Tågluff: Nice – Fantastiska stränder, en halv drunkningsolycka och Didier Drogba

Den 18:e dagen på resan började med en längre snoozning – precis som vanligt. Efter ett längre tjatande av Jaker släpade zombie-Kausti sig ur sängen och vi tog sikte på det vettigaste frukoststället i närheten.
Hinken i receptionen på hotellet vittnar annars om att hotellet satsar på kvalitet. Vad gör man om det droppar från taket i receptionen på ett 3-stjärnigt hotell? Man ställer dit en hink. Genialt

Väl inne på frukoststället fick vi i alla fall plötsligt syn på en av fotbollsvärldens bästa fotbollsspelare. En herre som tydligen smugit iväg från sitt uppdrag som Elfenbenskustens viktigaste VM-spelare för att käka sig lite frukost i franska Nice. Av alla människor på jorden hade vi…

… Didier Drogba framför oss! Det måste ha varit han! Kolla hur lik han är sig själv på bilden! Jaker var stensäker på att det inte alls var han, men alla vet ju hur dålig koll Jaker har… Det måste ha varit Didier! Undrar vad Svennis tycker om att hans viktigaste anfallare sticker iväg några hundra mil för att äta på…

… McDonalds. 4 cheeseburgare och två mellancolor inhandlades. Stabil frukost, mycket stabil.

Efter våran fantastiska frukost tog vi sikte på Nices strand. Eftersom det hade ryktats om att alla stränder i Nice var publika- och tillika gratisstränder så kändes förhoppningarna på dom Niceiska stränderna ganska stora. Efter en promenad på dryga kilometern där bland annat det här rutiga torget och…

… den här trevliga fontänen passerades anlände vi vid Medelhavets strand.

Jag blev förälskad på studs. Färgen på vattnet var sådär härligt azurblå och luften var så galet fräsch att jag blev alldeles till mig. Jag ville springa runt, skratta, hoppa och studsa runt som man gjorde när man var liten direkt jag såg stället. Nices stränder längs den långa promenadgatan var helt otroliga!

Det går inte att visa med bilder hur det såg ut, man måste besöka stället för att förstå… Får ni någonsin chansen, åk till Nice och gå promenadvägen längs stränderna där. Dom är så fascinerande att jag ett tag funderade på att skippa resten av resan och säga upp mig från jobbet för att istället flytta hit. På riktigt alltså.

Här ser ni lite hur det såg ut. Utsikten därnere var bland det bäst jag sett, och då hade ändå inte en enda av Nices alla fantastiska damer ännu visat sig…

Vem vill inte slå på Baywatchlåten

, slänga på sig sin röda flytgrej, trycka fram sexpacket man har på magen och bara springa fram och tillbaka längs stranden där när man ser den här bilden?

Efter en mindre promenad gick vi upp till hotellet, bytte om och tog sikte på havet – Kausti skulle ta sitt årliga dopp!
Väl nere på stranden igen fascinerades vi av alla dom stora flygplanen som flög strax ovanför stranden. Stora maskiner är häftiga, därför fascinerades vi. Så ni vet.
Annat som fascinerade oss var alla dom miljoner heta damerna som låg längst stränderna i Nice. Jag kan lätt säga att Nice kvalar in i den otroligt täta kategorin Europas hetaste damer-stad” i hård konkurrens med Roland Garros-damerna och Monaco-damerna. Nice är paradiset. På riktigt alltså.

Eftersom heta damer kan påverka en ung man på lite speciella sätt blev det snart dags för att ta steget ner i vattnet. Eftersom det är ballt med stora vågor och eftersom vågorna var strax över en meter höga så kände jag mig fantastisk ball när jag kom på att Jaker kunde ta nåt ballt foto på mig ståendes i vattnet med vågorna i ryggen.

Och det verkade ju ganska lugnt i början. Jag traskade ut utan större problem och att komma ner i vattnet var även det ganska enkelt – jag stod bara där och väntade på att vågorna skulle blöta ner mig. Sen gick jag lite längre ut i vattnet för att Jaker skulle kunna ta nåt kort på mig – hur svårt kunde det lixom vara att stå med vågorna i ryggen och se ball ut?

