Sverige… Irland… Tyskland?

Resan tillbaka till Dublin började imorse klockan 05:50 då klockan ringde. ”Japansk turist”-humöret var inte precis på topp, så jag orkade inte knäppa några kort alls på hemmaplan. Jag har en bild i huvudet av att jag stod i kön till att få gå ombord på flyget och att jag där nånstans tänkte ”Det här är dom sista minutrarna jag har i Sverige på ett bra tag nu. Lite sorgligt men samtidigt längtar jag tillbaka till Dublin ganska mycket.

Flygrutten var i alla fall planerad så att jag skulle flyga Skavsta -> Tyskland (Memmingen) -> Dublin. Direkt jag klev på det första flyget bestämde jag mig för att det nog var dags att köra rebellstilen på planet den här gången. Det är ju häftigt att bryta mot reglerna (eller hur IBM-Maria (yes)). Därför satte jag mig, stoppade i öronpropparna och gav fan i att lyssna på säkerhetsgenomgången (som jag nu hört 211 gånger den senaste veckan). Nånstans där mitt i somnade jag,

Jag vaknade av att planet började gå ner lite i höjd, men då hade vi inte flugit i mer än 30 minuter, så jag blev lite fundersam. Piloten sa någonting i högtalarna, men eftersom jag körde rebellstilen så vägrade jag såklart lyssna. Jag kikade ut och såg att solen var påväg upp där långt borta. Sen somnade jag igen…

Herzlich Willkommen! Du bist nu i det underbara Deutschland für alles! Du bist ein kartoffel, ich habe nichts ein hund und die schlange ist grosse! Mina tyskakunskaper sen högstadiet är inte precis lysande, men tyska låter förjäkla roligt, så jag kunde inte låta bli att skratta åt alla roliga stavningar, skyltar och dom där andra konstiga, typiskt tyska, annonserna som satt överallt

Sie fliegen ihr unternehmen muss laufen. Am bestem mit SAP. All for one -> Hon flyger undermedvetet med luften. Bäst är SAP! Alla för en
Nån som fattar nånting alls?

Den här kan jag! Wir haben auch kleinere gepäckwagen -> Våra kvinnor vet sin plats som packåsnor!
Lägg gärna märke till hur damen på affischen snor väskan av killen med mössan där

Jag var faktiskt ute på lite sightseeing också Ser ni den där visa saken med rött på lång där borta? Det är Tysklands svar på Eiffeltornet – en 3 meter hög yoghurtburk. Jo, det var faktiskt en sån Hysteriskt roligtom ni frågar mig

Bitte geben Sie Ihre Karte ein -> Var snäll hon våran karta ett!

Jag gillar tyskarnas översättning av ordet ”OK” som det typ står på svenska automater. ”Bestätigung” känns ju mycket mer logiskt än ”Ok”

Någon här som kan säga hur www stavas? v… w…e…w…? Inte ens det kan dom stackars tyskarna stava Förstå hur svårt odm måste ha det i skolan egentligen… Härmed tycker jag att vi utser tyskan till det svårast språket i världen!

Jag har hört att dom mest intelligenta tyskarna får ta åt sig jobbet att försöka stava dom viktigaste skyltarna i Tyskland rätt. Här har vi en snudd på korrekt stavning av ordet ”toalett” som det tog tysken Hans Jan Güntermann 1,5 år att få fram. Bra jobbat Hans Jan!

Hans Jans inte fullt lika smarta lillebror Klas Jan fick i uppgift att fixa skylten där det skulle stå ”tull”. Det gick ju… inte alls. ”T… T…. Tu… Z… o… zoll!” resonerade han, och eftersom han suttit och kämpat med skylten i nästan 3 år hade inte Hans Jan hjärta nog att informera Klas Jan om hur fel han faktiskt hade gjort. Därför sitter det nu en helt vansinnigt felstavad skylt ovanför tull-dörren

Efter upptäcktsfärden på den mini-mini-mini-lilla flügreisegplatsen var det äntligen dags att checka in min väska. Än en gång stajlade tyskarna med sina enorma kunskaper när dom inte lyckades få igån en enda av alla dom 22 skärmarna som satt där ovanför diskarna. Alltså fick dom helt enkelt lov att klistra upp en papperslapp där dom skrivit Dublin (jo, dom stavade faktiskt rätt :n).
Efter ett tag hade dock överstechefen på flygplatsen, Adolf Gnällermann, tryckt på alla knapparna han hittat bakom disken där och skärmen kom igång. ”Aha, es was die aufschlagendieschkärmenknappen ich skulle trycken på!” mumlade han innan han gick därifrån.

