• Livet som stockholmare

    Stockholmslivets första nära döden-upplevelse


    Här händer det grejer! Jobbet har börjat bli vardag och allt rullar på som det ska, men med det släpper hela den här spänningen över ett nytt en aning och man blir lite smått seg i skallen. Då var det tydligen nån nån skojare som tyckte att det vore en bra grej att skrämma lite liv i mig på vägen hem…

    Sagt och gjort så traskade jag hem med mina hörlurar i öronen när ett ljud som jag aldrig tidigare skådat mötte min kropp. Det var inte ett sånt där vanligt ljud som hörs över musiken i hörlurarna, utan snarare ett ljud som först och och främst påminde mig om slutscenen i filmen Independence Day där fyllot flyger sitt flygplan rakt upp i utomjordingarnas rymdskepp och skeppet sen kraschar ner i marken. Typ ett sånt ljud. Som det skulle låta om ett rymdskepp i samma storlek som halva Afrika störtar och exploderar. Ungefär så.
    Då räcker det inte med ett BOOOOM” i öronen utan hela din kropp skakar likt en kontorsmänniska som inte fått kaffe på hela dagen samtidigt som marken under dig vibrerar på ett sätt som får dig att tro att den skulle kunna falla ner under dig precis när som helst.

    Här nånstans kommer då nästa grej: kort sammanfattat måste jag tvätta imorgon.

    Jag kunde inte för mitt liv begripa vad som hände och dom första millisekunderna gick från ”VADIHELVETE!?” till ”Independence Day-skeppet kraschar!!!” till ”Men skärp dig nu, det är nog bara ryssarna som invaderar oss” innan jag slutligen fattade vad som hände: dom håller på att bygga en ny tunnelbanestation en bit från jobbet, och jag stod inte mer än 200 meter därifrån när dom sprängde sina salvor.
    Helt overkligt vilka ljud vi människor kan framkalla och jag kan inte för mitt liv förstå hur byggnaderna där ovanför fortfarande kan stå kvar.

    Nu ska jag försöka tvätta ur mina kalsonger såpass att dom blir tillräckligt rena för att kunna vändas ut och in till imorgon.”

  • Livet som stockholmare

    Svenneutflykt i förorten


    Gocartandet blev det inget av. Vet inte riktigt vad som hände, men plötsligt var jag lämnad ensam kvar på kontoret med Anna och Anna samtidigt som alla andra hade gått upp i rök. Antar att det kan ha att göra med mina finska rötter och att killarna helt enkelt blev rädda att jag var en ny Mika Häkkinen. Alla vet ju hur bra snubbar med finländska efternamn är på tävling med bilar.
    Antingen det, eller så var det inte meningen att jag skulle hänga med. Eller så glömde dom bort mig.

    Oavsett vilket så lät jag mig inte nedslås av det utan jag satsade istället på att göra någonting ännu roligare än att åka gocart: jag besökte Ica Maxi i Stockholm för första gången i mitt liv!


    För er som aldrig bott utomlands så låter det här säkert som en skitgrej som är ett onödigt måste, men när man har spenderat tre år av sitt matshoppande i en grå- och tråkig irländsk mataffär (som har bruna plastpåsar!) så inser man vilket fantastiskt ställe Ica Maxi faktiskt är.
    Titta bara på äppelavdelningen! Hur färgglatt är inte det här? Jämför det med Dunnes Stores äppelavdelning som typ består av tre äpplen som ligger som ligger på golvet.


    Eller vad sägs om en bearnaisesåshylla?! Det var rena rama drömmen att ens få tag i vettig bearnaisesås när man bodde på Irland. En dröm som aldrig någonsin var ens i närheten av att bli verklighet. Här i Sverige bjuds vi på en hel hylla av den fantastiskt nyttiga sörjan! Paradiset för blivande tjockisar som jag själv helt enkelt.


    Grejen med Ica Maxi är att det är ett slags paradis för matälskare som varit borta från Sverige alldeles för länge. Det finns 12 olika sorters skorpor, lösgodis av alla möjliga sorter, grönsaker man aldrig ens hört talats om och även en baconhylla! En hylla med normala bacon är en sak som är lika enkelt att hitta i Irland som det är att hitta en spelare som inte filmar i den italienska fotbollen. Stört omöjligt, för där kallar dom bacon för rashers och skivorna är tolv centimeter tjocka ungefär. På Irland då alltså, inte i den italienska fotbollen. Där kallas dom bara för spelförstörande filmare hela bunten.


    Falukooooorv! Också en sak som är heeelt omöjligt att få tag i när man bor på Irland. Det finns nån dålig tysk variant på Lidl som ser likadan ut, men den smakar ungefär som svampbaserad falukorv blandad med diskmedel, så den är inget riktigt alternativ.
    Överlag så är matkorven på Irland så konstig. Egentligen är den säkert av betydligt bättre kvalitet än våran motsvarighet som består av 3% kött och resten utfyllnad”, men det känns ändå fel när man tappar en korv i marken och den bara smackar ner i golvet likt en koblaja. Våra grillkorvar studsar typ om man tappar dom, och det är ju så korv ska vara. Inte som koblajor…


    Nej, allt med Ica Maxi är fantastiskt! Smörgåstårtor, 72 olika sorters duschtvål, 500 miljoner olika sorter chips och ett urval i butiken som är ungefär lika stort som hela Dublins, nej hela Irlands, urval är totalt. Ni som inte förstår storheten tar tyvärr Sverige med alla dessa fantastiska fördelar för givet. ”