Dalecarliakiosken /Helvetet

Det var ju tänkt att jag skulle försöka blogga lite under gårdagen. Sitta 14,5 timmar i en kiosk – hur jobbigt kan det vara lixom?
Inte var det heller speciellt jobbigt dom första 7 timmarna. INGEN checkade in, och vi gjorde typ ingenting. Jag roade mig med att knäppa kort på tomma klassrum

Lillebrors datorn följde i alla fall med mig. Det var ju skönt att det fanns internet i VARJE rum FÖRUTOM det som vi satt i Jä*mummel*la skitskola.

Vi hade en TV i alla fall! En TV med dom otrolligt intressanta kanalerna SVT1, SVT2 och Barnkanalen. Fy tusan vad mycket skit det visas på TV nuförtiden… Vi kollade bland annat på Kajsas Ko (eller vad det hette). Ett barnprogram om en tjej som hette Kajsa. Hon ägde en helt egen kossa Jag förstår verkligen varför vi betalar TV-avgift…

Jag hittade följande citat på en av väggarna därinne i skolan… Seriöst kan detta nog vara det sämsta citatet jag läst någonsin:

Alltså… va!? Undrar hur hög personen som sa det där var… Undrar hur hög personen som satte upp det där citatet på väggen var Knarkande lärare! Ring Aftonbladet!

En Piranha flower! Sjukt häftigt (för er som inte vet det så är en Piranha flower en såndär blomma som kommer upp ur rören i Super Mario-spelen).

Kolla coolingen Lillebror var uppsatt på en av väggarna därinne också. Han fanns med på klasskortet under ”Vinnare av Klackiaden”. Heja lillebror!

Kom ihåg till nästa år: Skaffa en cool sparkcykel som man kan åka runt på därinne. Satan vad jobbigt det var att gå dom där 100 metrarna för att hämta kaffefilter, kaffemått och en massa annat krafs.

Efter ett tag fick vi nåt vettigt att göra! Vi skulle aktivera alla 12 brandvarnarna som skulle sättas upp i klassrummen. Såklart var man tvungen att testa alla också. ”PIIIIIP, PIIIIIP, PIIIIIP” skrek dom där äckliga sakerna såfort man tröck lite på knappen. Jag som hade enorm huvudvärk var ju överlycklig över att ha fått den där uppgiften

Efter kämpandet med brandvarnarna var det dags för filmtajm. Datorn kopplades till våran hypermoderna TV, och debutfilmen blev….

Indiana Jones and the last Crusade! Den filmen är gjord 1989, men det märker man knappast när man ser den. Effekterna var ju riktigt bra gjorda och båtjakten var ruggigt cool
Roligaste scenen: Indiana Jones är precis fångad av några dummingar. Han har dock inte en viss sak med sig, en sak dummingarna vill ha, utan den har han gett till sin kompis Brody. Dummingarna säger typ: ”Då letar vi reda på honom”.
Indiana svarar med: ”The hell you will. Hes got a two day head start on you, which is more than he needs. Brodys got friends in every town and village from here to the Sudan, he speaks a dozen languages, knows every local custom, hell blend in, disappear, youll never see him again.”
Sekunden senare byter dom scen för att visa hur Brody egentligen ser ut, och jag garvade som en barnunge
Ska inte avslöja för mycket (för er som inte sett den) dock

Betyg på Indiana Jones-filmen: [!][!][!][!2][!/]

Efter Indiana Jones var det dags för en psykad, läskig, häftig, intressant och väldigt spännande film: Knowing. Den handlar om ett papper med siffror, en skitläbbig flicka utan naglar, ett brinnande flygplan, en svartklädd man som snor böcker, en Nicolas Cage och hade ett okänt slut. Vi var nämligen tvungna att börja ta emot folk när slutet av filmen närmade sig.
Dock jobbade Axel över 1,5 timme bara för att kunna se klart filmen – det borde väl betyda att den är rätt bra?

Betyg på dom första 3/4-delarna av filmen Knowing: [!][!][!][!][!/]

Sedan avslutade vi film-marathonet med filmen med att se Da Vinci koden. Jag pallade inte allt tjafsande i filmen, men när det väl hände nåt var det ju rätt spännande. Dock var det för mycket onödiga saker som var med kändes det som. Jag höll på att somna nånstans mitt i.
Coolast i filmen var annars ”slå mig själv”-galningen som såg ut som en typisk finne. Krit-vit med blont hår. Sen köttade han sönder sina egna lår också. Tokig sak.

Betyg på Da Vinci koden: [!][!][!2][!/][!/]

Populärast på skolan var nog den här snubben. Snacket gick typ såhär:

Ledare: ”Vad kostar kaffet?”
Vi: ”Det är gratis”
Ledare: ”OMGOMGOMG!! W00T!?!?! Gratis!?!?! Borlänge äger!”

Sen upprepades det där ungefär 27 gånger på en timme. Alla ledare var helt förskräckta över att vi bjöd på kaffe. Det verkade som att det var årets händelse i fotbolls-Sverige. Jag hörde att det snackades om att Sven Göran Eriksson skulle dyka upp bara pga. kaffet också

Till salu! Godis i mängder, chips, en kyl fylld med dricka och en massa annat. Skapligt sugen man blev…

Drygast under dagen var annars norrmännen. Små 13-åriga skitungar som verkligen var tydligt påverkade av att ha pratat norska hela livet.
Det bästa dom visste var att stå och prata med oss i kiosken. Vi fattade inte ett skit av vad dom sa, men dom tyckte det var jättekul att prata med oss i alla fall. ”Hva er navnet på kvitteringen for de svenske?” var en fråga som ställdes. Efter 10 minuters pusslande med bokstäver kom vi fram till att dom undrade vad kvitto hette på svenska.

Sen var cirkusen igång. Dom tyckte det var skitroligt att ”kvitto” heter kvitto. Dom kutade runt och ropade ”kvitto!” till alla som var i närheten, sen kom dom tillbaka till kiosken och fortsatte säga ”kvitto” följt av ett asgarv. Vi i kiosken fattade ingenting…

Förra året hade vi ett finskt lag på en av skolorna vi hade. Då var det en kille där som BARA köpte Calippo (glassen ni vet). Han kom ner med 20 minuters mellanrum, tittade på oss, nämnde ”Calippo”, betalade och gick. Sen upprepade han detta ungefär 210 gånger under veckan. I år var det kexchoklad som gällde.
Det verkar som att norrmän ENDAST äter kexchoklad. Dom körde nämligen en liknande stil som finnen gjorde förra året. Första norrmannen i kön utropade ”En Kex!”, sen slängde han fram en tia. Sen kom nästa snubbe i kön och gjorde exakt samma sak. Vi sålde verkligen fruktansvärt många Kexchoklad, norrmännen är helt galna i denna svenska delikatess

Halvtimmen mellan 20:00 och 20:30 var den längsta halvtimmen i mitt liv. Jag var fruktansvärt trött, trakasserad av en massa grötpratande småpojkar, rummet var 38 grader varmt och vi fick inte ta en endaste godis från kiosken utan att betala för dom… Den där kiosken var nog helvetet…

Klockan 21:30 var mitt pass i alla fall slut. Jag halvsov hela vägen hem, och väl hemma däckade jag på typ 3 sekunder.

PS. Det enda positiva som Norge någonsin skapat: