Gårdagen avslutades med ett nattåg där dörren in till kupén var låst. Efter lite bankande öppnades dörren och jag och Jaker fick krypa högst upp i varsin säng. Totalt mörker rådde och jag blev tokig på att jag knappt fick plats däruppe. Efter några minuters stökande fick jag dock upp väskan på hyllan och kunde bädda ner mig i lakanet som låg i sängen och somna.

Klockan 10 imorse väcktes jag av en tokpigg Jake som tydligen vaknat på rätt sida. Konduktören tjatade en massa information på holländska i högtalarna och jag förstod ingenting. Informationen upprepades på tyska och jag uppfattade ett ord ungefär innan konduktören vänligt nog upprepade informationen en tredje gång på engelska. Nu förstod jag allt han sa, men jag var för trött för att bry mig.

Efter att ha släpat mig av tåget traskade vi till turistinformationen och köpte en stadskarta.
Till alla er som tänker köpa en stadskarta över Amsterdam: Dont do it. Vi köpte en karta i turistinformationen och fick sen en karta när vi köpte tunnelbanekortet plus två stycken på hotellet. Så betala inte för en karta, även om ni tror er behöva en. Fixa en tunnelbanebiljett så får ni kartan på köpet.

Dock var det stört omöjligt att hitta stället där man skulle köpa metrokortet. Efter en massa stökande, klagande och traskande hittade vi tillslut det där jäkla båset där biljetterna kunde köpas.
Tacka vet jag Berlin, där hade dom maskiner precis där man klev på metron. Minuspoäng till Amsterdam på den punkten.

Hotellet vårat ligger 300 meter från centralstationen och är rätt mysigt faktiskt.

Rumsnummer 406 är det som gäller, och…

.. rummet är faktiskt riktigt schysst. Sängen är vänd åt fel” håll av någon anledning, men TVn med Eurosport på sitter å andra sidan mycket bra till

Annars är det mycket 70-tal över rummet. En randig heltäckningsmatta

som går upp på väggen där TVn sitter och överlag mycket retrogrejer på rummet.

Vi har bland annat en osynlig stol och…

… ett genomskinligt badrum som verkligen signalerar ”knäpp kort på din rumskompis när han gör diverse nödvändiga saker på toan”. Jaker var lyrisk över toaletten och sprang direkt dit för att spegla frillan

Vi har ett så kallat deluxerum och har därför ett fulsnyggt handfat, men framförallt gratis internet på rummet. Fantastiskt skönt att kunna ha kontakt med omvärlden och kunna söka reda på information om restauranger, öppettider och annat nödvändigt.

Vi har också hunnit med att besöka Ajax hemmaarena – Amsterdam Arena. Här ses en cool byggnad långt bort som jag av någon anledning gick 150 meter bara för att få fotografera. Därför har bilden en självklar plats på bloggen, även om den kanske inte blev fantastisk.

Till höger på den förra bilden skymtas den orangea fotbollen som någon tok placerat däruppe. Jag och Jaker skrattade gott åt den stackaren som fick släpa upp den och sen försöka hålla den på plats när dom andra kedjade fast den En vindpust och snubben som håller i den dör p.g.a. en uppblåsbar fotboll. Hur många kan skryta om det för Gud när man kommer till himlen?

Väl framme vid arenan insåg vi att vi inte längre var i Tyskland. Det var färgglatt och riktigt trevligt i kvarteren runt arenan. Tummen upp för det!

Vi kom till arenan 13:23 – 13:30 började touren. Timingen var perfekt, och direkt vi fick traska in på arenan insåg vi att Olympiastadion i Berlin verkligen är lika tråkig som den verkade när vi var där. Amsterdam arena dominerade med färgade stolar och mönster där Olympiastadion

dominerade med tysk ordning och reda. Bara en sån liten sak som Ajax-märket på stolarna vittnade om att herrarna som designat denna arena inte hade något som helst tyskt blod i sina ådror.

Jesus-Jaker uppenbarade sig på läktaren.

