Tåget mot Prag gick redan 08:08 på morgonen, så jag såg kvällen innan till att beställa en taxi åt oss så att vi kunde ta oss till tågstationen utan att behöva gå den där 30-minuterspromenaden på morgonen.
Klockan 07:00 klev jag upp ur sängen, tryckte ner alla grejorna i ryggsäcken och traskade ner i receptionen för att kika om taxin kommit.

Följande utspelade sig sen.

Kausti: I ordered a taxi yesterday for 7:20 today. Room 343
Receptionisten: Yes, Jakob right? Our limousine is ready for you and is waiting outside
Kausti:
Kausti: Li… limousine?
Receptionisten: Yes
Kausti:
Receptionisten: That will be 10 euros
Kausti: 10 euros, is that all that it will cost?
Receptionisten: Yes
Kausti:

Seriöst, hur kan man inte älska Bratislava? You gotta love that exchangerate” som Scott säger i (den frekvent nämnda filmen) Eurotrip.

Men jodå, utanför stod en tokfräsch BMW med tillhörande förare och väntade på oss. Nöjd hoppade jag in i baksätet med det lyxiga kvittot från hotellet i handen samtidigt som Jaker hoppade in på andra sidan.
Gratis vatten fick vi också – vilken grej! Nu var bilen inte nån lång limousine som jag hoppades på, men jäklar vad ball man kände sig att glida in på tågstationen i de där bilen. Dom vanliga tågluffarna som stod där såg skapligt avundsjuka ut
Nej, det är ingen vanlig tågluff med hostel, gatuköksmat och supande vi är ute på, det är någonting mycket vuxnare

Seriöst, 10 euro för en såndär skjuts. Ge mig mer Bratislava! Tack vare den där skjutsen tjänade Bratislava in en halv betygspoäng.

Betyg på Bratislava: 3,5

Efter gårdagens eskapader anade jag en mindre huvudvärk i min ömma skalle. Att få sitta i en megagrym BMWs säten på vägen till tåget kändes okej, men när vi klev ombord på tåget och satte oss höll jag på att avlida. Sätena var helt totalt värdelösa. Slovakien var tvunget att avsluta besöket med att sänka nivån igen – landet fick ju inte framstå fööör bra
Nej, att sätta sig i dom där jävla stolarna kändes ungefär som att ta en bit kartong, slå in den i 2 mm tyg och sen sätta sig på skiten – och där satt vi i FYRA timmar!

Coolt att vi i alla fall åkte igenom Brno på vägen till Prag. Jag minns för 5-6 månader sen (shit vad tiden går fort!) när Murat och Maria snackade om att dom absolut skulle åka till Brno för att hälsa på dom IBMarna som jobbar där (vi har rätt mycket kontakt med Brnoarna via ”MSN” på jobbet). Jag satt bredvid och lyssnade intresserat och tänkte ”Wow vad coolt”. Nu satt jag på ett tåg genom staden och fascinerades över att det verkligen finns folk som bor där. Det såg inte så pepp ut som jag trodde för ett halvår sedan

Nåja, jag kostade på mig att vinka lite åt Igor i smyg i alla fall. Igor är alltså min personliga Brno-favorit för er som inte vet det. Igor kan allt och jag misstänker att han kan ha sålt sin själ till djävulen för att i gengäld få lära sig allt man kan lära sig om Lotus Notes. Så duktig är Igor.

På tal om tågluffande ja Jag sov i alla fall en timme under färden men kände att kroppen nog inte mådde helt hundra under resan.

Hemsk rumpförlamare.

Betyg på stolarna på tåget: 0,5

Det första man märkte när vi klev av i Prag var hur mörkt det var inne på tågstationen och stället kändes överlag rätt sunkigt – lite som Bratislavas tågstation ungefär.

Det första intrycket av Prag var ingen höjdare. Det andra intrycket däremot, det var… exakt lika illa. Inga gratiskartor över stan utan man var tvungen betala för att få sig en sådan. Betalningen kunde såklart endast göras med tjeckisk valuta också. Skitland.
Som protest fotograferade vi kartan dom hade fastsatt på disken och gick därifrån.

