Efter en stenhård gårdagskväll med en jäkla massa promenerande på grund av att vi missade färjan så var vi rätt trötta idag. Sovmorgon fram till klockan 11 stod på schemat, sen satte vi fart ut på stan. Frukost intogs på någon foodcourt här i stan och jag beställde in Wontong Noodles.

Wontong är annars kinesiska för katthjärna i deg” och det enda jag kunde tänka på när jag åt det var att allt med rätten skrek ”Du äter katthjärna!”. Till och med konsistensen kändes som att det var hjärna man tuggade på.
Johannes tyckte mest det smakade räkor, och han hade faktiskt helt rätt. Eller fick jag nåt annat än vad han fick kanske?…

Efter att ha kräkts upp frukosten tolv gånger tog vi sen sikte på andra sidan bukten. Färjan kostar 3 kronor enkel resa, och det är hur smidigt som helst när man skaffat ett Octopus Card (mer om det senare, det är genialiskt!).

Victorias Peak var ju asballt igår kväll, så vi tog än en gång ”berg- och dalbanan” upp till toppen för att kolla läget. Kön var ungefär 3 minuter lång, till skillnad från gårdagens 25 minuter. Mycket smidigt.

Jo, det lutar sådär mycket när man åker upp i vagnen.

Man blir ju helt matt av hur grym utsikten är däruppe! Superlativen räcker inte till för att beskriva denna gudagåva till utsiktsplats!

Kisande kis som blockerar utsikten.

Nämnde jag att utsikten är helt fantastisk?

Annars kan jag nämna att hela världen har något enormt mycket att lära av kollektivtrafiken i Hongkong. Sex HK$, eller 5 kr, kostade bussresan från Victorias Peak ner till hamnen. Då hade dom såklart även inget tak på övervåningen, så man kunde sitta och ta en massa härliga bilder på vägen ner!

Grym stad!

Allt med den här staden är verkligen fantastiskt, och t.o.m. bagerierna bidrar med sin del. Varför inte köpa en Angry Birds-tårtbakelsegrej för typ 90 kronor?

Jag måste annars säga att mitt och Johannes lokalsinne ungefär är i stil med en svårt Alzheimers-sjuk 90-årings. Det är samma varje gång, vi sak från punkt A till punkt B och vi slutar alltid med att gå igenom hela alfabetet innan vi är framme.

Idag så skulle vi ta oss från tunnelbanan till färjeterminalen och failade totalt. Efter det skulle vi till tågstationen, och vi failade lika hårt där. Alzheimers var ordet…

Nåja, vi fick ju se lite fina vyer i alla fall. Även om ballongen där känns väldans malplacerad…

Turligt nog hittade vi ett enmans-McDonalds i parken där. Dom sålde dock bara glass, inga burgare.

Men jag nämnde Octopus Card lite tidigare. Det är ungefär som ett busskort som du laddar på med pengar, sen kan du bara blippa in dig på tunnelbanan, bussarna och pengarna dras därifrån. Det är otroligt smidigt och jag kan inte förstå hur Dublin Bus har så dåliga kortläsare i jämförelse med Hongkongs.
När vi skulle ladda kortet så tog det två sekunder för kassörskan att ladda det. Jag gav henne en hundring och hon bad mig sätta kortet mot läsaren, sen blippade det till och kortet var laddat. I Dublin tar samma procedur 3 minuter…

Men det fantastiska med kortet är att man kan betala på massa ställen med det. Här ovan ser ni en läskautomat där man bara bippade kortet så kunde man köpa vad man ville sen.

Själv lyckades jag köpa sojamjölk istället för vatten, men det smakade inte så farligt faktiskt. Lite som att dricka mjölk och äta sockrat ris samtidigt ungefär.

