NHL 09-afton - Kausti.com

Har spenderat dom senaste timmarna med att ha NHL 09-afton med Jake via Playstation Network. Vi lirade 5 matcher mot varandra, och båda agerade målvakter för sitt lag. Riktigt roligt var det. Här kommer en (helt sann) återberättelse från kvällen:

Jag och Jake var ju nästan nybörjare när det gäller målvaktsspelet, därför tyckte EA Sports (som anordnade matcherna) att vi skulle få lite nybörjartips av en välkänd målvakt. Dom ville ju inte att vi skulle göra bort oss totalt.
Så dom ringde in Tomas Svensson, en av Sveriges genom tiderna bästa målvakter. Problemet var ju bara att han stod i mål i handboll när han var aktiv. Detta tänkte då varken jag eller Jake på, och vi svalde varenda tips han gav oss. Tips som ”lämna en lucka vid första stolpen, och precis när spelaren med pucken skjuter så täcker du igen luckan” var ju otroligt smarta. ”Nu vet jag inte hur vana ni är, men målen hittar ni mitt inuti det gula målområdet”.

Okej – mot rinken!

Spelarbussen åkte dock fel, så vi kom väldans sent till matchen. Jag hann knappt få på mig målvaktsgrejorna och åka in på planen innan domaren släppte pucken. Jake hade ännu större problem. Han mindes att våran målvaktstränare sagt nåt om ”gula målområdet”. Problemet var bara att Tomas glömt bort att han nu pratade med två hockeymålvakter, och inte med två handbollsmålvakter. Så här var färgen inte gul i målområdet. Den var blå.
Detta ledde till verkligen problem för Jake som ni ser på bilden. Hans lagkamrater försökte ivrigt påpeka att målet var den där röda fyrkanten därnere, men en generad Jake förstod inte riktigt…

Vid det här laget hade han hunnit släppa förbi sig ungefär 4 puckar.

Inte blev det bättre av att hans lagkamrater ropade ”Men vänd dig om! Målet är ju där bakom!”. Förvirringen var total. I sin iver att hitta målet glömde Jake helt bort att målvaktens arbete faktiskt är att stoppa puckar

Målen rasade in.

Efter ett tag förstod han i alla fall. Efter att tränaren i periodpausen släpat ut Jake till målet började ljuset gå upp
Med hjälp av silvertejp och en kompass så navigerade Jake sig på planen. Han började förstå. Han gjorde pilar av silvertejpen på isen som pekade mot målet. Samtidigt så höll han koll på att hans mål fanns i den nordliga riktningen från båset. Kompassen kunde vara bra ifall silvertejpen skulle råka försvinna under andra perioden.

Nu låter det som att Jake var den enda med problem. Icke då. Jag hade såklart glömt ta av skydden på mina skridskor. Detta bidrog till att mina skridskor var lika lätthanterliga som om jag hade haft två plankor insmorda i olja på fötterna. Jävlar va halt det blev. Så fort jag andades lite för hårt började jag glida iväg från målet. Det enda som kunde få stopp på mig var sargen.

Sicket elände…

Att stoppa puckarna var nästan en omöjlighet. Jag tyckte att jag höll mig helt still, men likförbaskat så gled jag hela tiden ur position. Jag var helt enkelt aldrig på rätt ställe. Att jag sen fått tipset ”Släpp luckor vid ena stolpen” av målvaktstränaren hjälpte ju inte precis Han hade ju egentligen sagt ”lämna en lucka vid första stolpen, och täpp till den när dom skjuter”, men jag hade glömt allt som fanns efter kommatecknet. Därför lämnades stora (enorma) luckor där varenda forward kunde prickskjuta (fösa) in pucken.

Jag började helt enkelt få kramp i armarna av att plocka ut pucken ur målet hela tiden…

Men efter ett tag började både jag och Jake komma in i the ”burvaktar-zone”. Vi började tänka som väggar, och vi gjorde det faktiskt riktigt bra. ”Lämna och täpp igen luckorna”-taktiken började funka. Livet var underbart. Att faktiskt kunna plocka ett slagskott var inte längre fantasi.
Tyvärr verkar det som att Jake var en större talang än mig, och han vann också rättvist matchserien med 3-2 (om jag minns rätt).

Det stoppar mig dock inte från att posta resultatet från första matchen Detta måste ju vara nåt slags rekord. 12 insläppta mål på en match
TV4-sporten intervjuade Jake efter matchen och ställde då frågan: ”Varför var du så otroligt dålig idag?”.