Hakparenteser, ett intressant fenomen

Ligger här i sängen och roar mig med att göra min gamla svenskalärare från högstadiet lite extra stolt. Jag ligger här och pluggar svenska – helt frivilligt Skaplig skräll, men faktiskt hundra procent sanning.
Jag läser om någonting så fascinerande som hakparenteser. Ni vet sånadär krokiga parenteser som ingen någonsin egentligen använder -> [ ]. Kom in på ämnet när jag såg två sånadär i koden till bloggen och började fundera över när dom egentligen ska användas till något vettigare än programmering. Chockerande nog orkade för en gångs skull släcka min kunskapstörst genom att forska lite på allas vårat favoritforum Flashback.

Hakarentesen är ändå ett ganska unikt fenomen för egen del. Jag kan inte komma ihåg att jag någonsin använt hakparentesen till någonting vettigt alls. Jag har den till smileys och lite sånt, men aldrig till någonting inom det svenska språket. Ska jag vara ärlig hade jag egentligen ingen riktig koll på vad tecknen används till innan jag tittade upp det.
Hur många av er har egentligen skrivit en hakparentes i en löpande text någon gång? Inte kan det vara jätteofta någon gör det i alla fall. Eller?

För er som är intresserade kan jag i alla fall informera att jag efter diverse efterforskningar kommit fram till att hakparenteser främst används till några olika saker.
Man använder dom när man vill skriva en parentes inne i en mening, något i stil med Kalle var ute och gick med sin hund Franco (Franco [som jag förövrigt hatar] kallas dock för Frasse av alla av någon anledning) när plötsligt en pirat hoppade ut lite längre fram på vägen”.
Sen använder man hakparentesen för att infoga saker för att förtydliga citat: ”Nej, Zlatan hatar inte honom [Messi] bara för att han vägrar prata med honom, Zlatan är bara sådär ibland” (det där anvädningsområdet hade jag faktiskt koll på nu när jag tänker efter. Man ser ju det rätt ofta i tidningar där någon intervjuas).
Det kan också användas till att kapa bort någonting ur ett citat när det som plockats bort saknar relevans. I en lång text från ett lagförslag kan man sammanfatta texter […] man klipper helt enkelt ihop det som är intressant. För att visa att man plockat bort nåt mellan där så lägger man in […].

Vet faktiskt inte riktigt varför jag läser om detta, och jag har absolut inte den blekaste varför jag ens skrev ner det jag precis lärt mig… Stress-relief kanske? Har inte ens börjat packa för tågluffen ännu och jag åker om 40 timmar. Iofs känner jag mig inte stressad, så det kan nog inte vara det. Fast måste man ha en anledning till att skriva? Kanske inte. Kanske ser min svenskalärare detta och väljer att, sisådär 10 år senare höja mitt betyg? Jo, det tror vi nog på

MVG MVG MVG!”