Betalade även McDonalds-maten med ett blipp. Fruktansvärt smidigt, och det går så otroligt mycket snabbare än att slå in PIN-koder och greja med kreditkortet. Längtar tills NFC är standard i mobiltelefonerna, då kommer man inte ens behöva ett separat kort. Bara att blippa med mobilen. Kämpa Europa, spring ikapp asiaterna nu!

Nämnde jag att en Big Mac-meny kostar 21 kronor här?……

Stabilt mobilskal. Sen ni under Mario, där finns ett vanligt iPhone-skal. Där har dom då satt på en tolvkilos figur av Mario – helt i blingbling. Fantastiskt vad korkat och onödigt om ni frågar mig

Den sista turen vi traskade var egentligen helt i onödan. På min karta fanns inte tunnelbanestationen vid tågcentralen med av nån konstig anledning (nybyggd kanske?), så vi fick gå i en timme i onödan…
Väl framme hos CTS (hihi) så skulle vi då beställa tågbiljetter till Shanghai. Det gick sisådär…
Det visade sig nämligen att vi satt i skiten rätt hårt helt plötsligt. ALLA resor för resten av våran tripp är bokade, men inte resan från Hongkong. Nu visade det sig att tåget endast går varannan dag från Hongkong till Shanghai och att ALLA tåg i två veckor framöver var fullbokade… Katastrof såklart, och vi visste inte riktigt vad vi skulle göra när en till resebyrå sade samma sak…

Men efter att ha letat andra alternativ visade det sig att vi var totalt körda på tågfronten. Det går verkligen bara ett tåg varannan dag mellan städerna, och dom var alla fullbokade som sagt.
Två timmars pris-spaning på Kayak.com, Flygstolen.se och slutligen Skyscanner.com så hade vi dock lyckats komma över flygbiljetter till vrakpriset 1 100 kronor per skalle. Sjukt bra med tanke på att vi trodde det skulle sluta på 2 300 kronor ett tag innan Spring Airlines räddade dagen. Dom ska förövrigt vara Asiens svar på Ryanair typ. Något som är bra, för jag fullkomligt älskar Ryanair.

Ni som har nåt emot Ryanair är förövrigt skrämmande okunniga…

Jag lovade bilder på vårat eleganta ”hotellrum” igår, och här har ni det! Notera gärna hur välbäddad min säng är samtidigt som Johannes säng ser alldeles tokigt stökig ut.

Toadusch är det nya rosa. Aldrig mer är ”bajsa först, duscha sen – eller tvärtom?” ett problem! Nu kan du göra båda samtidigt!
”

Rockstar-livet rullar vidare. I förrgår åts det hamburgare i Kambodja, igår var det sötsur kyckling i Thailand och idag blev det middag i Hongkong. Livet leker, och det rejält. Äntligen känns semestern helt hundraprocentigt fantastisk!

På bilden ser ni en burk med asballt och askallt te som smakade horribelt. Rekommenderas ej. Burken köptes på flygplatsen i Bangkok som vi flög ifrån tidigare idag.

Jag köpte även Lonely Planets bok över Kina eftersom det känns som en vettig sak att ha när vi ska vara där i typ tre veckor. Däri fanns även en del om Hongkong som jag läste ganska frenetiskt under tiden vi väntade på flyget. Anledningen till det var för att vi ännu inte hade bokat någon sovplats i Hongkong sisådär en timme innan flyget skulle lyfta. Men under tiden jag läste om staden så insåg jag mer och mer att det här nog kunde bli någonting extra…

Jag älskar skylines, skyskrapor och andra moderna grejer och Hongkong hade två saker man tvungen skulle besöka enligt boken: Victoria Peak, som ger utsikt över hela staden och Victoria Harbour, vattenmassan som delar staden Hongkong typ på mitten. Med andra ord verkade Hongkong vara någonting precis i min smak!