Våran guide vars namn jag inte uppfattade var precis likadan som arenan – färgglad och väldigt underhållande – en total motsats till gårdagens tyska tomteguide som inte ens pratade engelska.
Den Ajaxianska guiden snackade engelska, halvlåg på stolarna och skämtade rätt friskt.
Han berättade en massa intressant sifferfakta som jag rutinerat noterade i mobilen så att alla ni som läser bloggen kan ta del av dom:

Taket på Amsterdam Arena kan öppnas och stänga. Det väger 500 000 kilo (!) och tar 80 minuter att stänga. Ångrar man sig sen och vill öppna taket igen får man glatt vänta 80 minuter till. Då ska man ha i åtanke att det ungefär kostar 1 000 euro att stänga taket – och lika mycket att öppna det. Sjukt

Han visade oss också presskonferensrummet där det fanns fyra stycken stolar. Om vi tar dom i ordningen han visade dom så har vi först ”huvudpersonens” stol längst till höger på kortet. Där sitter den som ska ha fokus under presskonferensen – t.ex. ett nyförvärv, matchens lirare eller någonting liknande.
I stolen till vänster (där han står på bilden) sitter sen hemmatränaren.
I stolen till vänster om hemmatränaren sitter pressansvarige. Denna personen startar och avslutar presskonferensen och motar undan jobbiga frågor.
Längst till vänster finns en stol som är lite lägre än dom andra stolarna. Där sitter bortatränaren Lite elakt, men ack så roligt att dom får en stol där dom ser mycket mindre ut än alla andra

Vi fick också åka en massa rulltrappor (tacka GUD för rulltrappor!) för att ta oss uppåt i arenan. Mycket bättre än dom sketna trapporna som Olympiastadion i Berlin körde med

Vi fick också kika på den översta delen av läktaren på arenan. Det lutade rätt skapligt rakt neråt där, men jag tycker nog att Emirates i London var värre.
Vi fick i alla fall information om att Hollands landslag skulle spela på planen på lördag. Tills dess skulle allt gräs på planen bytas ut. Kostnaden att byta gräset en gång gick på ungefär 100 000 euro
”Sen måste gräset bytas efter matchen också, så då går det åt ytterliggare 100 000 euro” tillade guiden. Jag blev lite konfunderad att en gräsmatta kan vara så dyr…

”This is where I use to play poker at Pokerstars” skämtade guiden…

… men den gamla gubben med den heta dottern gillade inte skämtet

Loungeavdelningen var ju helt okej…

Jag föredrog dom gröna sofforna

Efter detta fick vi fr¨gan om nån hade köpt tilläggsbiljetter för att få se omklädningsrummen, men eftersom ingen nämnt någonting om detta till oss hade vi ingen sådan biljett och fick därför inte kika in där. Lite snopet ändå :_ Ska ni någonsin gå touren där, se till att köpa till biljetter för att få se omklädningsrummen…

Efter touren begav vi oss in på den närliggande sportbutiken för att kika lite. Jag hittade landhockeyklubbor och kunde inte låta bi att känna lite på dom. Helt sjukt konstigt att man bara får spela med klubban åt ena hållet om ni frågar mig.
Än sjukare är bollen dom använder för att spela landhockey. Den är helt galet hård, minst lika hård som en golfboll, och till storleken lika stor som en tennisboll ungefär. Aldrig i livet att jag skulle kunna börja med den där sporten

Efter sportbutiken kände vi att det kanske var dags för frukost. å grund av all morgonstress hade vi inte hunnit intaga dagens viktigaste måltid, men Jaker informerade mig om att det skulle finnas en riktigt pangrestaurang i närheten. Efter att ha fått all info om restaurangen var jag såld så vi tog sikte på denna fantastiska matplats.

Efter vad som verkade som en evighet hittade vi plötsligt stället! IKEA hette det, och dom serverade tydligen svenska köttbullar. Jag var lyrisk, Jaker likaså.

Köttbullar med gräddsås, lingonsylt och… pommes beställdes (dom hade ingen vanlig kokt potatis :n). Notera Sverigeflaggan där – herr Kamprad vet hur an får sina svenska gäster att känna sig som hemma Damerna i kassorna visste det inte – dom snackade oförståelig holländska istället för svenska. Bättring där tack…

Avslutningsvs måste jag bara bekräfta den vanligaste fördomen alla har om Holland – det är cyklar ÖVERALLT. Helt galet vad mycket cyklar det kan finnas i ett land. Bara kring tågstationen stod det säkert 10 000 cyklar ungefär. Lyckades även bli påkörd av en tok som inte såg att jag minsann tänkte traska mitt ut i vägen när han kom cyklandes

Klockan är nu 18:57, Jaker har sovit 2,5 timme i sängen och jag äter Marabouchoklad från IKEA. Väckning av Jaker nu, sen fixa nåt att äta tror jag.”

