Idag klockan 13 landade vi så äntligen i, som min lillebror brukade kalla det när han var yngre, kinesien. 1 100 kronor för ett flyg mellan Macao och Shanghai kändes helt klart som ett okej pris och Spring Airlines gjorde ett helt okej jobb med att frakta oss däremellan. Det enda minuset var väl att flygstolarna var byggda för asiater, dom är ju som bekant inte riktigt lika långa som oss européer.

Det första intrycket av Shanghai, och Kina, var annars helt klockrent. Visst, det var inte speciellt soligt ute och dimman (smogen?) låg tät över staden, men det glömdes ändå ganska snabbt bort när vi kom till passkontrollen.
Macaos passkontroll tog väl en 30 minuter, Thailands närmare två timmar men i Shanghai tog det oss totalt 2 minuter att komma in i landet på riktigt. Mycket starkt jobbat av kinesien!

Skum bankomat där man måste stoppa in handen (i ett såntdär fack som typ läskautomater har) för att få ut pengarna.

Alltid bra att veta vart man är.

Är annars lite besviken att vi tog tunnelbanan istället för Maglev-tåget. Maglev är ett såntdär tåg som svävar på magneter istället för att rulla på hjul och det här tåget i fråga når en maxhastighet på 431 km/h när det rullar in mot staden.
Rekordhastigheten dom mätt upp när dom maxat tåget är 501 km/h – det är snabbare än vad den snabbaste Formel 1-bilen kan köra…

Boendet får ses som helt okej för 150 kr/person och natt.

Väderprognosen lämnar däremot lite mer att önska…….

Roliga sugrör har dom i alla fall

Lunchen för dagen intogs på nån random snabbnudelmatsrestaurang (skapligt långt ord). Smakade absolut helt okej, speciellt med tanke på att maten kostade typ 30 spänn…

Johannes var mycket nöjd, och sippade lugnt i sig sin lemon and kumquat-juice med sitt rosa sugrör.

Efter den stabila lunchen så tänkte vi ta en sväng för att ta bild på kapsylöppnarskyskrapan som ni ser i bakgrunden där. Dock har nån stolle, som säkert var väldans mycket ovän med kapsylöppnarskyskrapans ägare, bestämt sig för att bygga ett nästan lika högt hus på tomten precis bredvid kapsylöppnarskyskrapan. Det skapade lite problem för oss, så vi gick bort en bit för att ta bilden ur en annan vinkel. Då såg vi plötsligt…

… Oriental Pearl Tower! Det är Shanghais TV-torn och det är så enormt så man inte förstår. Berlins Fernsehturm kan slänga sig i väggen med sina 368 meter – Oriental Pearl Tower är exakt ett hundra meter högre! Och det är så ballt så man storknar!

200 spänn kostade det att åka upp, något som kändes lite väl dyrt. Utsikten var väl inte sådär jätteball heller, och han som byggde blocktornet framför kapsylöppnarskyskrapan måste haft en riktigt dålig relation med ägaren där. Den där blockerande skyskrapan står liksom i vägen vart i stan man än står typ…

På väg ut från tv-tornet så sprang vi sedan på den här roliga maskinen. Man stoppade i en yuan (typ 1 krona) och sen vägde den dig. Sen dunkade den där fula röda grejen ner i huvudet och mätte dig utan att du var beredd.
Med en hållning som är horribel och en putmage som på bilden så är jag själva imponerad av att fortfarande ligga inom intervallet idealvikt” med en BMI på 23,4.

Aaaaaaaaaaaah!!! Det är så baaaaaaaaaaalllttttt!!!

Efter att ha dreglat över tv-tornet ännu lite mer så begav vi oss sen mot nästa sevärdhet i stan. Trots den inbjudande skylten skippade vi ”Polar Muaeum Bxperlence” och körde på en tur- och returbiljett i The Bund Tourist Tunnel. Enligt förhandsinformationen skulle det vara en lite speciell upplevelse, och så blev även fallet kan jag säga…

Det är svårt att förklara tunneln, men man fick kliva in i en slags vagn med fönsterrutor för att sen färdas i ganska sakta takt under floden i mörkret. Sen spelades nån slags superknarkig musik, en massa lampor och färger blinkade samtidigt som nån med hypercreepy röst berättade saker jag inte alls förstod. Otroligt skumt om ni frågar mig…

Målet med resan var dock inte resan i sig, även om vissa brukar försöka sälja in idén om att resan är lika intressant som slutmålet. Slutmålet för den här tunnelresan var nämligen att nå utkiksplatsen ”The Bund” som väldans elegant visar upp Shanghai från sin absolut bästa sida.

Notera förövrigt hur skyskrapan även här blockerar kapsylöppnarhuset

Shanghais absolut finast utsiktsplats, nu även med en neonfärja mitt i bilden.

Returresan i knarkartunneln var precis lika underlig som förra gången…

Sicket jäla torn! Förstår inte riktigt varför, men mitt intresse för TV-torn är enormt! Magnifika arkitektoniska under som bara öser över en med sin storlek. Wooooow!

På hemvägen hittade vi så äntligen ett ställe där man kunde ta bild på kapsylöppnarskyskrapan utan att få med den elaka grannens blockskrapa. Man fick vrida och vända lite på kameran, men tillslut så löste det sig.

Huuu att köra bil i den här staden. Hela den här ”Vart ska vi!? Jag vet inte!”-grejen skulle nog bli för mycket efter några försök att läsa dom där kinesiska hieroglyferna.

