Despicable Ireland

Nej, det kan inte bli värre. It's all downhill from here. Så kände jag imorse. Igen. Det var sol, 2-3 plusgrader och fantastiskt väder ute när jag gick upp till Spar för att hämta ut hyrespengarna. Det gick förvånande nog bra och jag stötte även på Jesper på vägen. Han berättade att dom fått in två samtal idag. Två stycken på hela dagen. Ibland är jobbet på desken bra slitigt alltså…

Väl hemma så tänkte jag hoppa in i duschen. Jag slog på den och… jag slog på… nä, det gick såklart inte att slå på duschen. Inte en droppe vatten kom det från duschen när man öppnade kranen till max. Inte en enda droppe kunde våran U-landsdusch producera.

Nej, vid det här laget ville jag till Afrika istället. Letade på internet efter nåt stackars” barn som ville byta men kammade hem noll. La upp några kontaktannonser på www.tradeafricaforsomethingworse.com och nån sajt till i förhoppning om att få något svar framöver. Här nånstans dök en textrad upp i min mp3-spelare: ”Hell aint so bad after all”. Jag log lite inombords. Tajmingen kunde inte ha varit sämre. Faktiskt.

Men jag tänkte inte ge upp och låta mig besegras! Så jag packade min ryggsäck, tog på mig mina kläder och traskade ner till shoppingcentret för att ta bussen ut till flygplatsen. Fyra och en halv euro skulle busschaffuören ha för det. Jag gav honom fem och fick ingen växel.
”Fuck you” tänkte han nog när han sa ”Vi tar bara jämna pengar, så du får ingen växel tillbaka”. ”Fuck you också” tänkte jag tillbaka när jag fick min biljett. ”Behåll du dom där 50 centen och köp dig ett liv”.

Väl framme på flygplatsen köpte jag mig en macka, en cola och en 75 cl vatten. Fick betala en halv arm för det och saknade mina 50 cent från bussen en aning. Sen tänkte jag på att bussresan hit sparade mig 15-20 euro och då kändes allt lite bättre igen.
Med filmen Despicable Me på datorn och en macka i ena handen så skrattade jag nästan högt åt vissa av sakerna i filmen, så jag antar att jag nog var lite påverkad av tristessen här i landet.
Inte för att filmen är dålig, men jag brukar nästan aldrig skratta högt åt filmer. Speciellt inte på offfentliga platser…
Despicable Me är dock helt sjukt bra. Även andra gången man ser den.

Men så hände det som fullbordade pissdagen. Helt utan anledning så bytte skyltjäveln färg. Från att ha haft ett fint blått sken med texten ”Stockholm, 18:50” på så bytte den plötsligt färg till gult. Och alla vet att gult är fult. Gult är så jävla fult, och ännu fulare blir det när det sen står ”London, 20:00” på skylten också. Mitt plan är försenat. Med nästan två timmar. Två jävla timmar. Dra åt helvete!

Jag hatar Irland. På riktigt. Och jag svär. Förlåt mor.”