• Moskva 2016

    Moskva 2016 – Visumansökan

    russiavisaapplication

    Nu har vi då slutligen lyckas få tag i alla papper som behövs. Försäkringsbrevet fixar man genom att kontakta sitt försäkringsbolag och förklara att man ska resa till Ryssland. Dom skickar ut pappret någon dag senare. Inbjudan från hotellet var lite knepigare, man fick kontakta hotellet som skickade ut en blankett som man fyllde i och skickade in. Sen skickade dom tillbaka den inbjudan som man måste ha för ansökan, och den innehåller två delar. Den första sidan, confirmation-delen, är på ryska och rätt svår sätta sig in i om man inte pratar ryska. Den andra sidan, vouchern, är på engelska och lite lättare att ta till sig.

    Utöver det behöver du som sagt ett nytaget passfoto samt ett pass som är giltigt i 6 månader efter ankomst till Ryssland.

    För att sen faktiskt ansöka om visumet går du in på https://visa.kdmid.ru och fyller i alla information som dom efterfrågar där. Det mesta är rätt enkelt, men jag fastnade lite på några fält så jag tänkte att vi går igenom dom:

    Reference number: Det är hotellets (nationella?) referensnummer. Enklaste sättet att hitta det är att leta efter bokstäverna MBT eller MVT följt av ett sexsiffrigt nummer i något av dom papper du får från hotellet. OBS! Om numret börjar med en eller flera nollor så ska även dessa fyllas i.

    Confirmation number: Det är voucher-numret som du hittar på den andra sidan i din inbjudan från hotellet.

    Försäkringsinformationen: Här fyller du i försäkringsbolagets fullständiga namn följt av ditt fulla försäkringsnummer som du hittar på pappret du beställt från försäkringsbolaget.

    Jag har lagt med en bild i inlägget ovan hur mina papper såg ut (minus lite överstruken personlig information) samt hur jag hittade numren och matade in dom i dom olika rutorna för att eventuellt underlätta lite. Det är inte så enkelt som det ser ut vid en första anblick, speciellt när ena delen av inbjudan är skriven på ryska. Men med lite googlande och kämpande brukar man kunna lösa det mest, så även detta.

    ifs-russia
    Efter det måste man då boka en tid hos ryska visumcentralen i Stockholm. Observera att det är visumcentralen, och inte ambassaden, man ska boka tid hos.

    Vi bokade våran tid och kom dit i god tid, men det var ingen i kö då. Det hela gick förvånansvärt snabbt och smärtfritt, speciellt eftersom jag förväntade mig en katastrof i stil med när jag ansökte om mitt visum till Indien för några år sedan. Men Ryssland dominerade stort här och allt gick hur smidigt som helst. Kvinnan som tog emot ansökan var hur trevlig som helst och fördomen om att ryssar är otrevliga och hemska fick sig en rejäl törn. Fortsätter det så här kommer resan bli en baggis!

    Vi fick ett datum 7 dagar efter inlämnandet då vi kunde hämta ut passet sen. Dock var det dyrt att skicka in ansökan, dyrt som fasiken faktiskt. För oss två och det utan någon extrasnabb handläggningstid eller liknande så kostade visumen totalt 1330 spänn. Den summan, 1330 kronor, är nästan lika mycket som en t.o.r.-flygbiljett till Moskva kostade. Hutlöst! Förstår inte riktigt hur dom tänker heller, det här lär ju avskräcka några som funderar på att åka till landet och där lär dom ju förlora pengar i längden på att ha den här avgiften. Turister på besök bränner ju en jäkla massa kosing, och det i sin tur ger inkomster till staten. Varför då kräva alla ansökanden på 650 spänn vid själva ansökan? Oklart.

    Intressant att notera annars är att jag lyckades med bedriften att slänga våra försäkringspapper kvällen innan vi skulle ansöka om visumet. Vi letade som tokar efter papperen men hittade dom verkligen inte. Men slutligen, bland potatisskal och annat elände i papperskorgen så hittade vi dom. Tack och lov var dom bara lite småfuktiga och en torkning under natten på ett element i lägenheten löste det problemet. Men ett tips från coachen: kasta in era viktiga papper för visumansökan i papperskorgen. Det är inte bra vare sig för pappret eller för hjärtet.

    visum-ryssland
    Men sen, en vecka efter att ansökan lämnades in så fick vi slutligen våra visum inklistrade i passen. Visumen hade inte fotot vi lämnade in inklistrat heller, men det verkar vara standard om man googlar runt lite. Ovärt att vi behövde slösa 80 spänn på att ta bilderna när dom inte ens tänkt använda dom…

    Men nu peppar vi, på torsdag smäller det! Москва здесь мы приходим!

