Paramore, del 1

Klockan 13:07 gick jag ut genom dörren på Helpdesk – förhoppningsvis för sista gången. I handen hade jag mina fula foppatofflor och en förhoppning om en lyckad kväll.

Tyvärr så meddelade herr Knatz att mitt vänstra framlyse på bilen var trasigt, och därför var jag så illa tvungen att byta skiten. En fråga och 22 kronor senare hade jag införskaffat en ny lampa från Biltema och satt mig i bilen. Väl hemma hämtades 22 skruvmejslar, två tänger och en skiftnyckel – mest för att jag glömde titta vilken slags skruvmejsel jag behövde för att byta den där sketna lampan.

Hade jag fått designa min fina Ferrari från början så hade den sett exakt lika elegant ut som den gör just nu, men att byta lampan hade varit fan så mycket enklare. Som det är nu så måste man först koppla ur, skruva loss och lyfta ur batteriet, sen måste man skruva loss några plastkåpor, knäppa loss en metallspärr och sen dra som ett as för att få ur lampan. Sen är det bara att göra hela proceduren baklänges igen. Jävla idioti

Klockan 14:05 var jag i alla fall klar att åka från Borlänge. Lillebror blir nog glad när jag meddelar att p.g.a. att batteriet kopplades ur så släppte också repeat-cursen

Eftersom det var Paramore som var slutmålet för kvällen så blev det såklart Paramores musik hela vägen ner till Stockholm. Lite sådär lagomt passande så började resan från ett regnigt Borlänge med låten When it rains

Mellan Säter och Hedemora höll vägarbetarna på med nåt slags vägarbete. Exakt vad dom höll på med verkade ingen veta, för det enda man såg var människor som gick runt i självlysande jackor och några grävmaskiner som stod längs vägen och rörde på sig. Sen såg man ingen på 1 kilometer, och sen dök samma sak upp igen.

Dessa idioter till vägarbetare som gräver hål överallt för att sen bara lämna dom öppna i 2 månader utan att göra någonting mer

Jag maxade min Ferrari-Nissan hela vägen ner…

Jag åt frukost vid 7:30 på morgonen ungefär, så när klockan började bli 16:00 var skumtomtepåsen jag hade med mig i bilen slut – det var dags för lunch.
Jag kan tänka mig att dom flesta som känner mig bli chockade över att jag inte åt McDonalds för en gångs skull, men det kommer en förklaring kring det senare

Dinners hette stället och köttbullar hette maträtten. 71 kronor kostade kalaset, och det smakade helt okej. Såsen som var till köttbullarna var nån slags bostongurka-brunsås. Den smakade lite mitt emellan supergott och förskräckligt ungefär. Det går inte riktigt att beskriva – prova själva om ni åker förbi där nångång.
Under lunchen där fick jag höra att det finns vissa personer som är sugna på att eventuellt hänga med mig till Irland. Eller, om jag skulle översätta hans frågor till procentuell chans att han följer med/hänger efter till Irland så blir chansen att han faktiskt genomför detta ungefär 13%. Men fundera på det i alla fall, det blir nog riktigt kul

Betyg på köttbullematen: 3,5

Jag åkte hemifrån så att jag skulle vara framme i Stockholm i god tid innan konserten, mest eftersom jag inte var sådär jättesugen på att köra en London-komma-2-sekunder-innan-konserten-börjar-entré.
Jag anlände i Stockholm ungefär 17:10 – ungefär 2 timmar innan insläppet började. Jag bestämde mig för att först leta reda på Fryshuset (där konserten skulle hållas) så att jag visste vart jag skulle ta vägen.
Jag råkade dock snubbla över en mack på vägen dit och det var fan första gången jag såg en mack där det var kö för att få tanka
Jag parkerade bilen och smet in på macken för att köpa en Powerking och en Mars eftersom jag är såpass rutinerad vid det här laget (Under Nickelbackkonserten i London höll jag ju på att avlida av värmeslag i slutet av konserten, så detta skulle inte upprepas igen)

När jag sen kom ut så var det fortfarande kö för att få tanka, så jag bestämde mig för att försöka leta reda på en annan mack. Det är då jag ser hur en jävla idiot har parkerat skitsnett 2 decimeter bredvid min bil. Samtidigt som jag lyckas komma in i bilen noterar jag handväskan och jackan i passagerarsätet på bilen bredvid mig – det var såklart ett fruntimmer som kört bilen (Jag vidhåller fortfarande att fruntimmer inte ska få köra bil!)

Efter att på något mirakulöst sätt lyckats ta mig ut från parkeringen så bad jag GPS-damen leta reda på Fryshuset åt mig. Säga vad man säga vill om GPSer, men det finns två viktiga saker med dessa:

1. Dom har jävligt bra koll på vägnätet och hur man lättast tar sig från plats A till plats B.
2. Dom är helt totalt värdelösa i stadsmiljöer

GPS-damen hade såklart PMS just idag. Eftersom jag fjäskade för henne hela vägen mellan Sala och Stockholm så hjälpte hon mig att hitta rätt där i alla fall, men såfort vi passerat Stockholms-skylten blev GPS-damen som förbytt. Hon hade blivit immun mot mitt fjäskande och ville nu ha någonting annat för att samarbeta. Jag hade ingenting annat…
Alltså blev GPS-damen ett normalt fruntimmer, och det innebär att hon började göra fel. I rondellerna passade hon på att läsa upp sväng första höger” när jag precis hade åkt igenom rondellen, ”sväng nästa utfart höger” utropades vid vissa ställen fastän det ledde rakt in i en återvändsgränd och så vidare.
Detta i sin tur ledde till att jag fick åka omvägar på sisådär 245 mil innan jag slutligen kom fram till Fryshuset. SkitGPS

Efter att ha lokaliserat arenan blev det ett toabesök på Ica Maxi. Efter att ha upplevt Stockholmsstressen med bilkö på bilkö så kändes Ica Maxi verkligen som hemma. Jag ville verkligen inte gå därifrån, men efter att ha uträttat mina behov och blivit övertalad av en Ica-anställd att jag inte fick sova över på toaletten så tog jag på nytt sats mot Fryshuset, mest för att jag inte riktigt visste vad jag skulle göra annars. Väl där insåg jag att kön in till konserten redan var enorm, och att stå i kö i 30 eller 45 minuter spelar ju egentligen ingen större roll, så jag satsade på att leta reda på en parkeringsplats för min Ferrari-Nissan först och främst.

Jag märkte dock att risken för soppatorsk var överhängande, så jag bestämde mig för att försöka leta reda på en mack utan kö till pumparna. Smart som jag var så kom jag på att jag kunde fråga GPS-damen, och efter ännu mer vilseåkande i huvudstaden så hittade jag ett OKQ8 där jag kunde tanka och ta ut kontanter.

Fortsättning följer…”