Irland: Svammel och bloggutfyllnad

Hej hopp i lingonsk… nej gudars sicken töntig inledning. Jag är episkt trött på min blogg, jag är episkt trött på ordet episkt och jag tycker det är skitvarmt härinne. Så, nu har jag ökat på ”jag”-counten på bloggen med 3. Well done herr Kaustinen.
Idag njuter jag av Snickers, Coca Cola, Pringles, pizzan från igår och en ascool tysk snubbe. Detta eftersom jag precis sett filmen Inglorious Basterds. Jag har alltid trott det heter bastards… och efter lite googling blev jag… ännu mer förvirrad. Den gamla filmen från 1978 verkar heta Inglorious Bastards. Varför har dom stavat fel i den nya? Det är iofs modernt bland ungdomarna att stava konstigt, så why not lixom?
Tysken var elak och ville döda en massa judar, men hans skådespeleri i filmen var grymt. Brad Pitt däremot… no comments på hans insats alltså.

Bloggen dör snabbare än tyskarna gjorde i filmen kan jag då säga. Mitt liv är nu min vardag, ingenting är egentligen lika spännande som det var för nån månad sen och jag fick en mindre utskällning på jobbet idag. Jag hade tydligen lagt på när jag inte fick det… förlåt fröken i telefon, jag är inte elak av mig, det bara… blev så. Dessutom var jag mycket trevlig när jag lade på. Du fick ju t.o.m. ringa upp igen sen.
Nu får jag tyvärr (tack och lov?) inte skriva vad jag vill angående jobbet, så vi lämnar det här.

Queen – Somebody to love spelades idag påväg ut från jobbet och livet var underbart. 50 minuter senare var jag iskall, elak och sur på taxibolaget som vägrade hämta mig. Bussbolaget var snäppet värre och vägrade som vanligt att ens bry sig i att skicka en buss förbi IBM. 30 minuters bank-köande och 660 euro senare hade humöret svängt upp till ”fredagsglad med en smak av bitterhet”.
Överlag har min vecka varit toppad av en lite sådär lagom bitterhet. Det har varit klagomål på det mesta, mest på ett skämtsamt sätt som dock uppfattats som jävligt gnälligt. Iofs kanske jag lät gnällig, men… jo, jag lät nog gnällig, men jag var faktiskt inte gnällig. Det är bara kul att gnälla. Jag är ju trots allt svensk. Vi är uppfostrade till att gnälla. Det är därför vi slipper ha vardagsrum där det regnar in såfort någon duschar på övervåningen t.ex.

Mobilen fungerar bra, abonnemang är omöjliga att skaffa och jag spelar nu irländsk innebandy på högsta nivå… eller, jag tror det är högsta nivå. Irländska elitserien kallar jag det, i Sverige kallas sånthär typ… smålagsspel på korpnivå. Det är rätt kul samtidigt som man får röra på fläsket. Det behövs.
Det vore ju kul med en våg så att man kunde se hur mycket man väger nuförtiden. Innan jag åkte hit vägde jag 72 kilo ungefär, nu är man väl närmare 200

Ångesten inför nästa fredag är annars rätt stor. Jag och ett gäng andra ska se Alice i Underlandet på bio. Jag har aldrig sett filmen innan, så jag har noll koll. Det i sig är ju ingen fara, men såklart ska vi klä ut oss till valfri karaktär i filmen inför bion också. Alice är redan tagen ([?]) och jag fucking hatar att klä ut mig. Lite av en fobi det där tror jag. Överväger att fega ur och skippa ståhejet, den som lever fårse. ”Om man inte försöker kan man inte misslyckas”. Smart ju.

Sådär ja! Ett helt blogginlägg bestående av bara en massa svammel! Nåja, blogginläggen är ju egentligen lite som pizza. Even if it's bad it's still a blogginlägg!