USA – Magiska Highway One

Vroooooom. Så kan vi sammanfatta dagen som gått. Vi har bilat från Los Angeles till San Francisco, en sträcka på närmare 800 kilometer med dom omvägarna vi tog. Det tog oss närmare tolv timmar vilket ger en oss en mäktig snitthastighet på 67 kilometer i timmen, men då ska vi ha i åtanke att vi stannade rätt många gånger på vägen för att fotografera och äta.
Vi följde också den omtalade Highway 1 längs västkusten vilket gjorde att resan tog bra mycket längre tid än vad den hade behövt göra, men alla som åkt den säger att den är den vackraste vägen dom sett – och jag är absolut villig att hålla med.

Dom första tiotalet milen är dock inte speciellt imponerande. Lite fina bergsliknande kullar, lite fina stränder och så men överlag ingenting chockerande vackert.

Tyvärr är det svårt att i bilder visa hur det hela såg ut.

Vi har haft rätt tråkigt väder dom senaste dagarna, molnigt 2,5 av tre dagar och morgonen idag kändes precis lika molnig och tråkig som dom tidigare dagarna. Jag, som sett fram emot Highway 1 flera månader innan vi åkte hit, kände att det här kunde påverka resan ganska mycket och i värsta fall göra kustremsan till resans antiklimax. Men efter några timmars körning så släppte molnen tillslut taget om himlen och solen kikade fram.

Som om inte det vore nog så kikade några randiga Zebror fram längs vägen också. I en hage strävade dom små fängelseklädda hästarna runt och såg ut att trivas med båda havsutsikt och kaninkäk.

Men när våran Volkswagen Tiguan tagit oss en bit upp längs dom slingrande vägarna så började vi inse varför stället upphaussats såpass mycket som det faktiskt gjort. Vägar som gick längs bergsväggarna med havet alldeles precis nedanför.

I Sverige hade man aldrig byggt en sånhär väg eftersom det hade förstört landskapsbilden blablabla”. Miljömupparna hade sagt sitt och puckona som bestämmer hade såklart lyssnat – Sverige ska ju vara ett föredöme i klimatdebatten
Här kan istället vem som helst se tiotals mil av fantastiska vägar som går längs kusten. Allt man behöver är en bil. Inga miljömuppar som stoppar fantastiska vägbyggen här inte

Driving on the edge…

Kolla utsikten!!!!!

Highway 1 är awesome!…

Och vägen slingrade sig fram längs kusten på ett såntdär löjligt charmigt sätt.

Jag skrek annars ”STANNA, JAG SKA TA EN BILD!!” ungefär tvåhundrasjuttiofemtusentrehundratio gånger längs resan. Vi stannade då, jag tog några bilder, sen åkte vi 200 meter innan jag ville stanna igen.
Men om man är på ett såhär galet vackert ställe så vill man ju uppleva det.
Dom andra i bilen lekte ”Saker man vill ha i munnen”-leken istället Den gick ut på att någon började säga till exempel ”Äpple”, sen skulle någon säga någonting som börjar på bokstaven E som man vill ha i munnen.

Mina medresenärer är efterblivna…

Vi tackar den dåren som bestämde sig för att lägga telefonlinorna längs kustsidan av vägen istället för längs bergssidan. Tack så jättemycket för att du förstörde den här annars mycket eleganta bilden.

Vi åkte över några broar längs vägen också…

Gul skylt som varnar för trettiograders 90-gradig kurva.

Området Big Sur påminde annars stundtals otroligt mycket om den irländska naturen.

Vi startade resan strax efter 10 på morgonen och anlände i San Francisco strax efter den hypergula solnedgången. Hotellet vi bor på är en mindre katastrof med stopp i avloppet och en röklukt som kan få även den värsta storrökaren att rygga tillbaka en aning. Sen ligger det tydligen i ett av dom skummare kvarteren av staden också, men tjejernas resonemang ”Det var ju billigt och det ligger centralt” kan man såklart inte förneka. Det var i alla fall billigt.
Personligen är jag inte så kräsen så jag bryr mig faktiskt inte så mycket mer än att jag redan har fått en svag huvudvärk av röklukten.

Som jag alltid brukar säga: Tänk på barnen i Afrika. Dom har visserligen ingen röklukt på rummet (eftersom dom inte har något rum), men dom har heller inga hamburgare, ingen dusch och knappt något vatten så jag har det rätt bra här ändå.”