Angkor, Kambodja – Ännu mera tempel

Så… är ni trötta efter gårdagens inlägg om stenar och tempel? Det var vi med när vi klev upp klockan 07:30 imorse för att se vattenfallstemplet och The lady temple”. Inte ett ord yttrades på den dryga 1,5 timmen som det tog att ta oss den långa vägen från vårat hotell till parkeringen framför vattenfallstemplet.

Väl på plats så berättade våran guide Salee att det skulle vara en promenad på 1,5 kilometer till templet. ”Inte så farligt” tänkte vi, men oj så fel vi hade.
Redan då var temperaturen ute över 30 grader i solen, och det var sådär fuktigt varmt i luften. Marken var dessutom täckt av rötter som alla hade ett enda mål: att fälla omkull så många turister som möjligt.

Det tog 300 meters offroadande, sen satt jag genomsvettig och grät samtidigt som jag vägrade att röra mig mer.

Då kom dom här två damerna gående. Barfota.

Jag slutade lipa, började nynna på Rocky-låten och tog tag i situationen istället.

The eeeeeeyeee of the tiiiiiigeeeeeerrrrr…

Jag kan ju berätta att Rocky blev en aaaaaning besviken när vattenfallstemplet visade sig vara ett litet vattenfall och några små skitsaker på bottnen av vattnet. Besvikelsen var större än ni kan ana…

Rocky och vattenfallet.

Dom här damerna hade annars det roligaste jobbet på stället. Dom stod och sopade ner löv i vattnet Har ingen aning om varför…

Vägen ner gick annars i depressionens tecken och jag har i stort sett förträngt att jag ens varit vid det där tråkiga templet. Den arbetsinsatsen för så lite var totalt ovärd alltså…

Men nya tag, nya tempel. Den här gången The Lady Temple. Inget speciellt det heller om du frågar mig.

Japaner

Kambodjansk risfältsarbetare.

Vi stannade sen till lite snabbt för att Salee skulle tanka tuk tuken. Med ett bensinpris på 7 kronor litern och en tuk tuk som väl säkert drar 0.2 liter per mil eller nåt så är det lite billigare för honom att cruisa runt än det är för oss svenskar.

Tankningen sköttes av en sjuårig tös som verkade hur rutinerad som helst. Vet önnu inte riktigt om jag ska fascineras eller förfasas av händelsen…

Vid lunchstoppet efter tankningen så satte sig Salee med oss för en gångs skull. Han började se berätta lite om livet i Kambodja, och det var hur intressant som helst att lyssna på!
Han berättade bland annat att skolgången i Kambodja är gratis, men att lärarna oftast tar betalt av eleverna för papper, pennor och dylika saker. En 7-8 kronor per dag betalar som ungefär, och det blir ju rätt mycket om man tänker på att dom går i skolan måndag till lördag varje vecka.

Sen berättade han även att det kostar 3 000 dollar att köpa ett turistcertifikat, något han inte haft råd med ännu. Efter det kostar det sen 200 dollar per år att förnya det.
Med tanke på att en bra månadslön här ligger på 700 dollar i månaden så förstår ni kanske hur mycket pengar 3 000 dollar är för dom?

Salee berättade även att han varit guide sen 2001 och att antalet turister då var riktigt lågt. När sen Angelina Jolie spelade in filmen Tomb Raider och sen adopterade ett barn från en av byarna så fick Kambodja ganska mycket publicitet. Angelina och hennes make Brad Pitt donerade även en summa pengar som räckte för att bygga riktiga vägar från gränsen in till Siem Reap och Phnom Penh. Jag är inte helt säker på vilken väg dom donerade pengar till, men enligt honom så var det vägarna från gränsen in till någon/några av städerna.
Efter det har turismen ökat väldigt mycket och jag får säga att det var en väldans smart investering av Brangelina där.

Det mest intressanta Salee berättade var annars hur det gick till när han och hans fru gifte sig.
Som man måste man nämligen betala brudens familj för att få gifta sig. Priset? 5 000 dollar… Det är en herrans massa pengar, och han sade det att han funderade på om han skulle ta turistcertifikatet eller gifta sig för pengarna när han hade dom. Han valde det senare alternativet.

Nu vet jag inte hur mycket av allt han sade som var sant, men det var kul att lyssna på om inte annat Bröllopet hade totalt 1 000 gäster, men tydligen är det standard att gästerna betalar en summa pengar istället för att ger en gåva här. 20 dollar var en vanlig summa arbetarklassen skänkte vid bröllop, men om du var rikare förväntades du skänka mer.

Gruppbild. Från vänster: Julia, Johannes, jag och Salee. Och tuk tuken i bakgrunden såklart.

Grymt tempel. Min personliga favorit. Ser precis ut som Zul Farrak från World of Warcraft. Hoppades på bra drop när vi dödade bossen här, men det sket sig. Bara massa gråa items. Dubbelmoral med peace-bilden direkt efter känner jag…

Ner skulle man och trapporna var väl inte helt hundraprocentiga. Livsfarligt när dom är halvtrasiga och själva steget lutar nedåt. Tur det inte hade regnat, då hade man ju dött.

Avslutningsvis tog vi vägen förbi Angkor Wat för några sista bilder på stället. Då motljuset var hemskt blev det dock inga höjdarbilder.

Nu kör vi jetsetlivet ett tag igen. Siem Reap ikväll, Bangkok imorgon och Hong Kong i övermorgon. Vi får se hur mycket jag hinner blogga under tiden.
”