Jag har alltid funderat över det här med Italien. Jag har några kompisar som varit dit, och jag har även pratat med några arbetskamrater/kompisars kompisar om landet, och dom är alla helt galna i det på ett nästan fanatiskt vis. Dom lagar pastarätter sex gånger i veckan, dom älskar allt som har med italienskt vin att göra, dom följer den inhemska fotbollsligan slaviskt, dom kan varenda fotbollsspelares skostorlek och dom lyssnar på sån där skandalöst smörig italiensk musik så snart dom får chansen.
Missförstå mig rätt, jag kan visst se charmen i lite Eros Ramazzotti och jag har för mig att Laura Pausini hade nån hit för en sisådär 15 år sedan. Men det finns ju grader i helvetet. I alla fall om du frågar mig, men dom här italienofilerna verkar som sagt inte ha någon gräns i sin kärlek till det skoformade landet.

Jag har även själv varit i landet i några dagar. Vi besökte Diano Marina, Genoa och Milano när jag var dit under Tågluffen 2010 men jag kan inte säga att jag blev sådär galet förälskad i landet att jag sover med röd/vit/gröna lakan, har en Da Vinci-tavla på varje vägg och har som högsta önskan i värden att gifta mig med Glenn Strömberg bara för att han en gång i tiden spelade för Atalanta i italienska högstaligan.

Men det där var fem år sedan nu. Det är en lång tid och jag har sen dess gjort enorma framsteg på det personliga planet. Jag har både lärt mig uppskatta smaken av tomater, dricka vin och även lärt mig laga pasta hyfsat bra. Det enda jag egentligen minns från den Italien-vistelsen var balkongen ut över Medelhavet som vi hade på ett av hotellen samt hur jävla värdelöst Milano var. Så det är dags att ge Italien ett nytt försök nu…

Jag vet inte riktigt hur vi hamnade i dom här planerna. Från början var det Sydamerika som stod på schemat, men det är tydligen Antarktis-temperaturer där under juni månad, sen harvade vi runt bland en massa andra ställen innan vi slutligen kom på att vi skulle åka till Rom. Därifrån spred sig idén och nu har vi lagt upp en hyfsad resväg för vad vi ska hinna med under tre veckor i Italien under juni/juli.

Rom med sitt Colosseum, Vatikanstaten, Spanska Trappan med mera blir som sagt startskottet, sen hyr vi en bil och tar oss ner mot Napoli för att där trycka i oss femton pizzor var innan vi svänger förbi Capri, kikar in Amalfikusten för att sen dra oss norröver till San Marino, Pisa, Venedig och sen flyger hem från Milano.

Nånstans längs vägen hoppas jag hitta det där som alla italienofilerna verkar ha fått i sig. Om det nu är i vinform, matform eller någon annan konstig form man får i sig det där är oklart men jag antar att jag kommer känna av när det slår över och jag går från ”Meh” till ”HERREGUDITALIENÄRDETBÄSTAJAGVET!”.
Lovar att jag ska försöka dokumentera varenda litet steg jag tar, och om vi har tur märker jag även av när jag blir infekterad av det här italienviruset som får mig att okritiskt hylla landet som det bästa stället i universum. Då kanske jag kan dokumentera händelsen i bloggform och sen få Nobelpriset för att ha upptäckt världens första landsspecifika virus. Den som lever får se, men om femtiotvå dagar är det den 12:e juni och då tar jag och Marlene våra väskor och beger oss likt två felflygande flyttfåglar söderut i jakten på sol, mat, och upplevelser. Återkommer ni till bloggen då får ni se hur det går!