Close
(Söndag, del 1)
God kväll bloggen. Ännu en hård dag är över, och det är dags för en sammanfattning. Först och främst vill jag skriva en kom ihåg-lapp till mig själv: Boka Paramorebiljetter när du kommer hem. Jag ska absolut se dom när dom kommer till Stockholm i november. Born for this är en ny favoritlåt.
Jag skulle ju egentligen bokat biljetter några dagar innan jag åkte, men biljetterna släpptes inte kring midnatt, och sen föll det där i glömska. Nu minns jag i alla fall.
Sen vill jag informera alla som läser om att det kan bli svårt att klämma in ett resan hem-inlägg i tid. Detta eftersom vi åker härifrån imorgon klockan 20:45 (lokal tid). Vi bör vara hemma i Borlänge ungefär 05:00 (svensk tid) natten mellan måndag och tisdag. Då är jag antagligen dödstrött.
När jag sen vaknar så har jag träning på kvällen. Så vi får se när resan hem kommer upp sen.




Idag (söndagen) började i alla fall med en balkongfrukost. Brödet från det lokala bageriet smakade som vanligt gudomligt gott. Man borde äta nybakat bröd till frukost oftare. Men då måste man iofs vakna innan 15:00 också. Den där kassa dygnsrytmen kommer nog återvända ganska snart efter att jag landat i Sverige, alltså kommer det bli svårt att få tag i nybakat bröd, och hela frukostidén faller på det [?]
Annars känner jag att det blivit väldans många mat-recensionr härifrån. Mest därför att det är enklare att knäppa kort varje gång man äter – det ser annorlunda ut varje gång. Att knäppa kort varje gång man ligger på stranden är inte lika lätt. Det ser exakt likadant ut varje gång. Dessutom vet alla hur en strand ser ut, men alla vet säkerligen inte hur Golfos pizza smakar :P





Nåja. Vi kör ett ”ligga och slöa på stranden”-kort till då. Tanten i vattnet vinkar inte åt mig dock :i Jag tror hon höll på att drunkna eller nåt :i




Idag var annars en sorgens dag. ”Kinesen” tog slut… Jag, Michael Kaustinen, har läst ut en bok som innehåller över 500 sidors text :n Dessutom är det ingen Kalle Anka-pocket, det är en riktig bok. Det här är större än när Finland vann Eurovision Song Contest :n

Recension av boken: Varning, viktiga delar av boken kan avslöjas här
Boken handlar, som jag tidigare berättat, om några olika personers liv. En är en domare från Helsingborg, en annan är en kines som heter Ho, sen några fler kineser och nån afrikan också. Man får följa deras liv och handlingar som kretsar kring ett massmord i en liten by i Norrland.
Det är lite som en nåldyna. Nålarna är människornas vägar genom boken. En nål för varje person. Man börjar längst ute i knappnålshuvudet med att bekanta sig med var och en av människorna. Sen följer man resan var och en tar (resan är längden på nålen) tills man förstår hur dom hänger ihop med mordet (själva nåldynan).

Dom första 5 sidorna av boken var så tråkiga att jag trodde jag skulle avlida. Vem fan bryr sig om att en varg trampar in i Sverige från Norge, biter på ett ben, och sen försvinner? Hade dom skippat dom där sidorna hade boken dessutom blivit 10 gånger mer gåtfull.
Nu börjar boken väldans segt, men sen tar den fart. Farten bibehålls också ganska bra ett bra tag. Höjdpunkten är nästan San, Wan och vad dom där tre kinesbröderna nu heter och deras väg från ett fattigt Kina till ett ännu värre USA. Sen blir det lite vattentrampande några sidor, det är inte så mycket som händer. Efter ugefär 350 av dom 580
sidorna så vet man exakt vad som hänt och vem som gjort vad.

Då slänger dom in ett fem timmar långt tal som hålls av en halvt okänd proffessor framför en massa högt uppsatta kineser. Ett tal som skulle kunna sammanfattas såhär:

Blablabla, vi är rädda för att folket ska göra uppror blablabla. Bla bla bla Kinas historia blablabla. Blablabla ännu mer om Kinas historia blablabla. Bönderna i Kina får inte del av dom vinsterna som Kina gör just nu. Vi är rädda att dom ska göra uppror och avsätta oss. Blablabla. Därför kommer vi försöka muta oss in i Afrika. Dit ska vi transportera flera miljoner kinesiska bönder så att dom kan odla upp all orörd bödig jord som finns kring floderna i Afrika. Då blir dom glada, producerar massa mat, blir mätta och belåtna. Dessutom kommer dom producera ett överskott som kan säljas. Alla blir glada. Blablablabla.


Det här talet tar ungefär 7-8 sidor att gå igenom. Det var så tråkigt att jag började tro att jag läste igenom en skolbok istället. Jag var faktiskt tvungen att sova en stund mitt i där, det var så fruktansvärt segt att läsa sörjan. Jag förstår inte riktigt varför dom var tvungna att dra ut det där talet så fruktansvärt som dom gjort.
Visst, vissa saker av det där måste man ju veta för att fatta fortsättningen av boken, men kom igen.


Stenar fungerar bra för att hålla boken öppen när man ligger på mage och läser

Annars var boken helt okej. Stundtals läste man ju som en gnu (jag tror jag streckläste 170-200 sidor mitt i där), men när man får reda på allt man behöver efter 350 sidor… Då blev resten mest segt. Dom hade kunnat avrunda dom där sista 200 sidorna på 20-30 sidor istället.

Kommer jag då läsa någon mer bok i framtiden? Antagligen. Men aldrig att jag skulle kunna sätta mig hemma och läsa en bok sådär som jag gjort här. Då skulle jag nog ledsna och sätta mig vid datorn ganska direkt :i

Betyg på Henning Mankells bok Kinesen: [!][!][!][!2][!/]




Dagens lunch intogs på Zorbas. Ett ställe omgivet av stor mystik. Det var alltid fullsatt där på kvällarna. Varför visste vi inte, kanske hade det med den sliskiga inkastaren på nästa restaurang att göra? Alla som ville undvika honom kanske hamnade på Zorbas istället?
Utsikten
var i alla fall, som vanligt, fenomenal. Förutom den halvnakna, halvtjocka, greken som satt där och såg hårig ut då :n


Betygsätt inlägget:
[Total: 1 Average: 4]

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras.

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>