Siem Reap, Kambodja – Bussresa, tuk tuk-polare och lite små tankar

Fem dollar. Så mycket kostade det att få alla mina toksmutsiga kläder tvättade. Fem dollar. Jag vill bo här, av en enda anledning, och den anledningen är fem dollar. Det och maten, även om Vietnams mat är bättre.

Men målet för dagen var inte att bosätta sig här, nä målet för dagen var att ta oss från Phnom Penh till Siem Reap. Det heter förövrigt Siem Reap, inte Seam Riep som jag tror jag skrev igår.
Men innan vi går in på bussresan dit så måste jag bara skriva av mig angående dom där j-la tuk tuk-förarna. DIREKT man gick ner från hotellet så var det alltid mellan en och tre sådana som fullkomligt kastade sig över en med orden Tuk tuk?” eller ”Hi my friend, you need tuk tuk?”. Jag har aldrig i hela mitt liv haft så många ”kompisar” som jag hade i Phnom Penh. Inte ens på Facebook uppgår antalet vänner till lika många som i Phnom Penh. Och dom där chaffisarna är så jääävla dryga. Varenda en man stöter på frågar om man ska åka med, och när man under en 200 meters promenad fått säga nej sju gånger så blir man tillslut lack på dom. LÄMNA MIG IFRED TACK!

Jag avskyr tuk tuk-förare…

Men resan till Siem Reap ja. 31 mil längs dom kambodjanska vägarna bådade för en hemsk resa. Något som dock visade sig vara helt fel, vägarna mellan Phnom Penh och Siem Reap var faktiskt helt okej. Några få gupp här och där, men inte alls nån fara.

Men landskapet… gudars skymning vad vackert det var. Antalet fullständigt magiska som jag missade att ta uppgår till tusentalet och jag grät lite varje gång jag fick se hur en såndär fullkomligt perfekt bild svischade förbi utanför bussfönstret.

Istället fick jag sitta och chans-knäppa bilder när jag såg något intressant. Kolla på himlen, hur blå är den inte på en skala mellan tolv och fjorton?

Men det var annars riktigt nice att bara sitta där, lyssna på musik och bara njuta av det bästa Kambodja hittills erbjudit.

Jag kom att tänka på en bild som jag såg nånstans på internet för någon månad sedan. Det var en bild med texten ”Worlds best philosophy lesson” och bilden föreställde en kille som satt och tittade ut genom ett bussfönster. Det är verkligen så, det finns ingen annan stans man kan sitta lika avslappnad och bara tänka på på en buss. När det sen var strålande solsken utanför så kände jag för första gången under den här semestern att det faktiskt var semester. Ingen stress, inget jag gör kan ta mig nånstans snabbare, inga kvar och ingenting annat som behöver fokus. Bara jag, ett bussfönster, kambodjas underbara landskap och min musik. Jag borde göra det här oftare…

Mitt i allt det här så var det så dags för ett kortare lunchstopp. Jag beställde in nudlar med kött och jag måste säga att det är bland det godare jag ätit i Kambodja.
Dom är faktiskt överlag rätt bra på att laga mat här, men när dom serverade oss kalla nudlar med lakritslöv i första kvällen där så blev man lite tveksam. Utan det så hade betyget nog varit en fyra av fem kastruller på matlagningen.

Men Johannes ställde annars en fråga som jag inte för mitt liv kan komma på svaret till: varför äter vi potatis i Europa? Visst, det är mättande och sådär tyskt på något vis. Tråkigt, mättande och effektivt men varför har man nött potatis, pasta och ris i 25 hela år utan att prova på riktiga asiatiska nudlar? Det är ju fantastiskt mycket godare med riktiga nudlar (inte sånadär 1-kronorsnudlar från ICA…).

Jag ska lära mig laga nudlar när jag kommer hem.

Mat på väg.

Då det inte hänt så mycket mer kan jag rapportera att vårat hotellrum idag består av t-v-å kingsize sängar istället för en dubbelsäng som rummet i Phnom Penh hade. Notera även hur det första Johannes gjorde när han kom i i rummet var att fixa frillan. Elegant kille det där.

Dessutom åkte vi tuk tuk till hotellet idag. 10 minuters tur för en dollar Helt sjukt billigt. På vägen hit åkte vi med en tysk dam vid namn Julia som anlände idag hon med. Efter förslag från tuk tuk-föraren så kommer han nu hämta upp henne, Johannes och mig för att visa oss Angkor Wat imorgon bitti. Bilder med mera dyker upp imorgon om nätet bara tillåter.
”