Den andra morgonen i Juan Les Pins började såklart med den klassiska Avbryt snoozandet efter två pip och sov över med en och en halv timme”-rutinen. Efter det traskade vi upp och ut till det lokala bageriet för att köpa någonting ätbart.
Jag dreglade över alla sockerproppade godbitar i fönstret men Jaker fixade två baguetter istället. Lite lagom missnöjd, och med dreglet hängandes från mungiporna, tog jag promenaden tillbaka till hotellet tillsammans med min röda rumskamrat.

För Jaker är verkligen helt sjukt röd. Vi solade ju nån timme igår och han ser nu ut som en självlysande tomat på framsidan ungefär. Ryggen är dock i stort sett orörd Orutin kallas det va?

Röd Jaker med New York Rangers-kepa

En och en halv timmes solande och en större mängd svett senare så bestämde vi oss för att det fick vara nog med solande. Efter att ha noterat en 55-årig gubbe med ett muskler sexpack på magen kände jag mig lagom förnedrad och tog till flykten från stranden – utan att ha badat i Medelhavet ännu. Badkruka ftw!

Vi hade planerat att kika Holland – Danmark efter beachen men kände att det nog behövdes lite proviant för att orka med den 90 minuter långa matchen. Därför tog vi sikte på den lokala matvarubutiken idag igen. En kilometerlång promenad senare klev vi in på Casino Supermarket som stället av någon outgrundlig anledning hette.

Jaker, som både är lång och tanternas favorit, fick direkt en inbjudan att hjälpa den korta tanten därinne att komma åt dom bästa körsbären högst upp i fruktdisken. Jaker tvekade inte utan använde sina stora händer för att fylla damens frukostkorg. Lagom rosaröd om kinderna traskade den lilla damen sen iväg och Jaker var nöjd. ”Halva inne väl?” tjoade han glatt samtidigt som jag blundade och låtsades att jag inte kände honom.

Annars hittade vi den enda drycken som smakar värre än Vanilla Coke – Cherry Coke. Världens totalvidrigaste dryck någonsin. Spöstraff på alla dom som ens vågar säga att den smakar okej…

Jaker skulle såklart ha massa godis också. ”En sån.. en sån… och en sån måste jag också ha!”.
31 euro fattigare kunde vi sen traska tillbaka till hotellet.

Vi noterade att nojan kring det kungliga bröllopet som snart kommer hållas i Sverige även verkade ha spritt sig hit. Totalt ointressant om ni frågar mig.

Vi handlade bland annat pizzakex från mataffären. Det ser helt stört ut och verkar ännu konstigare, men…

… kakorna både såg ut som och smakade som pizza gör. Jag trodde dom skulle smaka tråkigt och kexigt, men smakade riktigt mycket pizza

Betyg på pizzakexen: 4

Lila chips inhandlades också, mest (bara) för att dom var lila….

… och dom var verkligen lila. Nu smakade dom precis som vanliga svenska lantchips, men dom var lila. Tyvärr är ju inte lila någon speciellt ball färg, så jag kan inte ge dom lila chipsen något megahögt betyg.

Betyg på dom lila chipsen: 2,5

Middagen idag käkades på samma ställe som igår och laxpastan smakade inte riktigt lika bra som igår, men ändå helt okej. 44 euro för två portioner mat och två öl gör dock att det knappast skulle ha blivit en vana om man faktiskt bodde här.

Eftermiddagen och kvällen har annars spenderats framför våran 14-tum stora TV. Fotbolls-VM är ju en ganska stor grej, speciellt om man är det minsta intresserad av fotboll. Serbien – Ghana och Italien Paraguay har kikats och Jaker har skrikit sig hes till den senare av dom två matcherna. ”DOOMARN!” varvades flitigt med ”MEN DU SKOJAR!?”, ”NEEEJ!” och ”MEN GE HONOM KORTET DÅ!”. Grannarna på hotellet är nog nöjda över att ha oss som grannar

Skapligt osugen man var på att blogga idag då. Imorgon tar vi dock sikte på Nice och en utflykt till Monaco, kanske bli det bättre då… :@”

