Grekland: Dumma, tjocka engelsmän

(Onsdag, del 1)

Morgonen började otroligt smärtsamt, på flera sätt. Till att börja med knäppte jag kort på mig själv, det är typ det värsta jag vet. Hatar att se mig själv på kort. Om ni kollat så har jag inte lagt upp ett enda kort på mig själv sen jag startade bloggen (det finns ett undantag dock, men hitta det den som kan :z). Här är jag i alla fall, nyvaken, orakad och astrött.
Som om inte det vore nog så börjar min solbränna (eller hummerfärg) på ryggen ge sig tillkänna. Det gör – ont. Inte sådär jag har sågat av mig min vänstra fot-ont, men det svider och jäklas.

Frukost intogs på samma ställe som igår. Utsikten från stolen jag satt på kan man inte gärna klaga på

Man kan inte heller klaga på den fantastiska frukosten dom har där. Idag skippade jag mycket rutinerat kaffet och fick istället ett enormt glas juice. Eller… juicen smakar mer som apelsinsaft. Men den är i alla fall godare än kaffet Ägget, baconet och brödet smakade ännu godare idag än det gjorde igår. Betyg på frukosten: [!][!][!][!][!]

En liten bild på borgen vi var upp och tittade på igår. Jäklar vilken utsikt man hade där uppe. Jag trodde vi stod på jordens högsta punkt typ. Det gjorde vi inte skulle det senare visa sig…

Här har vi Guds straff till grekerna: Världens sämsta internetcafe. Hastigheten

dom har på sitt internet kan ju få vem som helst att gråta Inte får man heller koppla in sin mobil för att föra över blogginläggen + bilderna. Sen har dom såklart grekiskt tangentbord också (jag som trodde svenska var det officiella språket i Grekland n). Skitcafé. Det enda som hindrar betyget från att bli ett bottenbetyg är dom coola stolarna.
Betyg på världens sämsta internetcafé: [!2][!/][!/][!/][!/]

Jag och mor noterade en sak igår. Vi såg att dom hade en minigolfbana här i stan. Både hon och jag är minigolftokar, så såklart var vi tvungna att prova banan. Ägaren var en vansinnigt tevlig engelsman vars namn, lite opassande tycker jag, är Frank. Engelsmän ska inte heta Frank, dom ska heta Stiv

eller något annat typiskt engelskt.
5 euro per person kostade minigolfen. Morsan och jag grät en skvätt över hur hutlöst dyrt det var. Dessutom hade dom bara 12 banor. Den trevliga engelsmannen avslutade med Banrekordet är 24 slag. Jag och mor trampade ut på banan.
Det var lite annorlunda att spela minigolf här. I Sverige är det GÅ INTE PÅ BANORNA! som gäller. Här är det tvärtom: Gå absolut inte utanför banorna. Gå mitt i dom istället. Vi sätter staket runtom banan också så att ni verkligen ska fatta. Det kändes väldigt fel på något vis.
Banorna var lite speciella. Dels så bestod kanterna av tegelstenar, alltså stutsade bollen utan bara h*lv*te när man slog den mot kanten av banan. Dessutom lutade banorna helt okontrollerat åt olika håll. Du kunde putta rakt fram, och ena gången lutade banan åt höger. Puttade du där igen lutade det åt vänster istället. Skumt.

Annars kändes det fantastiskt att gå runt på en minigolfbana och slå i huvudet i… en massa citroner. Det kändes fruktansvärt exotiskt på nåt vis. Vattenhinder

fanns det också gott om. Eh… det där är inte min boll…

Mamma moonwalkade

sig fram längs hela banan.

Det är skönt att sova i skuggan – speciellt om man ligger på en fantastiskt skön solstol. Dock är det inte lika skönt att vakna upp med en rutig kind och en rutig mage. Jag såg störd ut Vad gör man då åt detta? Man badar. Tror ni jag gjorde det? Knappast Jag har faktiskt ännu inte badat här Lite skämmigt faktiskt.

Efter att mina magrutor försvunnit så begav vi oss till restaurangen som låg precis ovanför de lilla stranden vi var på. 3 sekunder tog det att gå från platsen på stranden där vi låg till restaurangen. Lagomt långt enligt mig. Utsikten inne från serveringen var även den såklart lika underbar som alla andra utsikter i stan. Jag tycker det påminner lite om Thailand… men så har jag inte varit där iofs

