Pisa – Det där tornet ni vet

Bygg ett torn, misslyckas med det hela och dra dit hundratusentals turister. Det är Pisas, något underliga, succérecept. Nån smart individ har i alla fall lyckats lura hela världen att ett lutande torn minsann är det nya rosa och värt att ta en rejäl omväg för.

Personligen var jag inte superövertygad om att lutande torn är sådär jättefascinerande och frågade snällt min kära reskamrat om hon inte var sugen på att skippa eländet, som svar fick jag hennes ”jag försöker se arg ut fastän jag är lika skräckinjagande som en fluffig hundvalp”-look och jag förstod snabbt att den fluffiga hundvalpen minsann inte skulle missa det här magiska ”mästerverket” för allt smör i Småland.

Så vi lade glatt två timmars extra bilkörning längs Italiens, ändå riktigt bra, motorvägar för att spendera en halvdag i stekande värme och tittandes på ett torn som byggdes av en ingenjör som kommit att bli mest känd för sitt största misslyckande.

Och väl framme på plats möttes vi av drygt femhundratusen försäljningstält som alla sålde muggar i form av tornet, vinflaskor i form av tornet och allt annat krimskrams som man kunnat förvänta sig vid en stor turistfälla. Min entusiasm ökade inte märkbart om vi uttrycker det milt, men när man ändå var på plats fick man ändå försöka få det hela överstökat.

Ett snabbt besök på McDonalds, som tråkigt nog inte hade dryckesmuggar i form av lutande tornet, och sen tog vi sikte på ingången som var några meter längre bort.

Men oj vilken överraskning jag fick där när jag såg tornet för första gången. Det var inte sådär litet och trist som jag hade förväntat mig, utan det påminde mer om Taj Mahal än om nån liten trött turistattraktion i Skövde.

Obligatorisk turistbild.

Tornet är ungefär 55 meter högt och lutar nästan 4 meter från lodlinjen. Det är svårt att se på bilderna, men det lutar faktiskt mer än man kan tro innan man sett det. Visst, det kallas ”lutande tornet i Pisa” och det är klart att det lutar, men det är verkligen påtagligt mycket lutning när man är på plats.

Det här kanske ger något slags perspektiv på hur mycket tornet faktiskt lutar.

Hela området var annars väldigt fräscht, en jättegrön gräsmatta och några vita marmorbyggnader lyste verkligen upp inte bara tornet utan området i sig.

Men sen hade vi så klart en hel del turister också, men det var ändå inte galet mycket folk där när vi var på plats. Vi är dock lite tidiga ute, dom flesta turisterna dyker upp i juli/augusti/september.
Men nog ser det kul ut när man ur fel vinkel fotar allt folk som står och försöker ta den perfekta turistbilden bredvid tornet

Efter Pisa tog vi sen bilen och begav oss mot Toscana där vi bokat boende i två nätter framöver på en liten vingård strax sydväst om Florens. Verkar riktigt mysigt och det lokalproducerade vinet kostar typ 60 kronor per flaska och är magiskt.