Betyg på tjeckisk turistservice: 1

Den tjeckiska valutan ligger ungefär i 3,30 kronor vilket betyder att alla priser här kan delas på 3 så får man fram ett ungefärligt pris i svenska kronor. Jag valde att plocka ut det näst största beloppet man kunde ta ut på bankomaterna här (det minsta man kunde ta ut var 1 000 tjeckiska slantar) och fick då alltså ungefär 700 svenska kronor i form av en 2 000-tjeckiskakronorsedel… Tack för det När vi skulle försöka köpa metrobiljetter i biljettautomaten noterade vi sen att automaten bara tog mynt. DET FINNS JU INTE ATT ETT LAND KAN VARA SÅ JÄVLIGT SOM TJECKIEN ÄR! Det finns ETT enda land där man inte kan betala tunnelbanebiljetterna med sedlar – Jaromir Jagrs sketna hemland. Jag förstår varför han stack till NHL…

Efter att helt ha gett upp hoppet om att hitta nåt vettigt på tågstationen tog vi beslutet att traska till hotellet som ändå låg i närheten. Promenaden till hotellet gick i alla fall förvånansvärt fort och oväntat smidigt i jämförelse med allt annat vi dittills hade upplevt i Tjeckien.

Vi noterade även Prags TV-torn långt bort i fjärran och bestämde oss för att besöka tornet för att ta en titt däruppe lite senare under dagen.

Paris Hiltons pappas hotellkedja hade ett av sina hotell i Prag så vi hade bokat in oss där eftersom det verkade vara schysst ställe att bo på. Fem stjärnor ftw!

Incheckningen fixades hos receptionist Blanka som minst sagt verkade vara en udda dam. Strax under 30 år gammal, ganska rysk till utseendet och lite småudda på ett vis man inte riktigt kunde sätta fingret på. Det blir mer om hennes eskapader längre fram i inlägget…

Femstjärnigt hotellrum. Sämre än hotellrummet i Bratislava men samtidigt var Bratislavas hotell magiskt. Herr Paris Hiltons pappa, lite bättring kräver vi tills nästa gång.

Betyg på det pragiska hotellrummet: 2

Hotellrumsutsikten blev tyvärr över receptionen istället för ut åt något fint håll, men med tanke på att vi bodde på andra våningen så spelade det ändå mindre roll.

Då klockan började röra sig mot 14:00 så bestämde vi oss för att besöka hotellrestaurangen och käka där. Som Jaker sa det: ”Jag skiter i vad det kostar, nu ska jag äta satan!”.
Efter gårdagens öldrickande var kroppen inte riktigt sugen på någon större utflykt och planerna lutade faktiskt mer mot en heldag på hotellet som hade swimmingpool, bastu, jacuzzi, gym, squash, solarium och en massa annat trevligt.

Men först, låt mig presentera världens godaste hamburgare. 390 tjeckiska kronor kostade mästerverket som serverades med pommes, ketchup, majonäs och nån majsgrej som tillbehör. Hamburgaren bestod av kött, ost, sallad, saltgurka (togs såklart bort) och den godaste tomatskivan jag någonsin ätit. Jag tror nästan jag börjar tycka om tomat litegrann – skaplig skräll där… I alla fall – hamburgaren var skitjävlagaletmega-god.

Betyg på Hiltons TV Burger: 5

Eftersom jag drack t-r-e glasflaskor cola till maten slutade notan på blyga 250 kronor för egen del och lika mycket för Jaker. Då dricksade vi iofs 35 kronor per person också.

Sen slog matkoman in ganska rejält Två timmars, otroligt välbehövligt, slöande på hotellet gjorde susen för två trötta unga herrar.

Orken kom tillbaka och vi bestämde oss för att faktiskt göra en utflykt under våran första dag i Wien och tog helt enkelt sikte på TV-tornet.

När vi väl anlände vid tornet visade det sig dock att det var stängt och det fanns inte minsta lilla information om varför eller när det skulle öppna igen så vi fick vända tillbaka lika kvickt som vi kommit dit.
Innerst inne vrålade jag dock av glädje då min höjdskräck tilltagit nåt enormt under den här resan Nåja, det går la över, eller så får jag låta bli att gå upp i abnormt höga byggnader framöver bara

På tal om höga saker – dom har en rulltrappa här vid våran tunnelbanestation som är jättelång men framförallt känns det galet brant. Bara så ni vet alltså.

Kvällen avslutades annars med en jättestor portion club sandwich med pommes som letade sig upp till vårat rum tack vare den fantastiska uppfinningen roomservice. 350 kronor för två portioner mat var ju ett riktigt pangpris
”

Inlägget kommer upp 24 timmar försent pga internetbrist.

Vi hade planerat morgonen som så att vi skulle kliva upp vid åttatiden, käka frukost och sen somna om och sova fram tills vi var tvungna att checka ut.
Strax efter nio gick vi i alla fall ner till frukosten för att käka oss mätta och jag måste verkligen slå ytterligare ett slag för den underbara frukosten som serverades där. Den var redan igår en fempoängare, men nu såg jag att dom också hade magiskt god Alpen Yoghurt och sen även… Nutella! Frukosten var redan perfekt innan, men nu steg den ju ytterligare

Nej, hotellfrukosten där på hotellet blir den första saken som fått sex av fem i betyg. En stor applåd för det!

