaf

Efter en snabb googling visade det sig att dom här klipporna skapats av… Coloradofloden… Från början var landskapet på den här platsen lika högt som monumenten som nu står där, och med hjälp av en sjujäklas massa tid så har vattnet från floden eroderat berget tills dess att bara några få monument blivit kvar… Way to go vattnet! Picasso kan slänga sig i väggen, H2O är det nya rosa!

Simba som var med behövde såklart kissa efter den långa kidnappningsbilåknigen, tyvärr visade det sig att lillebror inte riktigt visste hur lejon kissar. Kort sammanfattning: nu vet han vilken ände som ska vändas åt vilket håll…

På tal om skit på fel ställen: våran bilruta såg förjävlig ut efter att inte ha tvättats på nästan fyra veckor. Miljarder insekter har tävlat om att få pryda både nummerplåt, motorhuv och ruta vilket lett till att bilen nu såg hemsk ut.

Jag roade mig med att leka ”connect the dots” och fick fram en ganska fin elefant tillslut:

Efter denna mycket roande lek fortsatte vi våran färd mot Denver för att där kunna övernatta när en skylt plötsligt dök upp: ”Mexican Hat-mountain ahead”. Efter att ha slagit upp det i våran resehandbok (Lonely Planets tjock-tjocka USA-bok på 1200 sidor är sjukt bra att ha med sig) visade det sig att vi tydligen skulle få se ett berg som liknade en mexikansk hatt – hur ballt lät inte det!?

Beredda på att få se en 200 meter hög mexikansk hatt lade vi i högsta växeln (D på automatlådan) och tokgasade oss närmare berget.

Vi fick se… en stor sten ovanpå en liten sten ovanpå lite grus…

Betyg på Mexican Hat: 1

Kvällen höll sen på att sluta i megaantiklimax när bensintanken torkade ut snababre än en gratis spritflaska under en svensk midsommarafton. 5 mil tog det för tanken att gå igenom hela det röda fältet… Tack och lov rullade vi in på en bensinmack precis när bensinmätaren visade game over.

Strax före 21 gick sen solen ner, men då hade vi fortfarande fem timmars körning framför oss innan vi slutligen kunde somna i Eagle, Colorado klockan 03:00 på morgonen. Då var vi ändå 20 mil från Denver, men vi låg i alla fall bra till i jämförelse med planeringen…
”