Tågluff: Barcelona – Mount Juick och världens bästa pizzor

Efter en natt på tågluffens mest fantastiska natt-tåg anlände vi i Barcelona vid 8-tiden på morgonen. Vi lämnade väskorna på tågstationen och trampade på tåget som skulle ta oss till stadens tunnelbanecentral eftersom vi inte kunde checka in på hotellet vid 12:00. Väl ombord på tåget noterade jag att klockan var 08:45 och att temperaturen ute var 24 grader

En kort tunnelbaneresa senare i ett luftkonditionerat tunnelbanetåg som höll stabila 18 grader var vi framme och traskade upp för att möta staden. Direkt noterade man att fotbollen nog har en ganska stor plats i spanjorernas hjärtan…

Eftersom vi fortfarande inte intagit någon frukost tog vi in på första bästa restaurang för att käka en varsin portion pasta eller liknande, men när det visade sig att stället vi besökte serverade en fantastisk frukostbuffé för 10 euro per person så högg vi in på den istället.

Fantastiskt juice serverades…

… och Jaker demonstrerade vad han lärt sig under sina 14 år i etikettskola

Jag blev annars lite besviken när dom inte hade någon Nutella på stället så jag tröstade mig själv med att käka ungefär ett halvkilo bacon istället. Muffinsen till efterätt hjälpte också till att dämpa besvikelsen något.

Efter denna perfekta morgonbuffé tog vi sikte på det enda riktiga turistmålet vi hade här i stan: kyrkan La Grada Familia. Av alla bilderna jag hade sett på kyrkan innan vi åkte dit såg den helt fantastisk ut så förväntningarna var ganska högt uppskruvade…
Vi traskade förbi balla människor som jobbade som statyer också. Sjukt läskigt att se någon sitta sådär jättestilla och bara röra på ögonen Lite creepy faktiskt…

Väl framme vid kyrkan slogs vi av en mindre chock – det var byggnadskranar överallt Dom bygger tydligen på kyrkan konstant men nu renoverades den dessutom inomhus vilket gjorde att den så stlla och lugna kyrkan istället mest blev ett jäkla oljud av borrmaskiner och andra illalåtande saker som helt förstörde upplevelsen…

Ballt kyrktak…

Ballt kyrkfönster…

Oballa byggnadsarbetare som förde oväsen :_

Oball skylt som försökte borförklara det faktum att ingen informerade oss om oväsenet innan vi betalade 12 euro för att få komma in i kyrkan…

8 minuter efter att vi betalat entréavgiften gick vi ut därifrån igen. Jag ska lätt återvända dit igen nångång, men när det låter sådär inne i en kyrka blir det bara så fel…

Vi tog sen tunnelbanan för att hämta väskorna och tog efter det sikte på hotellet.

Ball tunnelbanevagn med fenomenal kylanläggning

Efter den balla tunnelbaneresan anlände vi vid hotellet, fick vårat rum och tog den lite speciella hissen upp till våning 4 för att traska in på vårat rum. Väl inne på rummet så började vi smått entusiastiskt att hoppa runt av ren glädje…

Rummet var helt fantastiskt! Fräschheten, temperaturen, designen och allt ni kan komma på var magiskt.

Havsutsikt…

… Bang & Olufsen-telefon på toaletten…

… och asballa behållare till tvål, schampo, after shave och Jakers favorit – bodybutter.

En slö Jaker och ett blogginlägg senare bestämde vi oss för att ta sikte på poolen på taket. Det låter ju asballt med en egen pool på taket…

… och det var ännu ballare när vi väl kom upp dit! Utsikten, solen och poolen gjorde mig alldeles till mig av lycka och jag somnade strax efteråt på en av solstolarna

En timme senare gick solen in bakom grannbyggnaden som ser ut som en jättestor… …. och skuggan lade sig över taket på vårat hotells tionde våning. Besvikna och med ett mindervärdeskomplex större än månen bestämde jag och Jaker oss då för att det fick vara nog med slöandet och därför tog vi sikte på Mount Juick och dess fantastiska utsikt (som även den krullhåriga mannen på tåget rekommenderade).

För att ta sig upp var man dock tvungen att åka linbana. Efter att ha klivit på vagnen startade en galet ostabil resa upp till toppen…

Utsikten på väg upp var dock makalös…

… och man kunde se huset som stod bredvid vårat hotell också. Det huset ser förövrigt ut som en jättestor… …

Linbanan upp var som sagt riktigt ball…

Väl uppe fick vi syn på det stora slottet dom hade däruppe, så vi traskade ganska snart in där…

Utsikten var riktigt ball och stående på murarna kunde man se hela vägen bort till byggnaden som står bredvid vårat hotell. Den byggnaden ser förresten ut som en jättestor… …
Dom hade ett stånd däruppe vid slottet som sålde souvenirer också, tyvärr fick jag dock inget kort på det…

Utsikt från slottet…

Annars var jag riktigt besviken på att alla träden precis var ivägen när man stod däruppe. Man kunde få överblick över staden men oavsett vart man tog kort så var det en gren eller liknande som var ivägen för den perfekta bilden Dålig stil där av sanjorerna att inte kapa ner alla dom där träden…

Vi traskade till baksidan av slottet och förstod ganska snart varför dom byggt slottet just där – utsikten över medelhavet var helt sjuk Lite tråkigt att dom byggt en stor hamn där bara :_

Överste Jakermeister tog snabbt initiativ och startade upp en av kanonerna för att skydda det katalanska fastlandet mot eventuella angrepp

Utsikt över Barcelona sett från slottsmurarna.

Mer utsikt…

Vi bestämde oss för att gå ner istället för att ta den livsfarliga linbanan och vägarna ner lutade ganska kraftigt kan jag säga…

Livsfarlig linbana och lite utsikt över stan…

Överste Jakermeister som slutit fred, en livsfarlig linbana och utsikt över Barcelona syns på denna bild.

Nåt man annars slogs av var det faktum att det luktade gudomligt däruppe på berget. Blommorna hade slagit ut och det kändes för första gången som att man verkligen var på semester. Mycket bra initiativ av spanjorerna att plantera blommor som luktar gott

Annars är färden ner från berget mest nåt jag vill gömma. En nära-dödenupplevelse, 24 liter svett, massa bilder och strax över en timme tog det oss att komma ner till närmaste metrostation.

Ball ökenskylt i en av rondellerna vid berget…

J-u-r-t-j-y-r-k-o-g-å-r-d-e-n”

Anledningen till varför vi gick ner var för att Jaker ville gå förbi Olympiastadion där OS 1992 hölls. Eftersom vi ändå gick förbi där får ni här en bild på hur den såg ut utifrån (det var stängt och låst där…)

Vi avslutade kvällen med en pizza på Pizza Marzano inne i centrum och jag måste tyvärr säga detta: Apachepizza, ni är inte längre bäst i världen på pizza. Pizzan jag fick inne på Pizza Marzano var fantastisk, gudomlig och helt makalös – dessutom kostade den lika mycket som Apachepizzorna gör.
Chili, köttfärs, pepperonikorv och grön paprika i en perfekt kombination gjorde både ögat, hjärnan, hjärtat och magen glad.
Jag fick även smaka en bit av Jakers buffelmozarellapizza och jag mumsade till och med i mig tomaterna som jag fick med på den biten frivilligt – så god var pizzan. Tomaterna smakade faktiskt helt okej

Betyg på Pizza Marzanos pizzor: 5”