Close

Monthly Archives juni 2011


En liten håla jag inte minns namnet på igår, Chicago idag.
Dagen började med sovmorgon till 11 innan vi begav oss ut på stan för att spana in Amerikas högsta byggnad, säkerligen namngedd efter den stora skådespelaren Bruce, som ack så vackert namngetts till Willis Tower. 108 våningar, eller 526 meter, högt och fram till 1998 var det världens högsta byggnad.

Skyskrapan består av 42 735 kvadratmeter yta, har 902 toaletter, byggnaden besöks av 25 000 personer per dag och det är 2 232 trappsteg från botten upp till högsta våningen.
Varje år anordnas tävlingen Sears Tower Stair Climb som går ut på att en massa löpare springer upp för alla dom där trappstegen för att komma först upp. Rekordet att springa upp ligger på 13 minuter och måste ha slagits av nån dåre som inte förstått hur skönt det är att åka hiss… Byggnaden har dessutom 104 stycken sådana, så det bör inte vara alltför svårt att få plats för att kunna ta sig upp…



Men efter att ha köat i nästan t-v-å timmar för att få betala 17 dollar för att sen få åka upp i tornet så förstår jag varför dårarna har så bråttom upp. Utsikten där uppifrån var faktiskt riktigt ball. Man såg ut över alla skyskraporna som pryder Chicago vilket var vackert, men inte värt väntan…

Annars kan vi nämna att Chicago är den staden som börjat sämst av alla. Den började på smått fantastiska minus tre av fem vilket är å-t-t-a poäng ifrån maxpoäng. Detta på grund av deras totalidiotiska system med betalningen av biltullarna för att få komma in i staden.



I till exempel San Francisco så får man betala 5-6 dollar, sen kan man åka in och göra vad man vill i centrum, men Chicago fungerar inte som så. Nej, här hade dom istället först en biltull där man fick betala 1,80 dollar för att få åka förbi, sen hade dom en till där man fick betala 1,80 dollar. Sen hade dom en till tull där man fick betala åttio cent innan man kom till en till tull där man fick betala 80 cent… F-y-r-a jävla stopp för att få betala 6,20 dollar!?!?!! Där cashade Chicago in sitt första minuspoäng. Sen kunde jag inte låta bli att lägga på ännu ett minuspoäng när vi åkte förbi en skylt där det stod Right turn, 30 cent road toll” – varför kan dom inte bara fixa en jäkla tull där man säger vart man ska, betalar det man behöver betala och sen kan åka dit utan problem!?!

Visste ni att under år 1900 bodde det fler svenskar i Chicago än vad det bodde svenskar i Göteborg? På grund av det finns det en massa svenskättligar här, något som märks på hur jävla illa varenda dåre här kör bil. Här är det ingen passiv körning som i resten av USA, ingen släpper in dig i deras fil om du måste byta och folk ligger alltid alldeles för nära bakom dig på vägarna.
Sen är stadens vägnät katastrofalt också, något som gör Chicago till än betydligt sämre stad än San Francisco när det kommer till att köra bil. Därför fick Chicago även sin tredje minuspoäng innan vi ens varit här en dag bara för det.



Men åter till Willis Tower. Dom hade en rätt cool sak däruppe – en skywalk på 103:e våningen. En glasbur som man kunde gå ut i och på så vis se stadens gator rakt under sig.
Jag vågade, trots min höjdrädsla, mig ut dit och det var faktiskt inte så farligt…



Men det var en bit ner om man säger så…



Och luften där uppe fick tyvärr mina enorma biceps att krympa till blott 3% av sin ursprungliga storlek.



Kvällen spenderades på Navy Pier som är Chicagos svar på Santa Monicas Pir. Väl där åkte vi pariserhjulet, kikade ut över staden och bara njöt av att ta det lite lugnt en stund.



Vi fick även en ganska fin vy över staden. Ur den synvinkeln är Chicago lätt den ballaste staden hittills, utan konkurrens.



Ball stad.



Chicago i solnedgången från sin bästa (enda bra) sida.



Coolt parkerings- och lägenhetshus.

Imorgon kör vi en segwaytour genom staden, sen siktar vi förhoppningsvid på the Field Museum som verkar vara riktigt ballt. Har jag otur blir det Chicagos Zoo eller akvarium istället, men jag ska kämpa för att få besöka dinosaurierna på museet!