Irland: Parkhängar-lördag

Ligger här på balkongen och njuter. Det är ungefär 20 grader i skuggan och solen går ner bakom taket därborta i väst. Livet här är fan underbart just nu, speciellt när vädret är såhär.
Fan, nu klagar datorn på att batteriet håller på att ta slut. Brb.

Som sagt är livet fantastiskt. Jag stavar fel i varje mening med minidatorns tangentbord, så jag får skriva varje mening två gånger, men det gör absolut ingenting. Som om inte allt redan vore perfekt hämtade jag laddaren till datorn – och tror ni inte att sladden räcker fram preciiiiiis. Fantastiskt!

Tänkte dra en sammanfattning av gårdagen. Mammsingen är lite arg för att jag skrev fula ord på Facebook igår. Förlåt mor, men hockey är en skitsport. På 8 sekunder gick matchen från succé till ett hemskt antiklimax… Det tar hårt på en medelålders man som mig…

Gårdagen var det ja, då börjar vi:

Klockan 11:20 vaknade jag och skickade ett SMS till Kenny: Gå ut till bussen klockan 11:40″. Efter att klivit upp 11:37 och tagit en dusch traskade jag ut till 12:00. Otroligt arrogant och elakt, och jag ber om ursäkt för det. Min morgonrutin/motivation att kliva upp på morgonen är… under all kritik helt enkelt.
Efter att ha skämts lite i en kvart sade jag hejdå till mina fina skosnören. Det gröna snöret ersattes med ett vitt och mina skor var plötsligt inte lika pinsamma som tidigare.

Vä framme på Woolshed njöt jag av mina chilifries…

.. samtidigt som Kenny istället njöt av att knäppa kort på sin Kilkenny

Hockeyn visades på TVn, och det kändes faktiskt ganska stabilt när Sverige gjorde 2-1 där i mitten av andra perioden. När någon oidentifierad svensk skickade pucken mot öppen kasse med 12 sekunder kvar av matchen var den ju redan över. Den gick genom målområdet också, så jag trodde inte det skulle bli icing. Nu är det dock så att ishockeyn under förra året plockade bort den där regeln om ”ingen icing om pucken går genom det blåa målområdet” så domaren blåste av. Det kändes dock fortfarande stabilt när svenskarna vann tekningen ner i eget hörn där strax efter.
Sen hamnade pucken på nåt vänster helt plötsligt hos en helt ensam tjeckisk back som bankade in 2-2-målet bakom en, som vanligt, ostabil Gustafsson.
Då visste alla att Gustafsson, som går under smeknamnet Tunnelbanan, skulle släppa in alla straffar som slogs. Två tjeckiska och tre svenska straffar senare var det över. Bedrövligt.

Efter det hade vi en stående inbjudan till parkhäng med Bexobert, n00ben och Cathrine, så efter lite vätskeshopping begav vi oss dit. Det var galet mycket folk ute på gatorna, någonting den här bilden får visa.
Såklart vara alla människor påväg till St Stephens Green som är parken mitt i Dublin där damerna skulle befinna sig.

Väl framme stötte vi på en Esa som hade hittat till parken också. Bex var redan på lyset, så hon skulle såklart slicka Esa i örat

Även Cathrine och en halvsovande Amanda var där.

Efter att ha följt mammas råd ”Man måste dricka mycket när det är varmt” skulle damerna iväg för att handla. Jag beställde utkörning av en GB Sandwich, som här heter Iceberger av någon konstig anledning.
Betyg på Icebergersandwichen: 5

Annars var det hemskt mycket folk i parken. Och en cykel. Cykeln var Esas och enligt envisa rykten är den jättedyr. Jag vill också ha en cykel…

En världsvan Bex tar ”cykeltaxin” till Woolshed

Efter det fantastiska vädret i parken började solen gå ner samtidigt som Champions League-finalen närmade sig. Jag och Kenny hade bestämt oss för att ta sikte på Woolshed igen fastän båda visste att det skulle vara knökfullt därinne. Väl framme stötte vi på den elaka dörrvakten som bestämd sade ”The queue starts there” och pekade bortåt. Funderingar kring karatesparkar, ”du har inget hår”-skämt och andra elakheter for genom mitt huvud, men eftersom jag inte ville skvätta ner min skjorta med den tjockskalliga vaktens hjärnsubstans så lät jag bli. Jag ställde mig i kö tillsammans med dom andra. Snart gav vi dock upp och tog sikte på Fisschsnni… Fis… Finisch… … ett annat ställe som låg 10 minuters gångväg bort.
Vi kom dit lagomt tills dess att första halvlek var slut. Vi män kikade klart fotbollen samtidigt som damerna kikade på annat. Efter det skiljdes vi åt, jag och Kenny tog sikte på Waterville. Jag somnade gott i min säng vid 23-tiden, Kenny traskade hemåt och vad dom andra gjorde är tydligen ett äventyr i sig :i”