Hongkong – Fortfarande världens vackraste skyline

Efter en stenhård gårdagskväll med en jäkla massa promenerande på grund av att vi missade färjan så var vi rätt trötta idag. Sovmorgon fram till klockan 11 stod på schemat, sen satte vi fart ut på stan. Frukost intogs på någon foodcourt här i stan och jag beställde in Wontong Noodles.

Wontong är annars kinesiska för katthjärna i deg” och det enda jag kunde tänka på när jag åt det var att allt med rätten skrek ”Du äter katthjärna!”. Till och med konsistensen kändes som att det var hjärna man tuggade på.
Johannes tyckte mest det smakade räkor, och han hade faktiskt helt rätt. Eller fick jag nåt annat än vad han fick kanske?…

Efter att ha kräkts upp frukosten tolv gånger tog vi sen sikte på andra sidan bukten. Färjan kostar 3 kronor enkel resa, och det är hur smidigt som helst när man skaffat ett Octopus Card (mer om det senare, det är genialiskt!).

Victorias Peak var ju asballt igår kväll, så vi tog än en gång ”berg- och dalbanan” upp till toppen för att kolla läget. Kön var ungefär 3 minuter lång, till skillnad från gårdagens 25 minuter. Mycket smidigt.

Jo, det lutar sådär mycket när man åker upp i vagnen.

Man blir ju helt matt av hur grym utsikten är däruppe! Superlativen räcker inte till för att beskriva denna gudagåva till utsiktsplats!

Kisande kis som blockerar utsikten.

Nämnde jag att utsikten är helt fantastisk?

Annars kan jag nämna att hela världen har något enormt mycket att lära av kollektivtrafiken i Hongkong. Sex HK$, eller 5 kr, kostade bussresan från Victorias Peak ner till hamnen. Då hade dom såklart även inget tak på övervåningen, så man kunde sitta och ta en massa härliga bilder på vägen ner!

Grym stad!

Allt med den här staden är verkligen fantastiskt, och t.o.m. bagerierna bidrar med sin del. Varför inte köpa en Angry Birds-tårtbakelsegrej för typ 90 kronor?

Jag måste annars säga att mitt och Johannes lokalsinne ungefär är i stil med en svårt Alzheimers-sjuk 90-årings. Det är samma varje gång, vi sak från punkt A till punkt B och vi slutar alltid med att gå igenom hela alfabetet innan vi är framme.

Idag så skulle vi ta oss från tunnelbanan till färjeterminalen och failade totalt. Efter det skulle vi till tågstationen, och vi failade lika hårt där. Alzheimers var ordet…

Nåja, vi fick ju se lite fina vyer i alla fall. Även om ballongen där känns väldans malplacerad…

Turligt nog hittade vi ett enmans-McDonalds i parken där. Dom sålde dock bara glass, inga burgare.

Men jag nämnde Octopus Card lite tidigare. Det är ungefär som ett busskort som du laddar på med pengar, sen kan du bara blippa in dig på tunnelbanan, bussarna och pengarna dras därifrån. Det är otroligt smidigt och jag kan inte förstå hur Dublin Bus har så dåliga kortläsare i jämförelse med Hongkongs.
När vi skulle ladda kortet så tog det två sekunder för kassörskan att ladda det. Jag gav henne en hundring och hon bad mig sätta kortet mot läsaren, sen blippade det till och kortet var laddat. I Dublin tar samma procedur 3 minuter…

Men det fantastiska med kortet är att man kan betala på massa ställen med det. Här ovan ser ni en läskautomat där man bara bippade kortet så kunde man köpa vad man ville sen.

Själv lyckades jag köpa sojamjölk istället för vatten, men det smakade inte så farligt faktiskt. Lite som att dricka mjölk och äta sockrat ris samtidigt ungefär.

Betalade även McDonalds-maten med ett blipp. Fruktansvärt smidigt, och det går så otroligt mycket snabbare än att slå in PIN-koder och greja med kreditkortet. Längtar tills NFC är standard i mobiltelefonerna, då kommer man inte ens behöva ett separat kort. Bara att blippa med mobilen. Kämpa Europa, spring ikapp asiaterna nu!

Nämnde jag att en Big Mac-meny kostar 21 kronor här?……

Stabilt mobilskal. Sen ni under Mario, där finns ett vanligt iPhone-skal. Där har dom då satt på en tolvkilos figur av Mario – helt i blingbling. Fantastiskt vad korkat och onödigt om ni frågar mig

Den sista turen vi traskade var egentligen helt i onödan. På min karta fanns inte tunnelbanestationen vid tågcentralen med av nån konstig anledning (nybyggd kanske?), så vi fick gå i en timme i onödan…
Väl framme hos CTS (hihi) så skulle vi då beställa tågbiljetter till Shanghai. Det gick sisådär…
Det visade sig nämligen att vi satt i skiten rätt hårt helt plötsligt. ALLA resor för resten av våran tripp är bokade, men inte resan från Hongkong. Nu visade det sig att tåget endast går varannan dag från Hongkong till Shanghai och att ALLA tåg i två veckor framöver var fullbokade… Katastrof såklart, och vi visste inte riktigt vad vi skulle göra när en till resebyrå sade samma sak…

Men efter att ha letat andra alternativ visade det sig att vi var totalt körda på tågfronten. Det går verkligen bara ett tåg varannan dag mellan städerna, och dom var alla fullbokade som sagt.
Två timmars pris-spaning på Kayak.com, Flygstolen.se och slutligen Skyscanner.com så hade vi dock lyckats komma över flygbiljetter till vrakpriset 1 100 kronor per skalle. Sjukt bra med tanke på att vi trodde det skulle sluta på 2 300 kronor ett tag innan Spring Airlines räddade dagen. Dom ska förövrigt vara Asiens svar på Ryanair typ. Något som är bra, för jag fullkomligt älskar Ryanair.

Ni som har nåt emot Ryanair är förövrigt skrämmande okunniga…

Jag lovade bilder på vårat eleganta ”hotellrum” igår, och här har ni det! Notera gärna hur välbäddad min säng är samtidigt som Johannes säng ser alldeles tokigt stökig ut.

Toadusch är det nya rosa. Aldrig mer är ”bajsa först, duscha sen – eller tvärtom?” ett problem! Nu kan du göra båda samtidigt!
”