Min första morgon i franska Juan Les Pins började med en standardöversovning Jaker var däremot jättepigg och orkade upp redan vid 9-tiden för att traska upp till mataffären och inhandla baguetter, drickyoghurtar och juice. Bra roomservice där Jaker

Efter uppstigningen var det äntligen dags för debuten av Beach 2010! T-shirten åkte av, tvättbrädan åkte fram och varenda dam på stranden stannade upp, höll för ögonen och började sen snabbt smörja in sig med sololja eftersom dom trodde det var solen som kikade fram mellan molnen. Så var dock inte fallet utan det var bara min snudd på totalt osolade mage som blänkte så vackert i kontrast till den bruna sanden

Som jag nyss nämnde så var solen tyvärr inte på något lysande humör (höhö, fattar ni? Lysande humör – solen. Höhö :i). Den gömde sig istället bakom en massa moln och vägrade ge mig den solbrännan som jag så väl behövde. Lite tråkigt där, men det var ändå underbart att ligga på stranden, lyssna på musik och andas in den fantastiska Medelhavsluften.

Jaker var dock nöjd Här ser han precis så osolad ut som han var imorse, nu ser han ut som en kokt kräfta istället

Lunch med bubbelvatten till. Usch

Betyg på lunch-Calzonen: 1,5

Eftermiddagen spenderades även den på stranden, dock ville solen för en gångs skull kika fram också. Jag minns att jag gick ner, bredde ut min handduk och sen vaknade av att Jaker sa Jag går upp till hotellet nu”. Sen somnade jag om.
Solbrännan ökade något i alla fall

Målet för middagen var annars creperian (?) Crêperie du Port som tydligen ägdes av en gammal klasskamrats (Johan Jonasson) exflickväns moster. Efter att ha tagit kort på vägbeskrivningen så begav vi oss iväg. Med hungriga magar och beslutsamma sinnen tog vi därför sikte på detta, enligt herr Jonasson, fantastiska matställe.

Direkt vi kom dit gick vi in, fick våra platser och satte oss för att vänta på menyerna. När vi väl fått dom sa Jaker någonting jag inte riktigt väntade mig. Eller sa och sa, han viskade fram ”Vi sitter på fel restaurang”…
Efter en massa tisslande och tasslande bestämde vi oss för att köra springnotan utan att ha beställt någonting.
Det stod ju crepes på skylten föe helskotta! Varför placerar dom en annan creperia på stället där det rätta creperiet borde ligga?

Nåja, efter en gratis springnota senare hittade vi rätt ställe och vi dubbelkollade namnet innan vi satte oss bara för att vara säkra. Efter att ha funderat i några minuter över varför killen som hämtade menyn inte alls såg ut som en riktig crepererare började nästa fasansfulla upptäckt klarna: Vi hade gått fel – igen! Vi hade satt oss vid grannrestaurangen som var en helsunkig asiatisk restaurang med magsjuke-garanti på menyn

En kontroll på dörren till Crêperie du Port och lite viskningar senare gjorde vi det igen – vi stack från våran andra sittplatstabbe på 5 minuter i en väldig fart.
Creperian vi hade tänkt besöka var stängd med meddelandet ”Fermeture annuelle” – ”annual closure” – ”stängt bara för att Jaker och Kausti är i stan”. Besvikelsen var enorm, löpstegen bort därifrån var ännu större.

Mitt under flykten fick vi syn på alla båtarna som fanns i hamnen en kort bit från creperian så vi bestämde oss för att ta det lugnt och försöka smälta in bland alla jetsettarna med yachter istället för att fly.

Vi fick syn i, vad som vid tillfället var, en jättestor båt och blev båda fascinerade. ”Jag vill också ha en cool båt” grinade vi båda samtidigt som vi räknade småpengarna vi hade i fickan.