Dag nummer zwei i Berlin började med en elegant hotellfrukost. Den här resan är inte tänkt att bli en typisk tågluff med sovande på tågstationer hostels, snarare är den lite mer elegant” som Jaker skulle sagt. Hotell vid varje stopp (förutom tre natt-tåg) gör att priset sticker iväg lite mer än en ”normal” tågluff.

Nåja, hotellfrukosten var mycket bra och Kausti var nöjd. Speciellt nöjd var han med chokladmüslin som serverades tillsammans med en fantastisk yoghurt.

Betyg på chokladmüslin: 5

Sämst på frukostbordet var dock den hemska tyska grejen med sylt i. ”Kexet” runt smakade ungefär som natvardens bröd i Stora Skedvi kyrka och sylten smakade rent utsagt förj-vligt.

Betyg på tysk snuskgrejsfrukost som smakade bajs: 0

Efter hotellet traskade vi ut för att kika Olympiastadion i Berlin. Jaker är en tokigt fotbollsfan så han ville absolut gå en tour på Herta Berlins hemmaarena. Jag hade ju varken en egen vilja eller nåt bättre för mig, så jag hängde på. Dock behövde väskorna först lämnas av på Berlins centralstation eftersom hotellet krävde utcheckning före klockan 12:00.

Cool byggnad utanför hotellet

På vägen till centralstationen tog vi vägen förbi det tyska regeringshuset (om jag minns rätt). En rätt cool byggnad med en fantastiskt lång kö till ingången. Vi blev mäkta imponerade av kön och tyckte att det räckte med att den var så lång som den ändå var och gav upp drömmarna om att få hälsa på Andrea Markel som antagligen satt därinne nånstans.

Väskorna dumpades i väskinlämningen på centralstationen och vi begav oss till Berlin svar på Colosseum – Olympiastadion.

Jag kände mig mäktigt stor när jag stor framför dom minimala pelarna som visade vägen till ingången till stadion.
Innan vi traskade in tog Jaker initiativet och traskade in i biljettshoppen för att fixa biljetter. ”Two tickets to the tour” kväkte han fram med en engelska som fick valfri 4-åring att framstå som ett språkgeni. Damen i kassan svarade att touren endast gick på tyska idag…
Jaker tittade snabbt på mig, jag nickade, och Jaker svarade ”We still want them”.

Vi var lite tidiga på plats, så vi roade oss med att knäppa lite kort på arenan under tiden vi väntade i den bitande kylan.
Både jag och Jaker var överens om att Olympiastadion var fantastiskt tråkig att titta på. Den var sådär typiskt tyskt betongig med gråa stolar och perfekt planering. Inga designelement eller någonting, bara betong. Ordning och reda – precis som tyskarna vill ha det och precis tvärt emot hur en normal människa med stil vill ha det.

Sen började touren. Guiden frågade två gånger innan touren började ”Är det nån här som inte kan tyska”. Jag och Jaker körde en typiskt svensk grej och höll oss tysta i bakgrunden så att ingen skulle märka nåt. Sen började testet…

en och en halv timme traskade tysken runt och babblade tyska utan att jag och Jaker förstod någonting. Jag tror jag snappade upp ungefär 12 ord på den här tiden. Då var det ord som teater, fussball och Hitler ungefär.
Han guidade oss runt arenan och berättade massa intressant information som ingen av oss förstod ett dyft av samtidigt som han glänste med sin mustasch.
Stundtals drog han några skämt som tydligen var roliga också, så jag och Jaker såg, rutinerade som vi är, ut som att vi tyckte det var jätteroligt vi också. Ett antal forcerade skratt trycktes fram under touren, alla när publiken som stod runtikring oss (och förstod vad han sade) skrattade.

