Några timmars sömn mitt på dagen igår ledde till en katastrof på sovfronten inatt när ögonlocken inte sammanfogades förrän kring 4-tiden imorse. Lagom pigg levde jag hela förmiddagen som en zombie när vi inledde med en utflykt till Rockefeller Center, även kallad The Rock”, för att åka upp i och uppleva utsikten som erbjöds. Rutinerade som vi är så bokade vi såklart biljetter i förväg då kön upp enligt diverse rapporter kunde vara ofantligt lång.

Väl där upptäckte vi att kön sträckte sig till föga imponerande 17 individer…

Men det gjorde egentligen inte så mycket, vi kom ju bara upp snabbare! Och utsikten däruppe var faktiskt riktigt ball, även om jag nu är såpass världsvan att jag börjat bli lite avtrubbad när det kommer till urbana utsiktsplatser. Sen kan mitt zombietillstånd ha spelat in lite också…

En zeldazombie, en Empire State Building-bakgrund och en jakerklädd lillebror.

Central Park dominerade med träd, gröna färger och genom att ta upp en enorm yta av New Yorks centralare områden. Undrar hur mycket värdet på marken där uppskattas till idag?…
Om man räknar lite överslagsräkning med en kostnad på 40 000 kronor per kvadratmeter (priserna ligger nog högre än så, men vi höftar lite) där 70% av parkens yta kan användas till hus (30% går åt till vägar, affärer med mera) så får vi ganska snabbt fram att värdet på hela Central Park är ungefär 67,2 miljarder kronor.

Nu vet jag inte alls hur pass exakta dom siffrorna är, men lite kul är det allt att spekulera kring hur mycket pengar staden New York skulle få in om dom sålde av hela parken bara sådär…

Nästa mål för zombiekausti blev att besöka ett mycket upphaussat Guggenheim-museum där storartade konstverk tydligen skulle finnas.

Och visst levererade stället direkt! Första rummet bestod av det coolaste konstverket jag någonsin sett – ett helt rum täckt av endollarsedlar! Hela väggarna var täckta och stället var verkligen sjukt ballt! Hans-Peter Feldman hette snubben som kommit på det här fantastiska konstverket och jag ger honom tummen upp!

Sen hände någonting… Någon idiotisk ansvarig hade bestämt sig för att en konstnär vid namn Lee Ufan är det nya rosa och därför givit honom en massa plats i hela museet som han kunde spendera fritt. Detta i sin tur hade lett till att snubben gått bärsärk och spritt ut stenar, plåtar och en massa eländet överallt därinne.

Sten ovanpå kudde, sten ovanpå glasskiva, sten ovanpå målarduk, sten ovanpå picknickfilt och sten bredvid picknickfilt – dårskapen visste inga gränser!
The rocks rockade inte om man säger så. Tyvärr var det fotoförbud därinne så inga bilder finns…

Och när jag sen slog på ljudguiden man fick med i inträdet så kunde jag verkligen inte låta bli att börja skratta högt när berättarrösten pratade sig varm om vilken inlevelse Ufan hade haft i sina installationer.

Roligast var när rösten berättade om bakgrunden till ett av konstverken som bestod av tre stenar liggandes ovanpå tre målardukar. Bakgrundshistorian var hur Ufan tagit med sig tre papper ut på gården för att försöka sätta fast dom i marken och på så vis skapa nåt slags konstverk. Tyvärr så ville vinden annat och blåste därför bort papperen så fort Ufan försökte göra nåt med dom, något som berättarrösten då berömde Ufan för eftersom han ”skapat en interaktion mellan naturen, materialet och sin egen kropp” istället för att bara konstatera det uppenbara: Ufan var en klant som inte ens klarade av att få tre papper att ligga still ute på bakgården

Ord kan inte förklara hur dåligt jag tyckte stället var och jag kan verkligen inte förstå hur folk (och politikerna) kan skänka såna här dårhus pengar för att dom ska överleva… Visst fanns det några intressanta saker där, Picasso kan ju verkligen måla vackert och Kandinsky hade några fullträffar, men överlag så var Guggenheim verkligen totalt värdelöst…

Betyg på Guggenheims museum: 0,5

Eftersom vi ledsnat på Guggenheim efter 50 minuter så begav vi oss till det lite trevligare Museum of Modern Art istället.

Hannibal Lecter-riddarrustningar, andra balla rustningar och medeltidsvapen imponerade ganska stort samtidigt som jag hoppades på att någon epic armour skulle droppa av någon av mobsen som traskade runt därinne. Tyvärr droppade ingenting alls där och jag fick gå därifrån tomhänt…

Fräsiga riddarrustningar på snel hest.

Det mest imponerande konstverket hittades annars i form av en magnet som satt fast på en byggarbetsställning på andra sidan museet. Djupa ord som känns riktigt vettiga när man tänker på dom. Nån som är sugen på att maila mailadressen på lappen och bli av med alla pengarna ni har på erat konto?

Maten för dagen intogs på New Yorks enda Hooters-restaurang och stället levererade såklart som vanligt. Jaker tog direkt på sig lillebrors glasögon för att se bättre och lyckades på köpet även med konststycket att se ut som en riktigt creepy snubbe…
Hooters affärsidé är i alla fall att bjuda på sunkig mat till rätt höga priser och ändå locka dit stora horder av unga män – och dom lyckas ju verkligen till hundra procent med det. Varför?

