Jag delar upp inläggen idag på grund av att dagen varit så otroligt polariserad. Först var det Soshow Market, som jag skrev om i förra inlägget, och sen var det efter det dags för något av det mest otippade inför resan – kinesisk opera!
Långbyxorna åkte på, den enda rena T-shirten med och sen tog vi sikte på operans vackra lokal.

Openan bestod, av någon konstig anledning, dock inte av en enda föreställning. Istället var det 4 stycken olika sketcher” som visades upp. Sen vet jag inte riktigt om man ska kalla det opera eller teater, eftersom vissa delar endast bestod av tystnad och folk som kutade runt på scenen…

Oavsett hur man ser på det hela så vet jag inte riktigt hur jag ska kunna hålla mig längre… Hur man än vrider och vänder på det så är kinesisk opera nog den sämsta formen av underhållning jag någonsin sett. Det var verkligen outhärdligt och jag satt flertalet gånger och höll på att börja skratta högt för att det var så dåligt

Här ser vi till exempel en del av pjäsen där flickan i vitt småskuttade runt på scenen i 12 minuter samtidigt som snuskgubben till höger bara stod där. Tjejen dansade inte heller elegant, och utstrålade inte heller på något annat vis någonting som helst fascinerande. Nej, hon bara gjorde vad hon antagligen ”kände” var kul att göra för egen del. (Hata mig nudå, gör det) Det var ungefär som att titta på damfotboll – hon sprang runt där och höll på, men man blev inte ens i närheten av imponerad.
Om man hållit på med teater/opera/dans i hela sitt liv (vilket jag tar för givet att hon gjort) så tycker jag att man under 10 minuters dansande borde kunna bjuda på någonting med än småskuttande, springande och snurrande med svärd… Men inte då.

Dom hade även några musiker som gav musik till föreställningen. Den här damen spelade ett tvåsträngigt instrument på ett sätt som mest lät som en fiolspelande 5-årings. Det var dock inte hennes fel skall tilläggas, instrumentet hade bara två strängar och jag kan tänka mig att det är svårt att låta en fiol att låta bra om någon plockat bort strängarna och istället snörat dit två fiskelinor istället.

Utöver det hade dom nåt slags instrument som mest kan beskrivas som att någon slår med en träpinne på en ihålig träbit. Ett slags kluckande-ljud framstår och det lät väl varesig imponerande eller jobbigt.

Sen hade bandet även sin egen rockstar – trummisen. Problemet var bara det att dom verkade ha tappat bort trumsetet och kvar fanns då endast cymbalerna. Det är inte helt lätt att vara rock-guru om man bara har cymbaler, något som märktes under föreställningen…

Min personliga favoritscen var den här scenen. Här möttes alla i föreställningen för att skapa sitt eget band – Heman Hunters. Eller nej, så var det ju inte men det lät ungefär så.
Operasång låter ju rätt imponerande i vanliga fall, men kinesisk opera låter helt horribelt. Framför allt tjejerna låter ju hysteriskt roliga när dom ska ”sjungprata” och allt mest låter som en sketch där maskarna från Worms skojar med varandra.

Men i den här scenen så körde alla närvarande artister verkligen på max. Den manliga sångaren tryckte ur sig hela sitt sång-race, kvinnan gick all in i sin roll som Worms-mask, fioltjejen med två strängar spelade som om hon försökte göra upp eld med dom två strängarna, träpinne-spelaren maxade ut hela sitt register och trummisen dominerade med att smiska sina cymbaler i en takt som uppgick till strax under ljusets hastighet. Det lät helt enkelt helt outhärdligt dåligt och jag ville bara börja storskratta åt hela spektaklet.

Det var som nån slags ”Vem kan sjunga absolut sämst i Asien?”-tävling, och vad tror ni hände härnäst?

Jo, då dyker såklart den där jävla Håkan Hellström upp. Med ett svärd i handen smög han sakta in på scenen och utstrålade nåt slags ”Om vi ska tävla i vem som kan sjunga sämst, ja då ska jag också vara med!”. Sen chockerade han ännu mer genom att vara tyst i vad som kändes en evighet. I säkert en kvart (jag skojar inte) så sprang han sen runt med sitt svärd i handen och försökte slåss mot en svartklädd snubbe som han av någon anledning inte såg. Det skulle säkert föreställa nån slags symbolik, men jag förstod ingenting…

Och när man sen tror att det inte kan bli ännu värre, vad tror ni då händer?