Det visade sig vara ganska svårt…

Här har ni den sista bilden som togs på mig innan jag vältes omkull, svalde halva Medelhavet och slog i fötterna i den steniga bottnen samtidigt som jag ropade på mamma. Ballt värre

Här ser ni eran slagna hjälte släpa sig upp ur vattnet med tårarna rinnandes ner för kinderna… ”Snyft… Jag har bara… snyft… fått nåt i ögonen… snyft”

Efter det minde lyckade doppet och ett löfte om att aldrig med bada tog vi våran tillflykt till hotellet. Efter att ha bevittnat världshistoriens sämsta spanska landslag få stryk av Schwiez var dagens fiasko fullbordat och mina 300 tippade kronor var borta. Inget mer VM-tippande i år, men å andra sidan är fotbolls-VMet i år nog det sämsta som någonsin skådats…

Dagens käk blev, bytte om och traskade ut för att käka. På menyn stod Carbonara för egen del och lasagne för herr Jaker på någon restaurang i stan. Inkastaren på restaurangen var het, resten var ingen höjdare.

Betyg på Carbonaran: 2

Jaker var efter maten sugen på att som vanligt lägga sig på hotellet och slöa, en aktiv som jag är så ville jag annat. Efter en kortare boxningsmatch och några fula ord hade jag övertalat min reskamrat om att en promenad längs den fantastiska Nice-stranden nog var ett bättre alternativ än att slöa på hotellet.

Jag känner att hela det här med strandpromenaden låter väldigt gay här… Får nog höja testosteronnivån på det här inlägget lite.

Haha, testosteronnivån – det rimmar

Okej, fokus nu…

En stenhårt lysande sol som på ett häftigt sätt bländar kameran från att dokumentera hela staden och stranden på ett enda kort ses här på bilden.

Jaker hittade ett riktigt cool solur längs promenadvägen. ”Vad är klockan” frågade Jaker och innan jag hann svara utbrast Jaker själv: ”Den är strax före 8!”.
Jag informerade herr fail-Jaker om att klockan tyvärr var 20:20 och att hans solur verkade gå lite efter och han blev ytterst besviken, men så fck han en idé: ”Imorgon ska jag lämna in den hos urmakaren så får han fixa den”.

Inflygning mot flygplatsen som ligger på andra sidan Nice-bukten.

Fantastiskt azurblått vatten.

Ett andra världskriget-monument som tydligen kallas Monument aux Morts. Och såklart ska vi ha med en japan på bilden också

Promenaden tog sitt slut när vi kom till färjan The World. Tyvärr kunde man inte gå längre längs den vägen vi hade valt på grund av att gångvägen ut till fyren var avstängd

så vi bestämde oss för att vända om och gå tillbaka.

Då fick vi plötsligt syn på ett fartyg som verkade åka åt vårat håll. Jag har ju en förkärlek för stora maskiner och andra stora saker som rör på sig, så jag ville stanna och se på när skeppet åkte in i hamnen. Dessutom hade vi inget vettigare för oss i alla fall

En spänd Jaker, ett flygplan från Easyjet, en stor båt och en fyr. Hur ofta ser man dom sakerna på samma bild?

Båten tuffade in i hamnen efter cirka 5 minuter och vi kikade på en stund. Att se en båt lägga till i en hamn är inte så spännande som man (jag) kan tro.
Det hela slutade med att vi skrattade åt den otroligt svarta röken som kom från fartygets skorsten. Undrar vad Greenpeace tycker om såntdär?

Vägen tillbaka ser på det här kortet ut lite som en miljö som skulle platsa i ett Myst- eller Resident Evil-spel så jag lägger med den mest för att visa den lite läskiga bilden. Jag har hört att nästa del i Resident Evil-serien eventuellt kommer döpas till ”Resident Evil: Den franska rivierans väg tillbaka från fyren” om nu inte ”Resident Evil: Det asläskiga kvarteret i Bryssel där Kaustis och Jakers hotell låg” går igenom

Nöjd Jaker med staden Nice och Medlehavskusten i bakgrunden.

Vi tog en sväng genom Nices äldre kvarter, slumpmässigt kallat gamla stan av dom boende här, på vägen hem också. Efter att ha ätit Carbonara på den sunkiga restaurangen tidigare och där blivit proppmätta kunde vi snabbt inse att vi hade gjort ett fatalt misstag när vi åt där.
I gamla stan fanns istället 100 olika restauranger som alla såg riktigt trevliga ut. Dom visade också fotbolls-VM live allihopa och antalet damer per kvadratmeter uppgick nog till 4-5 i alla fall. Efter en 15-minuters klagovisa/promenad genom området tog vi våran tillflykt till hotellrummet igen.

Jag känner annars att min motivation att blogga minskar dag för dag just nu. Inte bra…

Imorgon siktar vi på spaghettins hemland Italien. Diano Marina heter stället vi ska åka till och det jag mest ser fram emot där är nog att få möjlighet att tvätta alla mina sunkiga och halvsvettiga kläder. Strumpor börjar bli en bristvara i min ryggsäck om man säger så
”