Irland – The first day of the rest of your life

Iklädd en Lacoste-piké, ett par mjukisbyxor och mina fantastiska Homer Simpson-tofflor omsluts nu en ung man i 25-årsåldern av verkligheten igen. Eller som han själv kallar sig, Mästaren av jetlag”, efter att under dom senaste två månaderna kommit underfull med hur man motverkar denna elakartade livstumör.
Vardagen består av en stabil Dunnes lasagne-frukost, en tvättmaskin som tvättar för fullt och Magnus Uggla som ljuder genom högtalarna på den smått avlidna laptopen. Den stackars laptopen vars laddaruttag just nu är silvertejpat samtidigt som datorn än en gång har börjat gnälla över att hårddisken minsann inte hänger med i svängarna längre. Det är nog dags för en ny snart, men eländet får nog hänga med så länge den orkar.

Hur känns det då att vara här igen? Jag kan knappast säga att Dublin är paradiset, speciellt inte eftersom min senaste referens är Miami, men så jäkla illa är det ändå inte. Nog för att jag mer längtar efter Miami än IBM, men livet rullar vidare oavsett vad jag tycker så man får väl acceptera det.
Det finns ändå en positiv sak med jobbet: man får gnälla hur mycket man vill och man får ändå betalt för det!

Sen har vi regnet också, fantastiskt skönt att vara tvungen att ha ett paraply med sig så fort man ska ut och slänga soporna! Nåt annat som är bra med Irland? Ja, att man har fått tillbaka 3G-kontakten på mobilen också!

För om man ska vara ärlig, vad är Frihetsgudinnan, Golden Gate-bron, Miamis stränder, Yosemites vattenfall och Death Valleys öken i jämförelse med 3G-kontakt, regn och min desk på IBM? Ingenting, absolut ingenting…

"