Vi traskade vidare runt hamnen och jag kände snabbt hur hur seglings- och motorbåtsintresset steg något enormt. Nu har jag visserligen redan en egen lyxyacht

hemma i Borlänge, men jag kände ändå att jag nog skulle kunna tänka mig en till…

Efter en kort promenad runt en staty som var uppbyggd av bokstäver så förändrades dock min världsbild helt och hållet. Där mitt framför mina ögon stod den största yachten jag någonsin sett…

Där stod en 78 meter, eller om ni så vill 256 fot, lång privatyacht… Det går inte med en bild visa hur enorm den var, men den var… helt absurt stor. Och den hette… Montkaj…
Efter lite efterforskningar här hemma (Google ftw!) så har det visat sig att båten tillhör Prins Mohammed bin Fahd från Saudiarabien. Skapligt ägigt att kunna brassa runt i en såndär megabåt då Bara bränslekostnaden under en resa med den där båten kostar nog mer än vad jag kommer tjäna under hela min livstid

Men det skulle bli bättre…

Vi kom fram till en båt som nog var ännu lite större än Montkaj. I alla fall kändes den betydligt ballare. Den hade en helikopter på däck!

Fattar ni? Den hade en h-e-l-i-k-o-p-t-e-r som livbåt! En HELIKOPTER! Jag har aldrig i hela mitt liv sett nåt coolare En helikopter som livbåt!

Efter att ha fascinerats av dom fantastiska yachterna som fanns i hamnen roade jag mig under tillbakavägen med att fotografera och tyst för mig själv yttra namnet på världens coolaste sak – puttifrånkorven.
Puttifrånkorvpputtifrånkorvputtifrånkorvputtifrånkorvputtifrånkorv gick jag och skrattade för mig själv samtidigt som jag njöt av kvällssolen. Vilket ord! Lätt det roligaste ordet som (inte?) finns i den svenska vokabulären.

På väg tillbaka genom det lilla området med båtar hade mitt båtintresse dock helt avtagit. Det kändes lönnlöst att ens försöka önska sig en båt eftersom man ändå visste att någon därute alltid skulle ha en större (båt!) oavsett vad man själv gjorde.

När vi sen skulle bege oss hem tyckte jag det vore en bra idé att gå längs med stranden istället för att gena raka vägen tillbaka. Nu är det bara så att mitt lokalsinne är horribelt, kasst och helt icke-existerande och det är såpass illa att jag bland annat gick vilse under den 500 meter långa promenaden som jag gick från stranden till hotellet tidigare under dagen
Kort sammanfattning av strandpromenaden hem:

Vi går till stranden. Jaker säger ”Det här är fel sida av halvön”. Jag svarar ”Jasså? Aja, vi går hitåt fåse – hur långt kan det vara?”. 27 kilometer, 914 klagomål från Jaker och en massa svett senare så hittade vi tillslut rätt. Slutsatsen efter den där promenaden blev att jag hädanefter aldrig mer tar beslut om hur vi ska gå. Aldrig någonsin.

Vi körde sen restaurang-pasta bara för att belöna oss själva att vi varit så duktiga och gått såpass långt som vi ändå hade gått.

Ölen kostade 80 spänn per styck och vi kände oss rånade. Glasen var balla i alla fall.

Jaker blev dock på bättre humör när hans Carbonara kom in på bordet.

Jag körde istället laxpasta och jag måste säga att det lätt är den godaste laxpastan jag någonsin ätit!
Nu är det visserligen den enda laxpastan jag ätit, men den var sjukt god.

Betyg på laxpastan: 4,5

Kvällen avslutades med fotboll på TVn och ett Tyskland som fullständigt körde över Australien med 4-0. Bäst med den matchen var annars studiokisen på den engelska TV-kanalen som spelade golf med Steven Gerrard, anordnade straffsparkstävling i studion och igår hade besök av Simon Cowell. Varför kan inte svenska studior vara lika roliga? :_

Bonusbild: Jakers sandhög som han släpade med sig in i rummet idag efter det första strandbesöket.

Röstningsknappen för att ge inlägget maxbetyg har ni nere till vänster. Klicka nu där.

Imorgon: Beach 2010 fortsätter. Kanske årets första dopp också?”