Gammal Hårdrockare – lite av en förebild

[quote]– Är du intresserad av jobbet?
Frågade mannen som intervjuade mig och som tydligen var någon form av platschef.
Nä, inte ett dugg! Jag skulle hellre vilja drälla omkring på gatorna med mina kompisar men jag behöver pengarna. Så kunde man inte säga, så jag ljög för både mig själv och snubben bakom skrivbordet.
– Javisst! Jag längtar verkligen efter att hugga i! Det börjar bli så tråkigt att gå hemma och inte ha något att göra och jag vill verkligen känna att jag gör rätt för mig!

I regel fick man jobbet. Svårare var det inte under åttiotalet. Det räckte med att ljuga av bara helvete. När jag tänker tillbaka så måste de ju ha förstått att man ljög. Ingen vettig människa kan ju längta efter att få börja tillverka plastdunkar eller spika pall åtta timmar om dagen, speciellt inte när man är ung och livet pågår för fullt därute. Om man verkligen känner tillfredsställelse över att få tvätta sänglinnen åt lasarettet eller diska på stadshotellet så är man dum. Riktigt jävla dum.

Men dumma människor var vad de ville ha och dumma människor var vad de fick. Jag fick många jobb under åttiotalet. Jag tror jag hann med att avverka tjugo arbetsplatser under de där tio fina åren. Det var lika lätt att få ett nytt jobb som det var att få avsked från sitt gamla jobb. Man skulle inte bara ljuga, man skulle även förnedra sig en stund inför platschefen. Det hörde liksom till själva spelet… Fortsättning[/quote]

Snubblade över Gammal Hårdrockares texter idag igen. Killen är fantastisk, även om hans språk kanske är lite väl barnförbjudet ibland. Hans blogg är perfekt som tidsfördriv om man har en stund över