Dagens höjpunkt var helt klart… nu blir det svårt här. Restaurangen hette Golfo Restaurang. Några golfklubbor eller golfbanor syntes dock inte till. Restaurangen ägdes av en man i 50-årsåldern. Han hälsade oss välkomna när vi kom dit, och han visade oss till våra platser ganska direkt. Vad han heter tog jag inte reda på, så vi kallar honom för herr Golfo. Innan vi fick sätta oss ner förklarade han lite hur denna restaurang fungerar. Fri översättning från grek/engelska: Jag vill börja med att berätta två saker innan ni får ett bord: Nästan alla våra rätter serveras med antingen friterad potatis, stekt potatis eller ris. Valet är fritt. Sen lagar min mamma all mat – alltså måste det vara gott.
Herr Golfo var en otroligt karismatisk snubbe. Hans sätt att erbjuda sin service (vad kallar man det?) var kockrent och han var så fruktansvärt underbar att jag nästan blev lite kär i honom – fastän han var en sliskig grek
Om ni någonsin skulle lyckas ta er till Preveza, lova mig att ni går till restaurangen vid den lilla stranden och hälsar på herr Golfo. Han är fantastisk. Dessutom har dom vansinnigt heta servitörer också – både killarna och tjejerna ser löjligt bra ut (ja, man kan säga att en kille ser bra ut UTAN att vara homosexuell).

Jag beställde en Pizza Pepperoni. När den kom ut höll jag på att dö – pizzan var enorm, dessutom hade den ett 1 cm tjockt lager med ost ovanpå. Den såg dock fantastiskt god ut, och jag kan ärligt säga att det där är den bästa pizzan jag någonsin ätit. Botten var sådär perfekt frasig, paprikan var lagomt mjuk och pepperonikorven var magisk.
Betyg på världens godaste pizza: [!][!][!][!][!]

Mamma beställde sjögräs med glass på. I Grekland kallas det tydligen för grekisk sallad, och dom säger att det är paprika, gurka, oliver, lök och fetaost. Mamma sade att det var den godaste grekiska salladen hon ätit – jag tror inte henne. En rolig notis är att herr Golfo såg ut att vilja strypa morsan när hon sa att hon inte ville ha några tomater på salladen

Jag ligger ju, som tidigare nämnt, i hårdträning inför Eurotrip 2010. Mitt första test innebär att jag ska lyckas fixa en sjukt fin solbränna under den här veckan. Det går… sådär.
Uppdrag nummer två presenterades idag: Träna på att tvätta dina kläder utan tvättmaskin (inte för att jag kan tvätta med en, men ändå). Till detta behövdes följande:

2 smutsiga T-shirts
1 handfat + vatten
0,5 dl tvättmedel

Tvättningen gick faktiskt över förväntan… tror jag. T-shirtarna har inte torkat ännu (5 timmar senare), men förhoppningsvis är dom torra imorgon. Återkommer med resultatet imorgon. Skulle tvätten skita sig ligger jag illa till – då får jag gå toppless imorgon.

*Toooot tooooot* – jag och mor bestämde oss för att ta tåget idag. Det är ett såntdär sightseeing-tåg som går här i stan. 8 euro per person kostade det. Dom tryckte på 215 personer på det där lilla tåget, och jag tyckte synd om damen som satt framför oss… eller… det gjorde jag inte alls Jäkla puckotant som trodde hon skulle få ha 4 sittplatser för sig själv. Nu fick hon, och hennes man, sitta med dom två fetaste personerna

som skulle med Karma kallas det

Tågets första anhalt var slottet här i närheten. Tråkigt nog hade jag och mamma ju redan varit dit igår Det slottet, eller borgen, vi besökte igår låg på ungefär 70-100 meters höjd. När vi närmade oss det såg jag ett slott högt, HÖGT, uppe på ett berg. Jäklar vilken utskt det måste vara däruppe... Västa kul att åka dit ju. Synd att vi ska till trökborgen bara Trodde jag ja…

Då sade tjejen i högtalarna att vi minsann skulle upp till det stora slottet i regionen – det uppe på berget. Det låg på 600 meters höjd. Jag började asgarva inombords.
Har ni någonsin åkt med ett sightseeing-tåg? Det har ungefär 200 000 hästkrafter, men maxar ungefär 15 kilometer i timmen. När hon sade att vi skulle upp på berget där tänkte jag Vi får strax kliva ut och skjuta på för att det här ska gå. Vi var dels otroligt många på tåget, dels var vägen sjukt brant på vissa ställen. Tåget brummade för allt det var värt, men det gick verkligen inte fort. Jag tror vi stundtals åkte i 3-4 kilometer i timmen. Folk gick nästan förbi oss och skrattade.

Men upp kom vi! Everibodi, follow mi to si the kasle! sa tjejen som agerade kommentator (eller guide kanske det kallas?). Jag och mor spang efter, tjockisana i sätet framför pustade och stånkade som om dom precis sprungit ett maratonlopp när dom kom upp för backen (50 meter typ) Dumma, tjocka, engelsmän

Fortsättning följer klockan 18:00…