För att alla servitörerna på alla restaurangerna ser ut ungefär såhär… Jämställdhetstanterna skriker rakt ut, vi unga män njuter av vad moder jord har skapat

Kvällen skulle sen avslutas med New York-vistelsens höjdpunkt – en basebollmatch med självaste New York Yankees! Men efter att vi åkt dom 40 minuterna med tunnelbana bort till arenan så möttes vi av beskedet att matchen ställts in! :<
Det visade sig att eftersom baseboll är en lika manlig aktivitet som balett, italiensk fotboll och fia med knuff så vägrar basebollherrarna helt sonika att spela om det regnar utomhus. När genomsnittsspelaren i Yankees bara tjänar 805 000 kronor i veckan så förstår jag att dom 25 snubbarna där vägrar gå ut på planen, svinga basebollträet några gånger och blöta ner sig – vem skulle göra det för den patetiska lönen?…….

Nu fick vi istället lov att boka om oss till morgondagens match, och på köpet lägga ut 110 dollar per biljett, bara för att dom där primadonnorna vägrar att blöta ner sina vita skor… Tack för det, verkligen…

Fjollor…
”

New York-dagarna rullar vidare i en fruktansvärd fart och jag börjar nu nå utbränd-stadiet igen. Vi betar av tolv olika punkter per dag, traskar runt i staden och åker tunnelbana som dårar. Samtidigt har jag knasat till dygnsrytmen såpass att den snart passar Dublin perfekt och somnade till exempel strax före 04:00 imorse för att sen vakna upp 9:30 av att Jaker minsann ville ut på nya äventyr.
Äventyren för dagen bestod på förmiddagen av ett besök på Nintendos egen butik Nintendo World som underpresterade nästan lika hårt som NHl-butiken här i staden. Två små våningar med Pokémon och mjukisdjur gör ingen glad, men jag inhandlade i alla fall tre små grejer som får förgylla min vardag när jag återvänder till Dublin i slutet av månaden.

Efter Nintendos fiaskobutik så begav vi oss istället till Sonys butik för att införskaffa yours truly ett par nya hörlurar. Väl där så snubblade vi sen över en undervåning som hade 10 olika spelstationer med deras rörelsekontroll Move. Golf, baseboll, tennis med mera fanns tillgängligt och jag blev helt frälst av golfspelet Masters 2011 som verkligen kändes riktigt verklighetstroget. Golf- och idrottssuget är annars ofattbart stort då jag ännu inte fått idrotta ur kroppen ordentligt på snart 1,5 månad…

Vi har även hunnit med att gå på Broadwat och kikat en musikal – Spiderman: Turn off the dark. En musikal med superfjantig undertitel (stäng av mörkret???) och en trikåklädd Peter Parker som fjollade runt alldeles för mycket samtidigt som actionscenerna var rätt balla ändå. Förstår dock inte varför ett Hej då” inte räcker när Peter och Mary Jane ska skiljas åt utan istället ska dom sjunga en 4 minuter lång låt tillsammans innan dom kan gå hem och sova var för sig…
Jag är verkligen så långt ifrån en musikalkännare som man kan komma men jag ska ändå, som den världens smartaste och vettigaste snubbe jag ändå är, komma med några tips för hur man skulle kunna göra så att musikalerna slipper kräva bidrag gång på gång för att gå runt:

Investera inte 460 miljoner kronor (!!!) i en musikal utan att ha koll på var alla pengarna tar vägen
460 miljoner kronor är mycket pengar, helt sjukt mycket pengar. Jag läste nånstans (bra källhänvisning) att showen måste sälja ut konstant i f-y-r-a år för att gå +-0 innan dom kan börja tjäna pengar på den. Ändå såg vi inte mycket av dom pengarna. Bono från U2 som är delaktig i eländet måste klia sig i huvudet när han ser showen och fundera vart fasiken hans stålars tog vägen…

Låt Harry Osbourn ta mer plats
Snubben som spelar den galna vetenskapsmannen som olyckligt råkar ”skapa” Spindelmannen heter Patrick Page och är genialt suverän när han kör sina dialoger. Sjunga kan han inte för fem öre, men skämta om publiken, U2 med mera gör han helt fantastiskt och han känns som en snubbe som skulle kunna klara sig som ståuppkomiker när den här eländiga musikalen äntligen läggs ner.
Låt honom ta mer plats än han redan gör så kommer betyget höjas avsevärt.

Låt Spindelkisen svinga runt lite mer
Scenerna där Spindelmannen smiskar skurkar, räddad sin donna och håller på är galet coola. Dessutom sjunger han inte i dom flesta av dom här scenerna.
Den första gången han vaknar upp i taket och sen börjar hoppa runt på väggarna var verkligen någonting jag aldrig kunnat tänka mig vore möjligt utan datorpålagda effekter. Riktigt ballt och nyskapande, precis som när Spindelmannen svingar sig upp på läktaren 5 meter framför oss och sen stollar sig lite innan han svingar sig ner igen.

Skippa musiken
Jag vet att det är en musikal men kan ändå inte släppa det faktum att den här musikalen hade varit mycket bättre som teater. Flygandet i luftrummet, rånarmaskerna, Harry Osbourn och diverse andra saker är ju faktiskt riktigt underhållande men musiken är horribelt tråkig och intetsägande samtidigt som artisterna helt ärligt sjunger ganska falskt… Skippa musiken och jag ger ”musikalen” 4 av 5 i betyg, nu sänks det ganska rejält…

Betyg på Spiderman: Turn off the dark 2

Kvällen avslutades sen på The Counter, ett ställe där man kunde bygga sina egna hamburgare och jag kan ärligt säga att ”extra allt” inte alltid är någon höjdare… Men hamburgarna var riktigt goda, problemet var bara det att jag klantade mig och hade på lite för mycket och lite för blandat av allt på burgaren. Prova gärna stället om ni någonsin åker hit. Men undvik gärna Spindelmannen, han är inte värd 700 kronor…
”