Julafton 2011

Så har julafton än en gång firats. För andra året i rad blev det en Dublin-julafton och det slutade helt okej ändå.

Vi försökte planera nåt vettigt firande under veckan, men det sket sig då ingen egentligen orkade ta tag i planeringen. Efter att ha vaknat strax efter 11 på julaftons morgon öppnade jag snabbt som ögats årets två julklappar. Ett par supersköna tofflor (som suttit på mina fötter ända sen paketet öppnades) samt ett megapaket med lösgodis, Marabou Polka, skumtomtar, Ahlgrens granar och min personliga julfavorit marsipan i.

Vid 13-tiden började jag och Markus sen med matlagningen. Eller vi och vi, jag började och Markus tittade mest på. Men vi kallar det för att vi lagade mat”, det är ju trots allt julafton, en dag där man ska vara snäll mot varandra.
Med julmusiken i bakgrunden stod potatisgratäng, revbensspjäll, lax, skinka, köttbullar och ägg på schemat, och när vi sen väl ätit klart höll jag på att avlida av matkoma. Helt vansinnigt trött blev jag…

Då pingade arbetskamrat Bex mig på Facebook och informerade om att hon dels hade ett superviktigt jobbärende att jobba med (on duty-skiftet på julafton is a bitch) och dels att hon inte hade nån att fira jul med eftersom planerna på ett riktigt firande sket sig för oss alla. Så jag bjöd över henne hit, och sen kikade vi runt med lite löst folk för att se om dom var sugna också.

Det hela slutade med att Tillman, Jesper och Bex dök upp för att käka lite gott och titta på Kalle Ankas jul. Det slutade med en rätt trevlig light-version av julafton som avrundades med filmen Dude, where's my car? . Kunglig film för övrigt.

Julafton i Dublin är inte så illa ändå alltså. Käka lite gott och umgås i några timmar räcker liksom gott och väl för egen del. Det är egentligen sjukt hur vi kan fira någonting som julafton så hårt när majoriteten av svenskarna ändå inte tror på den bakgrundshistoria som gjort att vi nu firar jul.
Man får sen nästan lite ångest för att man inte firar jul som man ”borde” fira jul när man är här. Om nån säger att dom vill vara hemma och spela datorspel och ta det lugnt på julafton får den personen alltid reaktionen ”Uh, vad är det för fel på dig?” av alla. Oskrivna sociala regler och grupptryck is a bitch det med.
Men nu ska vi inte sönderanalysera allt här i världen. Julafton började bra, fortsatte ännu bättre och avslutades riktigt trevligt. Vad mer kan man begära egentligen?

En splitterny Ferrari skulle i och för sig inte sitta helt fel…”