Sen var det äntligen dags för frukost. ”Ja danke, [insert en massa konstiga tyska ord här]” sa damen bakom disken, jag höll på att få utslag i öronen över alla sch-, gr- och öten-ljud som hon kastade ur sig. ”One of those” sa jag med min, fortfarande halvkassa, engelska. ”Ein leberkässemmel?” frågade hon. Jag förstod ingenting. ”One of THOSE!” pekade jag. ”Ja, ein leberkässemmel” svarade hon. ”Ge mig mackjäveln din inkompetenta tyskpratade tant!” tänkte jag för mig själv.
Fan… jag ville ju ha någonting att dricka också. ”And one cola please” försökte jag. ”Ein cola?” undrade hon. Hur svårt kan det vara!? Cola heter ju fan cola på alla jävla språk.
”Grosse or klein?” fortsatte terrortanten. ”Gross” svarade jag (det betyder stor) och fick en 50 centiliterscola i ett glas.
Mackan var någon slags leverpastejskinkhybrid-macka på något vis. Köttet som var på var verkligen nån konstig hybrid mellan skinka och leverpastej. Det går inte riktigt att förklara, men den var helt klart ätbar även om den knappast var det godaste jag ätit.

Betyg på Tysklands leberkässemmel: 3

Efter att ha ätit klart noterade jag att säkerheten alltid går först i Tyskland Har ni någonsin sett en defibrillator på väggen i något annat land? I Sverige kanske det hänger ett såntdär grönt skåp med plåster och gasbindor, här skiter dom i det – ju kraftigare grejor destå bättre!
”Har du skurit dig i fingret? AUF MIT DEN DEFRIBILLATOR!!!”. Tyskarna är bra underliga…

Tyskarna är ju kända för att vara väldigt punktliga och att dom pratar väldans konstigt, dessutom verkar dom p.g.a. sitt språk vara väldigt otrevliga. Annat var det när jag klev på planet i Sverige, där bjöd den kvinnliga säkerhetsvakten mig på en trevlig snabbmassage – detta eftersom metalldetektorn pep fastän jag inte hade en enda metallsak på mig. ”Nä, vi kör stickprover också” försökte hon bortförklara sig samtidigt som jag tackade för den 10 sekunder långa ben och arm-massagen

Här i Tyskland är det lite annorlunda. Dom har inga damer som visiterar och mottot som gäller är ”Var sak på sin plats!”, eller ”Warhren sachen und die haben platz gewollen!” som dom själva säger. Jag placerade datorn, externa hårddisken och jackan i en såndär ”åk genom röntgenmaskinen”-låda och fick snabbt pisk av den 40-åriga damen bakom rullbandet. ”Eine sachen ist die kartongen ins die hatt!” informerade hon samtidigt som jag trodde att hon hade satt något i halsen och därför vänligt svarade ”Prosit”. Efter 2 minuters förklaring så kom hon fram till att externa disken skulle ligga i en egen liten låda, datorn i en låda och jackan i en låda. Varför förstår jag fortfarande inte…

Killen som gick efter mig fick t.o.m. plocka ur halva sin väska eftersom han hade en digitalkamera med sig. Säkerhetstanten krävde att han skulle starta kameran så att hon kunde fåsr att den faktiskt var en fungerande kamera och inte en bomb. Efter att ha viftat med handen framför kameran var hon dock nöjd och herren kunde passera.
Vad han sen hade i paketet av aluminiumfolie som låg i väskan vill inte jag veta

Annars kan vi stryka det där med att tyskarna är punktliga nu också. Utanför fönstret är det fantastiskt – solen lyser, asfalten är bar och det ser ut som en såndär underbar vårdag i Sverige. På TV-apparaten som visar avgångstiden för planet står det 13:00, men klockan är nu 13:04 och det har dykt upp en text där det står 13:55 i röd text bakom där… Men det gör mig inte så mycket, får vi sitta här i solen och njuta så är jag mer än nöjd