Och skoja inte att jag höll på att göra i byxan under inflygningen… Redan vid första anblicken av vad jag trodde var Hongkong så blev jag alldeles lycklig av någon anledning.
Staden jag såg där visade sig dock vara Macau, Asiens Las Vegas, men…

… plötsligt uppenbarade sig Hongkong. Vilka byggnader, vilket väder och vilken placering av staden! Magnifikt är bara förnamnet!

Kinestecken på flygplatsen.

Men staden hade bara börjat visa sin storhet. Som om det inte räckte med att man fick 90 dagars visafri vistelse i landet så visade dom även NHL-highlights på tåget in från flygplatsen! Fantastiskt! Tåget var även det fruktansvärt fräscht och effektivt skall tilläggas.

Jag har några få sånadär Waaaooooowww!!!”-minnen från när jag varit ute och rest. Synen av Eiffeltornet när man steg upp från tunnelbanan i Paris, den första synen av Golden Gate-bron i San Fransisco och nu även den första riktiga närbilden av Hongkong.
När vi åkte tåget in från flygplatsen så åkte vi efter ett tag igenom en ganska lång tunnel, och när vi sen kom ut på andra sidan så kände jag verkligen ett stort jäkla ”Waaaooooowww!!!”. Allting var så stort, så imponerande och så verkligt på något vis att hjärnan bara skrek ”Jackpoooottt”.

Första närbilden av Hongkong är numer tillagt i ”Waaaooooowww!!!”-arkivet i hjärnans centralbibliotek.

Hongkong fortsatte sen med sin dominans. Nästa sak att checka av på listan över saker som gör en stad fantastisk var McDonalds direkt man steg av tåget. Bra placering höjer betyget ytterliggare ett snäpp. Man vill inte behöva gå onödigt långt till Donken.

Hongkong bjöd även på festliga exit-skytar med julgranar på.

När vi sen skulle gå ut från tågstationen så var det en gubbe i jobbkläder som skrek på oss. ”No, this way!” tjoade han. Vi fattade ingenting, julgranen pekade ju åt andra hållet?
Efter en kortare förklaring visade det sig att dom hade gratis busstransport till dom flesta hotellen i staden. Visa bara tågbiljetten så pekar dom dig till rätt buss som sen tar dig till hotellet du ska till. Helt sjukt bra där Hongkong!

Nu visste vi dock inte vart vi skulle, men vi hade kikat in ett hotell i Lonely Planet-boken, så vi tog bussen dit.

Liten försmak av vad som kommer härnäst…

Just det, Hongkong har ett eget Globen också. Bara för att dom kan typ.

Efter att ha insett att hotellet vi letade efter inte låg där det borde så tog vi sikte på ett annat. Halvvägs dit blev vi dock stoppade av en snubbe som frågade om vi letade efter ett rum. Naiv som man är svarade man såklart ja, och han tog med oss in på nåt halvskumt ställe. Vi tog sen hissen upp, en hiss som förövrigt är lite rolig.
Det finns fyra stycken hissar, och alla går bara till var fjärde våning. Så alla hissar har hand om olika våningsplan. Våran hiss går till våning 5, 9 och 13, vill man till nån annan våning får man ta en av dom andra hissarna. Ballt.

Men på tal om boendet ja. Snubben tog med oss in på ett ställe som inte alls kändes vidare fräscht. Lägenheterna på baksidan här var av yppersta sunk-klass men vi kunde liksom inte sluta följa efter honom. Så vi kikade läget i alla fall…

Rummet visade sig dock vara helt okej. Två fräscha sängar, en gång emellan dom och en duschtoa på ungefär 1,5 kvadratmeter. Helt sjukt litet Men 325 HK$, eller 300 svenska kronor, per natt var ändå helt överkomligt så vi bokade in oss för två nätter.

Efter det började Hongkong visa sig från sin bästa sida…

Dom gillar neonskyltar i den här staden. Dom sitter överallt, och man blir snurrig i huvudet av hur många skyltar det sitter överallt. Se bara på den här bilden, det är 6 stycken skyltar på typ 3 meters vägg.
Det här med neonskyltar skulle dock visa sig vara en riktig hit när vi tog båten över till andra sidan vattnet.