Efter touren blev det lunch. Jag hade lovat mig själv att äta någonting typiskt för varje land under resan, så därför var det idag dags för ”typiskt tyskt käk”-måltiden. Jaker beställde in currywurst und bratkartoffeln och kunde efter måltiden utbrista att det nog var den godaste korven han ätit. Jag var lite avis…

Jag beställde in bockwurst und bratkartoffeln samtidigt som jag tog en apelsinläsk till det. Apelsinläsken visade sig vara öl blandat med apelsinsaft (!?) och den smakade sisådär. Bockwursten smakade lika tråkigt som den såg ut… Det var en massa pommes frites där och se en korv. Ingen sås och ingenting mer. Hur roligt är det lixom? :_

Efter detta blev det en egen liten tour för mig och Jaker runt arenan där vi bland annat tog kort på stället där den olympiska elden tänts under dom två OS som Berlin anordnat.

Annat vi gjort under dagen som är värt att nämnas är när vi besökte Sony Center som finns här i stan. Där lokaliserade vi den omtalade 3D-TVn som gissningsvis skulle finnas där.
Det som är på bilden är dock inte 3D-TVn, utan en mycket trevlig retro-TV som tillverkades nångång på 70-talet. Mycket vacker om ni frågar mig.

Sen såg vi den plötsligt… Som en uppenbarelse kom den till oss och spänningen i rummet steg nåt enormt. Dom otroligt fräsiga glasögonen bara låg där och väntade på oss och jag kände hur barnet inom mig snabbt kröp fram…

Två fräcka män i fräsiga glasögon – Men in Black

Vi tog på oss glasögonen och trädde in i en värld som skiljde sig ganska långt ifrån Avatar i 3D som gick på bion i Dubin tidigare i år. 3D på TVn var lite mer som… ett akvarium ungefär. Vi fick sen en isbjörn som simmade i vattnet och man kunde lixom se 3D-effekten utan att bli överdrivet fascinerad. Sen visade dom plötsligt lite bättre bilder på Killzone 2 från Playstation 3 och framförallt fotboll på TVn. Det är såklart omöjligt att ta kort på bilderna med kameran eftersom det krävs speciella glasögon och två ögon för att se bilden som visades, men jag måste säga att jag blev positivt överraskad av 3D-TVn ändå. Det var stundtals lite rörigt och svårt att fokusera på det man skulle, vilket i sin tur ledde till att man såg dubbelt, men överlag var 3D-HD-TVn riktigt ball.
Säljstart i juli för det nätta priset av 34 000 kr. Kanske lite i överkant, men nog skulle jag kunna tänka mig att skaffa en när dom gått ner i pris och tekniken förbättrats lite

Betyg på 3D-TVn: 4

Efter denna spektakulära upplevelse hade vi 8 timmars Berlintid kvar, men ingenting kvar att göra. Vi bestämde oss därför att ta tunnelbanan mot ett randomhåll och kika efter ett café. Efter att ha tagit sikte på Oranienburg och totalt missat alla caféer i hela Berlin så hamnade vi på en restaurang vid namn Oranium.

Två König Ludwig Hell beställdes in och dom smakade helt okej. En 45-minuters samtalande om lite allt möjligt så var ölen slut och Jaker tog initiativ till att beställa in en till. Jag tänkte vara lite rebellisk och istället beställa in en vit öl blandad med Red Bull…

Till alla er som någonsin tänker beställa in en König Ludwig Weissbier blandad med Red Bull när ni är i Tyskland: Låt för fan bli det. Den smakade helvete, bajs och vedervärdigt och kan nog vara bland det värsta jag druckit – fastän den innehöll Red Bull.

Nu sitter jag på McDonalds på Berlins tågcentral och väntar på att natt-tåget ska komma in. Klockan 00:29 rullar det in på perrongen för att hämta upp två unga män som siktar på Amsterdam.
Imorgon har vi siktet inställt på ett Amsterdam och en gammal skolkompis som tydligen bor där. Martin, om du läser detta, ring mig ASAP imorgon vid 10-tiden så att vi får ditt nummer. Lite svårt att kontakta dig utan numret ju

Avslutningsvis får vi nog sammanfatta Berlin som das TV-stadt. Dom har ett TV-torn och dom har en 3D-TV och det är nog mest vad vi kommer komma ihåg härifrån. Sen är det alltid svårt att vara först ut också i sånahär tävlingar, så betyget kanske justeras efterhand.

Betyg på Berlin: 3”