  • Okategoriserade

    Marbella – Costa Del Sol 2016

    DSC_0044
    Marbella. Jag tänker på paraplyn när jag hör namnet på staden. Oklart varför. Men Marbella, det låter lite som namnet på en halvspansk mattant i mellanstadiet. Marbella Johansson. Rätt fint namn om man tänker lite på det. Nu spårar vi, fokus…

    För någon månad sedan satt jag och Jesper och kikade lite på en golfresa. Vi ville iväg från Sverige och det kalla vädret som lamslår landet varje dag. Efter att ha titta på Marocko, läst om landet och insett att ”Nej, fy fan, aldrig i livet” och gjort samma sak med Turkiet på grund av kaoset där så hittade vi tillslut Costa Del Sol, eller Costa Del Golf som vissa kallar det. Varmt väder, fantastiska golfbanor och sangria. Det lät helt okej och efter diverse prisjämförelser bestämde vi oss för att boka. En bil från Hertz, en svit på ett tvåstjärnigt hotell (ni hör hur skumt det låter va?), två utslagstider och två lediga dagar från jobbet. Efter bokningen och resan ner till Skavsta kan vi kontatera att dom två grupperna som flyger till Marbella är familjer och pensionärer. Varken jag eller Jesper har några barn, så vi tillhör alltså den sistnämnda gruppen.

    DSC_0049
    Intressant person på andra sidan gången under flygresan. Hon hade med sig en pizza i en pizzakartong ombord på flyget. Hon har alltså tagit med sig en pizza från pizzerian, dragit den hela vägen genom säkerhetskontrollen och sen ombord på flyget. Bland det konstigaste jag sett på ett flyg faktiskt.

    DSC_0050
    Flyget till Malaga, en timme från Marbella, var annarts outhärdligt långt. Fyra och en halv timme kanske inte känns så farligt, men man hamnar i en slags ”det står 0-7 i hockeymatchen du väntat i ett år för att få se och det är i mitten av andra perioden”-stämning där man bara vill att allt ska ta slut fastän det är en alldeles för lång tid kvar samtidigt som man inte har något annat val än att sitta kvar och uthärda eländet. Ska man flyga till Thailand är man beredd på att det är sjukt långt dit, men ska man flyga till Spanien ska det liksom vara inom EU. EU ska inte vara stort, själva idén är ju att EU ska vara lättillgängligt för alla. Varför placerar man då Malagas flygplats så sjuuuukt långt bort? Inte okej…

    DSC_0051
    Väl framme i Malaga kunde jag och Jesper dock skratta lite åt raden som visade dagens Helsingfors-flyg på flygplatsens informationstavla. ”En hora” är tydligen spanska för ”i tid”. Väldans skojigt om man har en hunmor som t.o.m. en 13-åring tycker är omogen.

    DSC_0052
    Någonting som dock var mindre kul var när vi hämtade ut vår bil som sista kund och sen möttes av en något trött registreringsskylt bak på bilen. Jag vände i stort sett direkt jag såg det, men då hade Hertz-kontoret redan stängt, något som gjorde att Jesper slutligen skruvade fast skylten med sin greenlagare vilket ledde till att problemet i alla fall temporärt löste sig.

    Men den lösningen höll, och väl på hotellet fick vi njuta av vår bokade tvåstjärniga-svit. Hotell-”rummet” är typ 100+ kvadrat stort och har en terrass som är lika stor som min lägenhet hemma i Stockholm. Sen är väl kvaliteten på det hela lite tveksam, men den delen skjuter vi lite åt sidan. ”Size matters” ni vet.

    DSC_0057
    Efter en god natts sömn tog vi sen sikte på resans första golfbana, Alcaidesa Gof Club.

    DSC_0062
    Första intrycket var mäkta imponerande.

    DSC_0065
    Fräscht och vitt kombinerat med orden ”links golf resot” kändes mäkta imponerande.

