Nordirland – 10 grader, regn och whiskey!
”Vi åker till Portugal… Eller nej, jag vet! Vi åker till Irland!”. Det var så resonemanget gick mellan mig och Jesper när vi bestämde oss för nästa golfresa.
För den som undrar är det idag 30 grader och sol i Portugal. På Irland? Här har vi haft soligt med 15 grader sol, 10 grader molnigt och 11 graders regn – under en timme.
Kort sammanfattat: vädermässigt har vi tagit bättre beslut.
Men 04:30 imorse ringde klockan. Okristligt tidigt kan tyckas, men jag var ändå förvånansvärt pigg. På nåt vis är det lättare att ta sig upp när man ska iväg på en weekendresa än när man ska upp klockan 08:00 för att åka till jobbet.
Ovan ser ni en mogen Kausti som stolt kör runt på sitt handbagage med hjälp av en minibagagevag. Jag ser det som barmvagnsövningskörning med tanke på att det är en Kausti Junior på väg. Mycket viktigt att kunna träna på vilket sätt som är det bästa sättet att köra över folks fötter med vagnen och sen inte ens be om ursäkt – en av dom viktigaste egenskaperna för en nybliven pappaledig fader!
Men det var fler som hade problem med att framföra fordon idag. ”Ska det inte vara en motor här?” frågade sig mekanikerna efter att piloten märkt att vi minsann hade ett läckage i motorn. Det hela slutade med att vi fick byta plan, men jag får ändå ge SAS beröm för att dom lyckades hålla nere förseningen till under 1,5 timme när vi landat. Tummen upp, trots strulet!
Efter att vi hämtat ut bilen började sen resan mot vårt slutmål – Bushmills i Nordirland. På vägen noterade vi att iriska (gaeliska är det va?) i skriftform är rätt likt isländskan. Talmässigt är det mer tveksamt dock, isländska låter som något vackra älvor pratar och gaeliskan låter mer som någon som pratar baklänges..
Beal Feeeeirste. Det är som Svenska för nybörjare
Fräsiga biltullar, skapligt seriösa och vackra om jag får säga det själv…
Hertz hade förövrigt en låda med armband uppe på disken, antagligen inspirerade av polisens eminenta brottsförebyggande idé, vilket Jesper snabbt snappade upp. Alltid bra att ha ett tydligt meddelande på handleden om man glömmer bort.att man faktiskt måste köra på fel sida vägen här.
Jag tar ”typiska irländska syner” för 1000 kronor tack.
Dom hade en skalkopia på Globen här också.
Väl framme i Bushmills checkade vi in på ett av dom typ tre hotellen som finns här. Incheckningen bestod i och för sig mest av att vår runsnyckel låg på bordet i receptionen och ingen annan var där. Men ändå.
Hotellet är annars helt och rent, vilket med irländska mått innebär femstjärnigt ungefär, men det är svinkallt i rummet. Orimligt faktiskt, och det här är nog det enda rummet jag har varit i som saknar aircondition men där det ändå är kallare inomhus än utomhus…
”Men varför är dom i Bushmills?” kanske ni har frågat er ett tag nu. ”Är det på grund av den initialt charmiga genuina nordirländska småstadskänslan?”
Nä.
”Är det på grund av den vackra ån som rinner genom staden?”
Nä.
”Är det på grund av dom vackra gamla stenhusen som byggdes typ 4 miljoner år före Kristus?”
Nä.
Anledningen till att vi gick upp okristligt tidigt, flög till Dublin, bilade tre timmar norröver och checkade in i just Bushmills var för att gå en tour, och prova whiskey, på Bushmills bryggeri – och så var touren fullbokad när vi väl kom dit… Antiklimax!
Tack och lov kumde även detta antiklimax lösas ganska lätt – det nämligen möjlighet att prova massa olika sorters whiskey i deras bar. 8 pund för tre olika sorter var minst sagt prisvärt även om smaken kanske inte precis var övertygande.
Obligatorisk skräpig bild för bevis att man varit där.
Destilleriet var annars lite väl turistigt. Jag vet inte riktigt varför men jag förväntade mig en hyfsat lokal upplevelse med tydliga inslag av Nordirland men fick mest en ekonomiskt acceptabel turistfälla.
Men rätt fint var det i alla fall.
Obligatorisk stenbyggnad i gammal industristil – ett måste för alla destillerier som vill locka till sig köpstarka äldre män och skäggprydda hipsters.
Eftersom touren var fullbokad stannade vi inte mer än en timme, men vi ger touren ett nytt försök imorgon förmiddag!
Intressant värre: i Nordirland trycker bankerna tydligen sin logga på sedlarna man tar ut från bankomaterna. Knasigt värre…
Nu ligger vi på vårt rum igen med vår rekordlilla TV (den är typ 15 tum!) och kollar på den brittiska motsvarigheten till ”Fångarna på Fortet”. Ett program där britternas budget för hela säsongen verkar ligga strax under en månadslön för en deltidsarbetande förskolelärare ungefär.
Deltagarna är inte på fortet vi alla är vana vid utan dom är i Bristol istället (parteeey!), programmet har egenbyggda celler som mest ser ut att vara byggda av en utbränd hantverkare men programmet har i alla fall en programledare som är magisk.
Men nu får det vara nog. Att skriva inlägg på mobilen tar galet lång tid så om ni hittat några stavfel eller liknande får ni klaga på autocorrect och inte mig.
God natt!
Betygsätt inlägget: