Grekland: En helt vanlig strand…

(Torsdag, del 1)

God morgon bloggen. Eller. Klockan är nu 22:34 och jag är helt slut efter dagens grekmusikmarat(h?)on. Så egentligen är det inte morgon nu. Men inlägget publiceras ju 12:00, så… äsch. Mer om grekmusikmaratonet kommer senare, förutsatt att jag inte somnar med datorn i knät – något som verkar extremt troligt.
Dagen idag började i alla fall med ett brytande av våra Kaustianska traditioner här nere i Pargas.

Avstickare: Jag har ju hela tiden kallat staden vi bor i för Prevetz (eller hur jag nu stavat det), men det är ju helt fel. Vi bor i staden Pargas, som i sin tur ligger i Pre… hur det nu stavas.

Vi bröt som sagt våran tradition imorse. Istället för att äta på vårat vanliga frukostställe chockade vi och intog ett helt nytt – okänt – ställe. Namnet kan jag inte, men det ligger – precis som alla andra restauranger – mitt i centrum. Stället hade blåa stolar i alla fall

Vi ville inte vara alltför tradidionsbrytande, så vi beställde in det vanliga – English breakfast. Precis som på det andra stället fick vi ägg, bacon, tomat och korv. Och bruna bönor Jag vägrade bönorna, men åt upp resten. Förutom tomaterna då Tomater är äckligt.
Brödet här var bättre än på det andra stället, men samtidigt var resten av maten sämre. Sen var utsikten

ungefär likvärdig med den på det andra stället. Betyg på dagens frukost: [!][!][!][!/][!/]

Värt att tillägga är annars att vi faktiskt fick ätbar marmelad denna gången: Jordgubbs- och persikomarmelad

. Detta skulle dock snart visa sig vara en ganska bitterljuv upplevelse…

Det som sen hände kan inte riktigt beskrivas i ord… Jag öppnade jordgubbsmarmeladen, och sen tog det cirka 1,5 sekunder innan vårat bord var överfallet av getingar. Det var ett tag FEM stycken getingar som glupskt mumsade i sig av min marmelad. Sen var det ett antal som flög runt oss också. Helt sjukt hur vilda dom blev av den där artificiella jordgubbslukten
Vi betalade snabbt och sprang därifrån. Aldrig mer frukost där kan jag lova.

Med mina begränsade english-skills blir denna skylt väldigt konstig: Parkeringen endast för dykare. Alla andra kommer spolas ner (i toaletten)” Det måste finnas en annan översättning va?

Invånarna (hrmm… försäljarna) i Pargas har specialiserat sig på några saker:

# Läder
# Guld- och silversmycken
# Allt som har med oliver att göra

Såklart ska mamma därför titta på varenda ring som finns i varenda smyckesaffär ”Jag vill ha den… sen vill jag ha den… sen vill jag ha den… och den… och den var snygg!”

Efter smyckeskikandet (hon köpte inget) så var det dags för en promenad. Vi tog sikte på den stora stranden som skulle ligga bakom den där lilla borgen som fanns i staden. För att ta sig dit var man tvungen att gå en jäkla bit. Först uppåt, sen uppåt, se uppåt och sist men inte minst uppåt..

… sen skulle vi ditåt!

Vi fick syn på Ali Pashas borg också. På det där högsta berget där längst borta stod den. Jag kan fortfarande inte fatta att tåget orkade upp

Äntligen framme! Stranden i sig var egentligen inte så speciell, men det är alltid coolt att titta på den där borgen. Jag gillar coola borgar. Betyg på den lilla borgen: [!][!][!][!][!/]

Det stod en kille där som fiskade. Han satte på en halv limpa på ett snöre, sen kastade han i snöret, väntade 3 sekunder, sen drog han upp den här

bjässen. Jag förstår fortfarande inte hur man kan få en såndär fisk med en halv limpa

Norrmänn är som alla vet fascinerade av fisk, dom har ju 200 miljoner km kust i hemlandet, dessutom har alla i det där landet båt. Så därför kunde inte norrmannen på stranden, den enda människan som solade fastän det inte fanns nån sol, låta bli att bli nyfiken. ”What did you catch?” ropade han.
Fiskaren svarade med att ropa ”Catch!” till norrmannen samtidigt som han kastade dit fisken Norrmannen var mycke fascinerad: ”Ärä ein törsk?” frågade han fiskaren. Jag vände och traskade iväg…

Strand + röda solstolar + hav + borg = sjukt snyggt

På vägen tillbaka till stan så fick jag och mor en idé: Vi skulle trampa upp till lilla borgen igen för att gå den vägen vi inte hade gått än. Vi hade nämligen missat en del av borgen och det gick ju inte alls för sig. Baksidan