Zelda: A Link to den förstörda dosan

Idag var det äntligen dags för årets Super Nintendodebut. Konsolen plockades ut från garderoben och ställdes i hyllan. Nostalgikänslorna sköljde över mig som en tsunami när konsolen placerades i hyllan. Jag minns så tydligt att jag stoppade in Super Nintendot i garderoben för något år sedan – dammet från den dagen fanns fortfarande lagrat på konsolens översida.

Jag placerade Zelda: A Link to the Past-kasseten i facket och slog på TVn. Sen slog jag på Super Nintendot och… ingenting hände
Då fick jag några flashbacks. Minnet av alla dessa kanalsökningarna man var tvungen att göra för att få konsolen att fungera. Nostalgin var inte riktigt lika stark just i detta ögonblicket. I alla fall började jag söka igenom kanalerna för att hitta Super Nintendot på TVn.
Under tiden sökningen pågick gick jag upp (TVn stannar om den hittar något, i alla fall gjorde den gamla det).

Det tråkiga var ju bara det att det fanns en miljon frekvenser på den här TVn… alltså skulle det ta ungefär 2 timmar att söka igenom alla kanaler + att jag inte var säker på att TVn skulle stanna om den hittade Super Nintendot.

Efter ett tag insåg jag att TVn nog hade besegrat mig – det här skulle inte funka. Fail-skylten TVn visade mig var lika förkrossande som den var ful.

Så fick jag en idé! Jag såg dammet på Super Nintendot och tänkte direkt på min lite nyare konsol – Mitt (min?) Nintendo 64. Jag traskade in i garderoben igen och hämtade sladden från 64at – och den passade faktiskt. Ett steg närmare succén!

Och se på fan! Det fungerade! Plötsligt hörde man… Dessutom var det bild på TVn. Succé!

Nintendo presents…

Zelda: A Link to the Past!!!!! Det var så vackert att jag började krama TVn.

Var god skriv in ditt namn. Såklart fick Kausti precis plats – bra tänkt av spelutvecklaren där

Så då var det äntligen dags! På morgonen blev jag väckt av min farbror som av någon anledning skulle ut och traska på morgonen. Väldigt olikt honom eftersom han oftast är lika morgontrött som mig (ni ser ögonen på mig där jag ligger i sängen – helt förstörd)

Gubben traskar ut – jag förstår ingenting. Chocken är total. Jag behåller ”Vad i hela… Det känns nästan som om jag fått någonting instoppat på ett olämpligt ställe”-minen.

Det sista han sade innan han gick var ”gå inte ut ur huset”. 1 minut efter att han gått följde jag efter. Jag antog att han hade gått till slottet – vem vill inte träffa prinsessan lixom?
Ögonen är fortfarande lika chockade förövrigt.

Väl nere i slottets källare hittar jag min farbror – han har fegat ur. Dessutom har han mage nog att skälla ut mig trots att jag nu kommit för att ta över hans mödofyllda arbete med att undsätta prinsessan.

Jag visade honom min ”pimp hand”, och plötsligt ändrade han sig totalt. Han säger till och med att jag kan få prinsessan (som om hon vore hans lixom? [?])

Överlycklig över att ha blåst honom och fått (snott) hans svärd så rusar jag därifrån i full fart… eller…. jag har inga röda stövlar, så jag kan inte springa (det där är en lång historia, jag orkar inte förklara…). Jag går i hyfsad takt därifrån…

… och tar mig ner i slottets källare för att undsätta prinsessan. En massa dumma vakter står i min väg, men eftersom vakterna är dummingar får jag slakta dom med mitt 2 cm långa svärt. *Svisch svisch* så är den där snubben borta.

Alla män med lite självbehärskning äger en bumerang. Man kan ju inte rädda prinsessan om man inte har en bumerang Därför måste jag först leta reda på denna. Jag hittar den också och känner att vägen till prinsessan ligger vidöppen.

Jag tar sats mot prinsessan men glömmer en sak – jag måste ju ha bumerangen i handen. Så jag klickar på knappen (start) för att ta upp bumerangen och ha den redo, men… det händer inget… inget alls
Efter 3 minuters felsökning börjar svordommarna hagla – Super Nintendodosan är trasig

Vad fan gör jag nu!?