Kolla bara! Vilken sjuk skyline Hongkong har! Det är helt galet vackert och lätt den bästa skylinen jag någonsin sett!

Det är så ballt att man inte tror sina ögoooon!!!

Båt mitt i vägen (vattnet?).

Nöjd kis på Star Ferryn som tog oss över till andra sidan.

Cooooolt…

När vi sen kommit över till andra sidan staden, något som tog ungefär en kvart, så skulle vi sen leta oss till Victorias Peak för att kika in läget där lite. Med kartan i högsta hugg började vi så leta, men nästan direkt sprang vi på det faktum att Hongkong även bjuder på världens bästa skyltning. Alla stora attraktioner finns tydligt skyltade, och jag älskade stället ännu lite mer efter det.

Vi följde skyltarna dit, och sprang på en businessman vid namn Michael på vägen. Han var enligt egen utsago polare med en svensk vid namn Niklas Zennström. Vem han är? Killen som skapade Skype… Nåja, Michael visade oss vägen till spårvagnen som skulle ta oss till Victorias Peak och sade sen hejdå. Nämnde jag att han såg snuskigt rik ut förresten?

För att ta sig dit åker man med den här spårvagnen. 35 kronor kostar det för en returbiljett. Vi var inte ensamma om att vilja åka om man säger så, stälet är trots allt Hongkongs största turistattraktion…

Resan upp tar ungefär 5 minuter, men det var en riktigt speciell upplevelse kan jag säga. Stället ligger på en höjd av 550 meter, och man tar sig upp dit via 1400 meters spårvagnsåkande. Det innebär en meter i höjd var tredje meter man åker framåt. Det är mycket det, sanna mina ord. Som värst lutar banan upp 67 grader! För er som inte vet hur mycket det är så är det nästan lika mycket som det här slashtecknet lutar: /

Folk hade problem att stå upp under färden upp, så mycket lutar det. Provade själv att stå upp på vägen ner, och utan att hålla i mig så hade jag garanterat ramlat. Det var stundtals löjligt svårt att hålla sig stående fastän man höll i sig…

Men oj vilken utsikt det bjöds på… När vi började komma upp en bit med spårvagnen så uppenbarade sig plötsligt en utsikt som mest beskrivs som paradiset. Nästan alla ombord utbrast spontant i ett kollektivt ”Wow…”. Och nej, jag överdriver inte, det var verkligen så.

Är ni någonsin i Hongkong, åk upp till Victorias Peak. Utsikten är helt magisk… Vi ska upp dit imorgon igen i dagsljus, bara för att se utsikten igen. Den är helt galen…

Kvällsmat blev det på Bubba Gumps (japp, det är restaurangen från Forrest Gump) med Hongkongs skyline i bakgrunden. Ni ser den till vänster, men bilden gör inte restaurangens utsikt rättvisa. Det var exakt samma utsikt där som uppe på utsiktstornet.

720 kronor slutade notan på totalt, men det var det värt! Räkor med mos och bourbonsås, en Tsing Tao-öl och en chokladchocksefterätt blev det för egen del. Fruktansvärt gott efter en lång dag!

Efter att ha käkat färdigt missade vi sen sista färjan hem från södra sidan staden. Detta ledde till en mindre panik eftersom nästa färja inte gick förrän 03:40, men efter att ha gått runt i typ en timme och tekniskt sett brutit oss in på färjeområdet fick vi höra att det gick en tunnelbana över till rätt sida staden. Där tog det sen oss en halvtimme att hitta vårat hotell, men nu är vi i alla fall i säkerhet.

Hongkong rockar stenhårt och ligger solklart på en fullpott i betyg än så länge. Fem av fem färjor i betyg! Jag hade gett stan en sex av fem i betyg om jag kunnat, så grymt är stället!
”