Betyg på fruksten: 5+[!]

Efter att ha slöat en stund tog vi sen tunnelbanan och åkte dom 15 stationerna bort till tågstationen.
Tågresan från Wien till Bratislava tog knappt en timme och jag kände där nånstans att jag då hade åkt igenom större delen av Västeuropa på en månad. Europa är verkligen inte så stort som man tror det ska vara. Mitt internet är kasst just nu, men annars hade jag kunnat fixa fram en schysst jämförelse så ni fått lite perspektiv på avstånden.

Wien var väl inte den absolut trevligaste staden man varit i, men jag gillade ändå stället. Wien kändes väldigt storstadig på nåt vis och sen fanns det helt sjukt många damer överallt plus att staden i sig var rätt fräsch med schyssta bostadshus överallt.

Betyg på Wien: 4

Förväntningarna på Bratislava var annars inte speciellt höga. Vi har mest inriktat oss på sevärdheter under resan och Bratislava hade inte mycket mer än en borg att erbjuda på den fronten enligt förhandstipsen. Billig öl och billigt käk skulle det också finnas, men det kändes ändå inte speciellt intressant på något vis.

Fördomarna man hade när man klev av tåget där var inte nådiga och baserade sig mest på den klassiska scenen från filmen Eurotrip där tågluffarna liftar med en lastbilschaufför som knaprar diverse piller samtidigt som han kör och dricker alkohol. Dom hoppar ur lastbilen och får syn på ett enormt sunkigt och grått betongkvarter där folk kastar soporna från balkongen och där Miami Vice precis slagit igenom på TV

En sak till som kan vara värd att nämna från filmen är att dom ställer upp en europakarta på köksbordet i en av scenerna där alla städerna dom besöker får symboliseras av någonting i köksbordsväg. Amsterdam är en kräftklo, Bryssel är en brysselkål, Rom är en tallrik spaghetti och Bratislava är… en askkopp Så illa kunde staden väl ändå inte vara?

Det intressanta var att Bratislava såg PRECIS ut som man hade förväntat sig när vi klev ut från tågstationen. Riiiktigt sunkiga hus, tråkiga bilar, skabbiga damer och allmänt nedgånget. Yeaaah! Det här blir en pepp midsommar” tjoade Jaker och slog sig för huvudet samtidigt som jag kände ungefär likadant. Bratislava var en askkopp precis om i filmen…

Livrädda för att bli rånmördade av eventuella taxichaufförer bestämde vi oss för att ta promenaden från tågstationen ner till floden Vltava där vårat hotell skulle ligga. Vi fick inte tag i någon riktig karta innan vi gick heller så vi fick lita på stadskartorna som fanns lite överallt.
Mitt i vårat förvirrade letande dök dock en ganska kort kille upp bakom oss och frågade på klockren engelska: ”Can I help you guys”. Han såg antagligen våra skitfräcka joggingskor, våra megaryggsäckar och frågetecknena vi hade ovanför huvudet och insåg att vi nog var turister som behövde hjälp.
Jag frågade artigt hur vi skulle gå för att ta oss till hotellet och han började nämna spårvagn 1, 4, 9 eller 5 och att vi sen skulle hoppa av vid Namestie Ludovita Stura och byta till nån annan spårvagn där. Detaljerna var många och han såg på mig att jag inte riktigt tog in all information han hade så han frågade om vi hade nåt papper. Tyvärr hade vi inte det, men då kom frågan ”Maby one of you have got a mobilephone?”.

Där kände jag att en eventuell utlåning av min 5 000-kronorsmobil till en helt främmande Bratislaviansk kis kanske inte var den bästa idén, speciellt eftersom jag själv hade en ryggsäck vägandes ungefär 218 kilo på ryggen också. Om han skulle få för sig att springa iväg hade jag ju inte haft en suck att komma ikapp honom.

Ändå gjorde jag det. Varför? Mest för att han hade en jacka med kanadensiska flaggan på Han verkade vara en schysst kille men jag höll mig 3 centimeter ifrån honom med paraplyet i högsta hugg ifall han skulle ha fått ett infall och kört springnotan mot mig.

Nu skrev han in ”Namestie ludOVita stura” på mobilen, gav mig den och förklarade vägen en gång till sen tackade jag och Jaker honom och våra vägar skiljdes.

Hoppet på Bratislava som stad ökade lite smått…

Vi lyssnade dock inte på hans instruktioner alls utan traskade hela vägen till hotellet. Ju närmare hotellet vi kom desto trevligare blev området också. Dom renoverade huset var faktiskt riktigt trevliga att titta på.
45 minuter efter att vi börjat promenera var vi äntligen framme vid resans första femstjärniga hotell – Sheraton Hotel!

