Peking, Kina – Beklagande, bitterhet och Beijings ballaste bollplan

Nöden har ingen lag brukar man ju säga, men för oss är det mer vi fattar oss inte på ACn, så istället för att svettas ihjäl när vi kommer in på rummet igen så låter vi allt stå å när vi är ute”. Städerskorna hatar oss för detta och drar ur allt vi stoppar i korthållaren, men dom lämnar även nya tandborstförpackningar vilket helt enkelt innebär att vi bara får riva sönder en ny sådan och stoppa i.

Och ja, den där jävla ACn. I alla länder har dosorna till ACn sett ut ungefär såhär. Engelska, med vettiga ikoner och en inlärningströskel strax över en svängdörrs. Enkelt och bra.
Sen kom vi till Kina, och här är alla jävla dosor på kinesiska! On top of that så funkar dom helt ologiskt, och om du trycker på en knapp så händer ibland inget, men om du däremot trycker på en annan knapp och sen den förra så stängs ACn av helt. Temperaturen kan även ställas in, men den gör ingen skillnad alls. Svinkallt eller tokvarmt är dom två lägena som finns, och detta har i längden gjort att jag nu har varit mer sjuk och förkyld under mina 5 veckor i Asien än totalt under hela min irlandsvistelse. Nästan två veckors förkylning, och nu två dagars feber har jag lyckats dra på mig. Endast på grund av dom där förbaskade AC-dosorna. Avgå kinesiskan!

Och ska vi fortsätta klaga på teknikimkompetensen i det här landet så kan vi glatt dra upp tunnelbanesystemet också. För det första har dom såna här maskiner som man köper biljetter i. Bara det att dom typ aldrig fungerar. Fungerar dom sen så måste man ha mynt, eller sedlar större än fem yuan. Saknas det sen växel måste du ge exakt belopp, annars vägrar maskinen ge dig en biljett. Även om du matar i mer pengar än vad som behövs och skiter i den där enkronan i växel. ”Men då lägger jag i enyuansedeln då” tänker man, men icke då, maskinen TAR INTE dom sedlarna.

Utöver det så krånglar biljetterna alldeles för ofta. Kanske 10-15% av gångerna när man ska gå ut så skickar man in biljetten, sen piper maskinen och vägrar släppa igenom dig. Bäst var när den gjorde så mot mig, men ändå tog biljetten. Då står man där utan biljett och kan inte komma ut. Idioti…

På tal om egenheter. ALLA tunnelbanestationer har säkerhetskontroller man måste skicka sina väskor igenom. Ingen kroppsvisitation sker dock, så om nån nu verkligen vill ta med någonting olagligt ner dit så skulle det ju inte vara några som helst problem. Bara stoppa det i fickan och gå igenom. Kontrollen känns helt meningslös och jag fattar inte varför den ens finns där.

Vi har annars inte gjort så mycket dom senaste dagarna, och det vi väl gjort har varit katastroftråkigt. ”Åk till Sommarpalatset, att missa det är som att missa kinesiska muren” sa Lonely Planet-boken. Så vi slösade typ en timme på att ta oss dit, och fick se… ett otroligt tråkigt ställe som inte bjöd på någonting speciellt alls.

Typ såhär mycket action blev det som mest. Det där ovanför mig är då sommarpalatset. Vilket ställe va? Wooow…

Tips från Kausti: skippa Sommarpalatset om du nu inte är väldans insatt. Stället är toköverskattat.

Red Bull utan kolsyra. Såg ut som kiss och smakade som avslagen Red Bull (surprise!). Betyg: 1 av 5 tjurskallar.

Vi har även lyckats besöka samma restaurangkedja två gånger, fastän vi inte var speciellt imponerade första gången. Dom hade nämligen två restauranger på samma gata, typ 400 meter ifrån varandra. Vi märkte inte det förrän det var försent, och lyckades sen även beställa in eländet ni ser längst ner till höger. Det är typ små hundmatsbitar med två miljoner kilo chili på. Snudd på oätligt, men vi tvingade i oss hundmatsbitarna i alla fall. Pedigree Chili är det nya röda!

Kul manick. Alla affärer och liknande har en, och den används för att testa så att hundralapparna folk betalar med är äkta. Jag betalar typ jämt med hundringar så att jag kan få växel, och jag känner mig lika mafioso varje gång dom checkar om sedlarna är falska

Toilt.

Om vi fortsätter med våra kinesiska missöden så kan jag informera att vi försökte boka tågbiljett från Peking till Xian för att se Terrakottaarmén. Det gick sisådär, jag tokvägrade en sovsittplats (som vi åkte med hit) och när alla andra platser var fullbokade i några dagar så blir det nog tillslut ingen Terrakottaarmé ändå. Lite snopet, men palla 120 mil x 2 för att se några stengubbar?

Johannes måttsydda skjortor för 120 kronor styck satt såpass bra att han även beställde en kostym. Den kostade 700 kronor. För en måttsydd kostym. 700 kronor. Helt sjukt. Yashow 3066 hette stället om ni vill dit, finns på Yashows marknad i bås 3066 (surprise igen!).

Resultatet när det gäller kostymen kommer på måndag.

Pekings ballaste moderna byggnad är annars utan tvekan Bird's Nest, OS-arenan som byggdes för OS 2008. Sjukligt ball och bara så fantastiskt grym!

Kolla vilken modern skönhet!

Vet ni vilka som har den fulaste kontorsbyggnaden som någonsin skådats, mitt emot arenan? IBM! En grådassig ful byggnad med en alldeles för stor panna är väl om något en bra beskrivning av IBM som företag. Om ni kisar extra mycket kan ni nog se loggan uppe till höger i pannan på huset också.

Men vi kan ta två intressanta grejer från den här bilden: För det första så är byggnaden, precis som nästan alla andra i stan, grå och rent utsagt skittråkig. Detta har dock en anledning, endast kejsare var tillåtna att ha färgglada hus och vanligt folk fick alltid nöja sig med vanligt trist grå färg. Detta förbud sitter, enligt en lokal dam vi snackade med, fortfarande kvar idag. Källkritiken är obefintlig, men det låter faktiskt vettigt.
Den andra grejen fick vi även höra av samma dam. Det är smog som är i luften, inte moln. Många bilar på trång yta = smog smog smog. Eländigt, men nu vet vi i alla fall varför det är snudd på omöjligt att ta vettiga bilder på avstånd i Peking.

Annars letade vi restaurang igår och fick då hjälp av den där kinesiska tjejen vid namn Betty. Hon pratade inte sådär jättebra engelska, men hon jobbade tydligen på tågstationen i stan. Hon guidade oss och hjälpte oss hitta våran restaurang i säkert en timme, och sen nekade hon att äta med oss när vi bjöd in henne. Stället låg förövrigt INNE i en totalmörk park, och vi hade ALDRIG hittat den utan henne.

Så nu har jag och Johannes lovat att bjuda henne på lunch imorgon (söndag) som tack för hjälpen. Hoppas få höra lite intressanta grejer om Kina och hur det är att bo här av henne, men annars pratar hon lite väl mycket och otydligt för att det ska vara speciellt njutbart.
Feber har jag också, vilket inte ökar mitt lyssnarintresse för en konstant babblande kinesdam på blott 150 centimeter. Johannes får sköta den delen, jag ser till att anteckna eventuellt intressanta grejer och återberättar dom sen förhoppningsvis här.

Om man bara kunde få fason på den där j-la ACn nudå…”