Då dyker Thomas Di Leva och Roger Pontare upp också! Sen började en episk tävling i katastrofsjungande…

Det hela fick dock ett snörpligt slut eftersom asiens svar på Håkan Hellström diskades efter att ha vägrat sjunga. Det i sin tur ledde till att alla andra vägrade att tävla vidare, och showen tog då slut efter drygt två timmar.

Nej, om ni någonsin funderar på att gå på kinesisk opera så låt för guds skull bli. Min personliga åsikt är den att kinesisk opera är den absolut sämsta formen av underhållning som någonsin uppfunnits. Johannes uttryckte det bra när han sa ”Jag gillade det, kulturkrocken var ju fullkomlig” för det var verkligen så. Helt hysteriskt absurt och alldeles urflippat.

Kinesisk opera kan härmed räkna in det absolut lägsta betyget som någonsin delats ut på den här bloggen: Minus tre av fem möjliga esteter.
”

Vi har besökt ännu en marknad idag. Linköpingsbon Victor här på hotellet berättade igår om att Soshow Market, som inte har nåt att göra med namnlika Yoshow Market, har en hel våning med TV-spel och figurer. Nördiga som vi är så kände jag och Johannes oss tvugna att åka dit och kolla läget, så när vi väl vaknade 13:10 så tog vi sikte på stället.

Ingången kändes annars över förväntan, näsan lite lockande, med sina barnkalasfärger. Dom fyra första våningarna bestod av fashion clothes” vilket på svenska innebär kvinnokläder. Totalt ointressant, så vi åkte direkt upp till den nionde våningen för att käka frukost.

13 kronor för en trähink (!) fylld med det godaste riset jag någonsin ätit, kyckling, tofu och en herrans massa chili får ses som ett pangpris utan dess like.

Därefter begav vi oss ner en våning, till den ruggigt fascinerande nörd-våningen. Figurer av alla möjliga sorter fanns där, och det var verkligen endast såna här butiker överallt.

”Warblgarblblblbl” – vem gillar inte Murlocs innerst inne?

Galet tuff Iron Man-figur som såg helt fantastisk ut. Den röda var ännu ballare, men står precis bakom. Lite svårt att knäppa kort på dom genom en glasruta, det ser mest halvtaskigt ut. 1 600 pix skulle dom ha för en figur och det var väl lite väl mycket över budget…

Captain Ame… Captain Britain? Med ett Excaliber-svärd? Vad i hela…

Nathan Drake från Uncharted-serien. Var snuskigt nära på att köpa honom…

Långa gångar med figurbutik efter figurbutik. Det var som paradiset, och man bara flöt fram på fluffiga små figurmoln samtidigt som man tittade på alla dessa smågrejer som fanns.

Eller varför inte köpa ett sushi-spel när man ändå är där? Jag köpte dock inget själv, det såg ärligt talat inte så kul ut (oväntat?) och dessutom är det lite väl otympligt att ta med sig.

Men jag köpte några småsaker, en Angry Birds-gris i nyckelringsformat, en Goomba från Super Mario och en Transformers-kortlek. Vi ska dra dit imorgon igen, och det lär bli några fler inköp då.

Avslutningsvis så passade jag på att prova en, enligt skylten, japansk delikatess. Vet inte riktigt vad den heter, men dom där klumparna kostade 8 kronor per styck i alla fall.
Och den smakade… ungefär som chokladglass inslaget i smaklös och kall pastadeg. Moussen (”glassen”) var riktigt bra, skalet gick dock snabbt från att smaka kall pastadeg till att kännas som en jättestor snorkråka i munnen så den delen rekommenderas inte. Betyg: två av fem almanackor.

Nej, Soshow Market var för mig en av dom bästa sakerna med Peking. Muren är ju svår att överträffa, och gårdagens Kung Fu-show var även den väl extrem att matcha för en marknad, men sen tror jag minsann att Soshow tar tredjeplatsen på listan över Pekings ballaste grejer.
”