Kvällen avslutas annars på vårat rum, och jag får säga att vi har en hyyyyfsad utsikt genom fönstret. På ”rätt” sida av kapsylöppnartornet hälsar därför en trött ung man med värkande fötter er alla en riktigt god natt!
”

Allt roligt har ett slut, så även vistelsen i världens kanske ballaste stad Hongkong. Staden känns lite som Asiens svar på Washington D.C. om ni frågar mig. Riktigt ball att vara i någon enstaka dag, men jag kan tänka mig att nyhetens behag lägger sig efter ett tag. Men none the less får jag säga att Hongkong nog är resans favoritstad hittills, i konkurrans med Ho Chi Minh i Vietnam.

Men vi begav oss idag ut på nya äventyr som sagt. En båtbiljett inköptes för 150 HK$ och vi begav oss sen mot Asiens svar på Las Vegas, en stad vid namn Macao. CTS skötte färjan, och allt rullade på precis lika bra som man förväntar sig när dom håller i grejerna.

En och en halv timmes båtresa senare kunde vi skåda Macao genom dom småblöta båtfönstren.

Dom coolaste puttifrånkorvarna jag någonsin sett!

Det här med passkontroller är annars helt löjligt. Vi fick gå igenom en när vi kom in i Hongkong, vi fick gå in i en när vi kom till Macao och vi kommer såklart få gå igenom en när vi kommer till Kina. Helt sjukt krångligt och onödigt när alla tre delarna tekniskt sett hör till Kina. Orka slösa 0,002% av den totala restiden på att stå i en passkö i Macao…

Vi checkade sen in på vårat fyrstjärniga Hotel Royal Macau innan vi begav oss ut på stan för att käka frukost. Johannes beställde in nån slags kokande gryta som han enligt bilderna var väldans nöjd med. Maten innehöll kyckling, några hårda röda saker, benbitar och bark På riktigt alltså. Exotiskt värre

Man Macao erbjuder såklart en herrans massa lyxprylar. Uppe till vänster ser ni en 390 000 kronors mobiltelefon (1 HK$ = 1 SEK). Inte så illa pinkat. Köper den när jag vunnit megajackpotten på nåt av dom större casinona ikväll.

Typ på Grand Lisboa till exempel. Sjukt mäktig byggnad, något som tyvärr inte framgår av bilderna. Ser ut som en OS-fackla och är helt i guldfärgad metall.

Wynn's Macau.

Dagens nästa mål var sen Macaus svar på Stratosphere i Las Vegas, Macau Tower. 233 meter högt kunde man åka upp med hissen och vi var såklart tvungna att kika läget. Totalt är tornet typ 334 meter högt om jag minns rätt.

Nej, den främre grejen är inte tornet. Det är en lyktstolpe som är i vägen. Bakom där ser ni tornet med mast och allt.

En lite bättre bild av tornet.

Stretching är ett måste efter en längre promenad. Bra att luta sig mot tornet då.

Y.M.C…… A… I? Hela sexpacket syns i alla fall, det kan vi konstatera…

Väl uppe i tornet så visade sig utsikten vara helt okej. Lite tråkig stad i jämförelse med Hongkong dock.

Vadå? Är man bortskämd så är man…

Jo, nog hade dom en jävla skywalk också. Höll på att dö flera gånger när jag tvingade mig ut på den där glasrutan, men tillslut så gick det allt. Snurrar fortfarande i skallen när jag kikar på bilden……

En livrädd kis som försöker att inte se helt vettskrämd ut. Peacetecknet hjälper alltid till med att få till ett större lugn i bilden.

Tornet erbjuder även världens högsta bungy jump. 233 meters, 4 sekunders fritt fall innan linan tar emot. Huuuuuuuuuuuuuu. Pris? 2 500 kronor för hoppet, 3 100 om du ska ha bilder. Jag tokvägrade och satte mig i ett hörn för att grina ur mig min höjdrädsla istället. Det funkade inte…

Roade mig med att spela bort 12 minuters lön i casinot istället. Är man tät så är man.

Hotellrummet erbjuder resans hittills skönaste sängar, och det tackar vi för. Det är som att sova på en ängels vingar ungefär, helt magiskt.
Just nu värker fötterna nåt enormt efter en massa stadsvandring igår och idag, men vi ska väl försöka ge oss ut på nåt av stadens casinon senare för att slösa lite pengar.

En timmes vilande senare, och en mindre promenad har vi nu traskat runt Macao och kikat in alla dessa neon-casinon somm uppenbarar sig när kvällen smyger sig på. Imponerande och småmysigt, men inte ens i närheten av Las Vegas dock.

SIM står förövrigt för Super Intelligent Man.

Kvällsmat blev det på nån randomrestaurang inne i öns centrum. Nudlar med groda och en stor öl till det blygsamma priset av 39 kronor. Inte så illa pinkat. Maten smakade väl lite sisådär, men grodlåren var helt okej.

Grodlår ser ju förövrigt ut precis som lår. Hela benet med muskler och allt uppenbarade sig i mina Shanghai-nudlar. Grodlårsköttet var helt okej och smakade typ som kyckling, dom andra delarna av dom sönderhackade grodorna plockades snabbt bort från matskålen och lades i säkert förvar lång därifrån. Huuu för grodkropp med supersegt skinn…

Avslutningsvis gjorde vi såklart det man måste göra när man är i en spelstad. Vi brände, som man säger här, 100 dollar per skalle på roulette. Allt på svart, kulan hamnade på 34 rött Men nejdå mamma, det dom kallar 100 dollar” här är i valutan Hongkong-dollar, och motsvarar bara drygt 100 kronor. Så jag är inte pank. Än…
”