Vi traskade in genom dörren och blev direkt ganska förvirrade då vi inte riktigt visste var vi skulle checka in (det fanns 4 olika diskar). Detta noterades ganska snart av en av herrarna där som frågade vad vi letade efter och sen visade oss vart vi skulle.
Incheckningen var som vilken incheckning som helst förutom det faktum att vi blev övermannade av en såndär ”Jag bär upp väskorna på erat rum”-snubbe som snodde våra väskor och la dom på en vagn.

Första intrycket från Sheraton var dock att vi inte alls passade in på stället. Shorts, en genomsvettig T-shirt, en megaryggsäck och en svettlukt som nog skulle skrämma iväg den största gorillan på zooet i staden gjorde att varenda anställd därinne stirrade på oss

Hotellrum 434 var dock riktigt fräscht Jaker dök direkt in i badrummet och jublade när han hittade ett par badtofflor – ”DOM FÖRSTA PÅ RESAN! VILKET FANTASTISKT HOTELL!” gormade han samtidigt som han dansade runt i tofflorna.

Han är en speciell man den där herren…

Det häftigaste på hotellet var dock inte den episka duschen, dom gudomliga sängarna eller dom hypermjuka badrockarna – nej, det absolut coolaste på hela hotellet var… korridorerna
Det går inte att på en bild visa hur stiligt fräscha korridorerna var men jag kan lätt säga att dom där korridorerna är dom lyxigaste korridorerna jag någonsin gått i Betyg på Sheratons korridorer: 5

Då klockan började närma sig 16-tiden kände vi båda av hungern och bestämde oss för att ta sikte på något vettigt ställe att käka på. Vi hamnade på McDonalds – igen
Nu ska det klargöras att jag överdrivit Jakers pushande för McDonalds ett antal gånger under resan, men just den här gången var jag faktiskt helt emot att äta där – jag ville ha nåt ballt slovakiskt käk. Jaker ville dock annat och eftersom han gnäller värre än alla damer på jorden tillsammans så blev det McDonalds ändå

Jag traskade fram och beställde två Big Mac & Co med plusmeny och två cheeseburgare. Damen i kassan svarade med ett ”10,60 please” och jag blev lite fundersam om hon verkligen fått med allt i beställningen. 10 euro för två menyer och två cheeseburgare var ju 6 euro för lite

Men nädå, vi kikade kvittot och såg att hon minsann slagit in allt. 10,60 euro för två McDonaldsmenyer gjorde att Bratislava svängde från halv katastrof till topp fem av resmålen på resan!

Sjukt billigt

Hotellet låg rygg i rygg med ett, vad det verkade, helt nybyggt köpcentrum och området längs floden där utanför var riktigt riktigt trevligt. Gräset var helt sjukt perfekt, det fanns träningsmaskiner där man kunde träna och kika ut över floden och allt var nästan läskigt perfekt…

Dom hade även en Bratislaviansk midsommarstång!

Vi bestämde oss för att kika in borgen som skulle finnas i staden efter maten. Det var midsommar och vi traskade runt i Bratislava på jakt efter en borg – hur ofta händer nåt sånt?

I en av parkerna fanns en staty av vad jag tyckte såg ut som Terminator som bar en snubbe under armen. Ballt.
Sen var det rosa och röda blommor runt hela statyn. Inte ballt

På väg till slottet såg vi den där nybyggda bron. Mycket fascinerande

Högst däruppe hade dom en restaurang som enligt Jaker hette UFO. Om den verkligen heter så är namnet lätt det mest geniala namnet på en restaurang nånsin! Utseendet i kombination med namnet är klockrent

UFO-bro UFO-bro UFO-bro!

Borgen högst uppe på en kulle i stan var tyvärr stängt när vi var där och man fick lite fler associationer (stavning tjohej?) till filmen Eurotrip när vi fick reda på att borgen skulle vara färdigrenoverad – 2011 ”The train will arrive very soon. They are building the trainstation right now”

UFO-bro UFO-bro UFO-bro!

UFO-broooooooooooo!

Efter att ha kikat på borgen begav vi oss ner på stan för att kika matchen mellan Portugal och Brasilien i hopp om att Elfenbenskusten kanske skulle kunna ta sig till kvartsfinal. Det som behövdes var en ivoriansk (elfenbenisk) seger mot Nordkorea med typ 7-0 samtidigt som Brasilien slog Portugal.

Rolig staty med rolig gubbe som knäpper kort på, och härmar, staty

Midsommarafton i Bratislava avslutades med några öl, ett besök på en irländsk pub vid namn ”The Dubliner” och lite fönstershopping i varuhuset innan jag somnade i min fantastiska hotellsäng till matchen mellan Spanien och Chile. ”