Irland: Snökaos!
Robbie Williams strömmar ur hörlurarna, Isen sitter här bredvid och snackar i headsetet med en kompis från Sverige, det är 2-3 cm snö utanför fönstret och det är typ trafikkaos i hela Dublin samtidigt som jag fortsätter njuta av Irland. Allt är perfekt just nu.
Precis hemkommen från en arbetsdag där allt som kunde skita sig sket sig. För det första ringde det ETT samtal på hela dagen. Vem som förlorade klunsen och fick ta samtalet? Vem tror ni? Vems system tror ni gick ner 2 sekunder senare? Heja mig…
Annars spenderades dagen med fantastiskt mycket småprat mellan mig, Johannes, Peo och Bex. Bristen på samtalsämnen var pinsamt uppenbar efter att vi igår suttit i 8 timmar och försökt hitta på vettiga saker att prata om.
En upptäcktsfärd gjordes på kontoret, och vi insåg att vi inte var ensamma om att ha tråkigt På en av avdelningarna hade dom som jobbade roat sig med att klistra post-it-lappar över hela chefens skrivbord. Lite vackert med ett självlysande skrivbord faktiskt
Som sagt har vi fått lite vinter här också. Ett sisådär 2-3 centimeter tjockt lager snö täcker just nu marken och alla i Dublin är helt paralyserade
Jag blev ju hämtad av min gratis VIP-taxi imorse, och det tog honom sisådär 15 minuter att åka dom 40 metrarna ut från parkeringen typ Alla bilarna som är ute åker i ungefär 25 km/h och är livrädda för att det är så halt ute
Vi beställde pizza från favoritpizzerian idag också. Jag har ju beställt därifrån 4-5 gånger tidigare, men eftersom det är snö ute nu så verkar alla irländarna ha blivit helt galna. Först väntade vi dom 45 minutrarna det skulle ta att få pizzan (den skulle komma vid 12:45), sen väntade vi 20 minuter till. När vi inte hört någonting från dom ringde herr Johannes ”Jag har inte ätit på skitlänge och är ashungrig” Karlsson upp dom. Då fick vi beskedet att killen som kör ut pizzan åkte för 10 minuter sedan – han borde vara där om 5 minuter.
30 minuter senare hade vi fortfarande inte fått våra pizzor. Då ringer herr Johannes ”Jag är så hungrig att jag skulle kunna mörda för en jävla pizza” Karlsson dom igen och får svaret att vi inte alls har beställt pizza till 12:45 utan till 13:45. Johannes blir arg på sitt behärskade sätt och ber damen i andra änden av luren att skicka beställningsmailet till oss igen så att vi kan få se vafan det är frågan om.
1 minut senare får vi ett mail där det står ”Eran pizza har avbokats av pizzerian pga en okänd anledning”. Efter det var alla på kontoret skitsura på varandra och ingen sa ett skit.
Sen fick jag plötsligt kalla kårar längs ryggen. Det var världens kaxigaste kontorsdam Bex som hade roat sig med att hämta en snöboll som hon vänligt nog placerade innanför min tröja. Såklart fick man en trevlig kompisklapp på ryggen också så att snöbollen spridde sig nåt enormt. Hon skrattade gott samtidigt som jag inte slösade någon tid. Jag började direkt att planera min hämnd.
Vi har en vattenmaskin på kontoret, och vattnet däri är ungefär 8-9 grader varmt. Ett halvt glas fylldes, ett tjejskrik ekade över hela kontoret och sen var hämnden avklarad
Nej, vi hatar inte varandra och vi mobbar inte varandra heller – vi håller det precis under den nivån. Dessutom började hon
Efter det att dagen var slut röstade jag för en taxi hem (jag älskar taxis!). Det var minusgrader ute och det var jag och Johannes som skulle åka – 4 euro för en varm skjuts till Pizza Hut vid Blanchardstown kändes som ett pangpris
Nu kommer dock Johannes från småland, och 4 euro är ju en hel veckas matkostnad för honom, så han tokvägrade. Jag funderade på att slå honom hårt för att övertyga honom, men det kändes ändå inte helt okej, så vi kom överens om att vi skulle gå till bussen.
Väl framme vid busshållplatsen brukar det alltid stå folk – så var det dock inte idag. Det var faktiskt så illa att det inte var en enda person som hade gått på bussen på hela dagen (snön var helt orörd där). En ny diskussion om taxi uppstod, och på något vänster lyckades jag få Irlands svar på Ingvar Kamprad att ändra sig – vi skulle åka taxi. Jag var lycklig
Efter att inte ha fått svar på två av taxinumrena så fick jag äntligen tag i ett företag. Beskedet ”Det är ungefär 4 timmars väntetid” kändes lite sisådär, så vi insåg att en promenad på 30 minuter i kylan nog nog var bättre än 4 timmars väntetid därute…
Ett Pizza Hut, 150 kronor och en mätt Kausti senare sitter jag nu här i soffan och lyssnar på Jimmy Eat World – The Middle. Fortfarande världens genom tiderna bästa låt Ikväll blir det nog sängen vid 20-tiden – jag är helt död efter att ha gått upp 05:30 imorse…
Betygsätt inlägget: