Wulffens bröllop

Igår gifte sig min arbetskollega Christian Wulff och jag hade på något vänster lyckats fixa mig en inbjudan. Gratis mat, brudtärnor och en chans att få uppleva ett irländskt bröllop kändes som en såpass bra idé att jag ganska snabbt bad min agent fixa en öppning i mitt fruktansvärt tajta schema.
Efter att ha avbokat min middag med Steve Jobs som än en gång var sugen på att försöka övertala mig att ta hans plats på Apple så lyckades min agent sen fixa så att fredagseftermiddagen var såpass ledig att jag kunde bege mig bort till kyrkan.

Sådär lagom ouppklädd i skjorta och mörka jeans klev sen jag, Sara och Johannes in i bilen för att bli transporterade bort till Saint Brigid's Church. Are you guys going to a funeral?” frågade chauffören trevligt innan vi förklarade för honom att svart är det nya glada.
40 minuter innan bröllopet skulle starta anlände vi sen mycket elegant på plats. Då ingen var där ringde vi brudgummen bara för att kika att vi var på rätt ställe och när han berättade att det fanns en bensinstation vid namn Topaz där, att det låg en orange (mörkgul) pub strax bredvid kyrkan och att namnet på kyrkan stämde traskade vi lugnt runt stället och rekognoserade området.

När en kvart gått och vi fortfarande var själva där ringde jag min teamleader istället, bara för att det hela kändes en aning fel på något vis. ”Vi är där om 3 minuter” svarade han och allt kändes okej igen.

15:42 ringer sen samma person upp mig och säger ”Ni är vid fel kyrka!”. Vi förstod ingenting men agerade snabbt och hoppade på nytt in i en taxi. Väl framme vid rätt ställe visade det sig att det finns TVÅ kyrkor med SAMMA namn på samma område… Hur i hela friden tänkte dom där?

Gräsmattor är ju så 1990 att irländarna istället har en kyrkogård precis bredvid ingången till kyrkan. Inga buskar som skymmer, bara steniga dödsannonser direkt utanför dörren. Det kändes en aning skumt om jag ska vara ärlig, men finns det inte plats någon annan stans så finns det inte. Kyrkan i sig var charmigt kyrksnygg och jag gillade den mycket bättre än den andra gula kyrkan med samma namn.

Zombieprotector 2011? har precis lanserats här och känns som en vettig investering – även om din moster en dag vaknar upp och vill zombiebita dig så kommer hon inte kunna komma ut från sin grav. Zombieprotector 2011? finns nu att köpa på TV-shop.se för endast 12 999 kronor. Köper du den inom 15 minuter får du även en gräsklippare och ett basebollträ på köpet, båda fungerar ypperligt ifall du skulle vilja skydda dig mot din andra moster som inte köpt Zombieprotector 2011?.

Men vi hann i alla fall dit i tid. Min mobilkamera presterade dock inte hundraprocentigt som bröllopskamera, men som tur var hade vi Leif där som hade en hel ryggsäck fylld med objektiv och en mastig systemkamera från 1960-talet nångång. Min mobilkamera utklassades, men det är dom enda bilderna jag har tillgång till just nu så dom får väl duga.

”Tager du, Christian, denna Elise…”

Det var även två präster som medverkade vid ceremonin och jag har för mig att det har att göra med… nånting jättetråkigt jag inte minns. Religion är mitt absolut sämsta ämne, tätt följt av geografi, så jag lämnar det här till nån annan att berätta.

Dom hade såklart även en dam som sjöng bröllopssånger närvarande. Dock sjöng den här damen på gaelisk, irländarnas svar på skånska, och vi förstod inte ett jota. Dock får jag säga att språket som sångspråk var riktigt vackert, långt över vad jag trott.

Betyg på gaeliska som sångspråk: 4

Utanför kyrkan. Tjejen i rosa var förövrigt fruktansvärt lik Minnie Driver

, tjejen från filmen Good Will Hunting. Ni ser ju inte likheterna eftersom jag inte spionfotograferade henne nåt mer, men hon var verkligen äckligt lik.

Efter bröllopsceremonin, som inte tog mer än 25 minuter, så begav vi oss sen till Strawberry Hall där vi skulle fira bröllopsparet. Där plockades Wulffens egenskapade kryddade vodka fram och vi kan konstatera att det tog mig en 30-45 minuter att få i mig det där. Hualigen vad starkt det var.

Kvällen fortsatte med mat och dryck, lite väl mycket dryck kanske, och på vägen hem satt jag, Johannes och Sara samlade i en gruppkram i baksätet Aja, det var en trevlig afton i alla fall och jag skulle lätt göra om det om jag fick chansen.
”