    DSC_0066
    Egen fontän plussar så klart på betyget. 67 euro per person kostade rundan, men då inick en golfbil att dela på också.

    DSC_0072
    Vädret var annars ganska emot oss och det småregnade i början av rundan. Men det strilade typ ner vilket gjorde att man inte kände av det så supermycket och efter några hål gav regnet också upp.

    Men banan var rätt utmanande. Ruffen var tjock och slog man ännu sneare än så försvann bollen snabbare än vad ni kan säga ”skit också”. Därför var det lite smått provocerande att det stod en snubbe i en bil och svart-sålde bollar på det fjärde hålet.

    DSC_0079
    Nej, vi köpte inga bollar.

    Men banan var väl helt okej, speciellt om man jämför med Sverige just nu. Sverige är kallt, eländigt och har inte ens öppnat någon banan ännu. Alcaidesa var grön, fin, gräset var tjockt och vi njöt (trots det kalla vädret).

    DSC_0083
    Men så öppnade sig plötsligt banan och vi kunde se kusten. Och herre gud vilken kust det var…

    DSC_0086
    Tur man hade selfie-pinnen med sig!

    DSC_0089
    Jesper höll med, även om han inte öppet ville erkänna det.

    DSC_0098
    Men vilken bana… Kolla utlsaget på det här hålet! Det är svårt att med bilder fånga en känsla, men det här hålet var verkligen magiskt vackert. Vilket så klart ledde till att jag slog ett utslag som var ungefär 75 meter långt. Ett återkommande teman för rundan, men vad gör det när utsikten var såpass bra som den var?

    DSC_0103
    En mycket nöjd amatörspelare.

    DSC_0107
    Utslaget från ett av hålen…

    DSC_0116
    Om någon som läser detta jobbar på typ golf.se eller nån slags golftidning så vill jag ha typ 16 miljoner kronor för att ni ska få publicera något av mina mästerverksfoton i er tidning.

    DSC_0124
    För banan var verkligen otroligt vacker, om än lite enformig spelmässigt.

    DSC_0125
    Men man kan köpa en lägenhet precis bredvid banan om man har råd. Det ger både havsutsikt och utsikt över golfbanan. Operation ”Övertala sambon” har härmed inletts…

    DSC_0129
    FOOOOOOORE! Vilken jävla bild… Den är tagen med en mobilkamera. En mobilkamera. Vem hade kunnat tro det för 10 år sedan?

    DSC_0130
    Jesper extraknäcker tydligen som banarbetare här. Beach 2016 är inte här ännu så han njuter av bunkrarna istället.

    DSC_0152
    Väldigt nöjd (medelålderstjock?) kis på greenen. Vilken jävla bana! Den slår t.o.m. Nefyn i Wales.

    DSC_0162
    Men banan var rätt svår. En av oss fick prestationsproblem av den högre skolan och slog bort 4 bollar på det här hålet. Huuu vilket hål.

    DSC_0165
    Obligatorisk ”jag respekterar dig hål nummer 12 på golfbanan”-hälsning, lite karate-stämning över det hela.

    DSC_0161
    Skyltarna var även dom rätt charmiga.

    DSC_0187
    Golfbil är annars kul att köra, otroligt kul faktiskt. Man gasar fullt och gör 0-40 på typ 3 sekunder. Mycket skojigt och nästan bättre än själva golfspelandet idag. Herr Kaustinen spelade golf på en skrämmande låg nivå idag, men vad gör det när miljön var magisk?

    DSC_0191
    Vem kan vara besviken på det här?

    DSC_0202
    Beach 2016 blev inte riktigt vad Jesper tänkt sig. Men det här är inte illa pinkat det heller.

    DSC_0209
    18:e hålet avslutades med en ”out of bounds”-boll och en insikt om att formen inte riktigt är toppad ännu. Men vad gör det när man får njuta av miljön som Alcaidesa bjuder på?

    Spanien är helt okej hittills, förutom det faktumet att det är typ 7-12 grader här just nu. Förra veckan var det 25 grader i Marbella, idag toppade temperaturen på 12 grader. Inte okej… Tur man har AC på rummet, 23 grader inställda och semesterkänslan är på plats precis tills dess att man ska sova. Tekniken – Moder natur, 1-0!