maj 2011 Arkiv

Så var då dagen äntligen kommen. För 62 minuter sedan började äntligen min 62 dagar långa semester! Det har varit en lång väntan men som alltid när man tittar tillbaka i backspegeln så har tiden gått helt sjukt fort.
Ett år ungefär, så längesen var det som planerna tog fart: Om jag kan tågluffa genom Europa så borde jag väl kunna roadtrippa genom USA?”. Sen började jag lite smått planera hur jag skulle kunna sälja lillebror till nån snuskig österrikisk man vid namn Josef, hur jag skulle kunna få ledigt från jobbet i två månader utan att behöva muta mina chefer och hur jag skulle kunna skaffa mig nån kompis som kunde följa med.

Nu sket det där med att sälja lillebror till österrikaren sig, tydligen hade någon råkat springa på källaren som han hade byggt åt lillebror och det blev ett jäkla liv.
Sen fick jag inte tag i någon kompis heller så det föll sig tillslut naturligt att plocka med sig lillebror över till USA för att, om ungefär tre veckor, fråga Bellagio hur mycket han är värd och sen satsa honom på rött i hopp om att dubbla antalet lillebrorsnjurar jag kommer kunna sälja. Eller ska man satsa på svart istället?

Men härnäst på schemat så står det: IBM-fest ikväll. Jag kommer få frågan ”Hur känns det att ha semester!?!!?” ungefär tolhundratrettiosju gånger och jag har fortfarande inte utarbetat något vettigt svar. ”Köper du en sista-dagen-jag-är-här-öl åt mig?” får väl ses som ett vettigt sådant?
Sen verkar alla här tro att världen går under för att man är borta i två månader. Jag kommer återvända till Irland efter resan, om jag nu inte kvadrupelmegadubblar upp antalet lillebrorsor såpass att jag kan leva på organförsäljningen för resten av livet. Jag vet inte hur länge jag kommer stanna sen, men just nu har jag ingenting annat som lockar så jag får väl försöka börja plugga lite certifikat när jag kommer tillbaka och sen ta det därifrån.

Och nej, jag kommer inte sakna er dublinbor när jag är borta. Jag ska snart åka på the trip of my life och jag känner att det bekväma med IBM och Dublin minsann finns kvar sen när jag kommer tillbaka hit igen.
Ni kommer inte glömma mig och jag kommer absolut inte glömma er heller (det är två månader, inte förevigt), men det vore tjänstefel av mig att längta tillbaka till slentrian-Dublin när jag får chansen att göra nåt som dom flesta aldrig någonsin kommer få tummen ur att göra. Det där med alla kompisar, kollegor och mögliga lägenheter utan isolering kan jag grotta ner mig i när jag kommer tillbaka igen sen. Nu är det fetinghamburgare, baywatchstränder, tjockisar och en massa kilometer väg som gäller!”

Snook – Mister Cool

Idag har jag fått höra att det tydligen är en vulkan som har utbrott på Island. Jag har fått höra den nyheten” ungefär 812 gånger av ungefär lika många personer och varje gång har jag totalt ignorerat vederbörande. Jag är nämligen ganska medveten om att Grimsvötn just nu spottar ur sig lika mycket rök och aska per sekund som en genomsnittlig svensk rökare gör under 152 146 år (jo, jag [spoiler title=räknade ut det][quote][#] En cigarett väger ungefär 1,2 gram
[#] Om hela cigaretten blir blir aska går det 833 cigaretter på ett kilo aska
[#] Grimaftna spottar ur sig 2 000 ton aska och rök per sekund vilket blir, grovt översatt, 1 666 000 000 cigaretters aska per sekund
[#] En normal svensk rökare röker uppskattningsvis
30 cigaretter per dag vilket gör att det tar 55 533 333 dagar för att röka upp 1,666 miljarder cigaretter
[#] Det är 365 dagar på ett år vilket gör att det kommer ta en vanlig svensk rökare 152 146 år att röka upp 1,666 miljarder cigaretter
[#] Bonusfakta: om vi leker med att en svensk lever 83 år, minus 8 eftersom rökning sägs begränsa livstiden med så många år, så får vi då fram att 152 146 år är 1 833 livstider för en normal rökare.

Så mycket rök och aska spottar vulkanen ur sig per sekund…[/quote][/spoiler] för hand).

Det finns dock lite olika sätt man kan hantera en sånhär situation på. Man kan antingen börja oroa sig för att jorden går under, att resan till USA inte kommer bli av och att allt kommer skita sig. Det är normalt att vara rädd för det okända och saker man inte själv kan påverka, men att låta sina känslor styras av vad Aftonbladet rapporterar är ungefär lika vettigt som att måla sin nyinköpta Ferrari med Falu Rödfärg för att man vill ha den lite mer röd. Det funkar ju, men det är nog inte den vägen man vill gå.
Skulle jag få uppskatta chansen att USA-resan inte blir av skulle jag sätta den till ungefär 12%. Flygbolagen är bättre rustade nu än sist, vinden kommer blåsa åt rätt håll när jag åker från Irland till Sverige och utbrottet känns inte lika illa som Eyjafjallajökull så jag känner mig ganska trygg under den här hysterin som pågår.

Vem namnsätter dom här vulkanerna förresten!? I Sverige kallade vi en av dom senaste ovädren som drog över landet för Gudrun – islänningarna döper sina vulkaner och naturkatastrofer till saker inte en enda människa kan varesig uttala eller komma ihåg Note to ”Hata Island”-self: Namngivande är ytterliggare en sak islänningarna är sämst i världen på.

Men jo, jag vet, jag har sett bilderna och är medveten om att askmolnet kommer dra ner över Irland nu dom kommande dagarna. Jag räknar faktiskt med det eftersom jag sett att vinden kommer vända på torsdag förmiddag och börja blåsa askan norröver istället för söderut.
Då det är en fördröjning på hur lång tid det tar för askan att falla ner till marken/blåsa bort så kan jag tänka mig att det tar ungefär 24 timmar innan aska/luft-ration är tillräckligt låg för att flygen från Dublins då förmodligen stängda flygplats kommer kunna börja lyfta igen.
Därifrån har dom sen 24 timmar på sig att börja kämpa ikapp förseningarna som uppstått vilket borde göra att jag lämnar Dublin ungefär 2-3 timmar senare än beräknat på lördagen och landar ungefär 1,5-2,5 timmar senare än beräknat i Skavsta.
Det ger mig sen lagomt mycket tid för att åka hela vägen hem till Borlänge och sen vidare till Falun för att anlända precis innan Champions League-finalen börjar (resultatet av reseuppskattningen kommer på söndag när jag vet hur det gått).

Så nej, jag är inte speciellt panikslagen. Jag har kikat lite på förutsättningarna och sålänge inget oväntat händer så är det här över inom en vecka – lagom tills vi lämnar Arlanda för Chicago, och i förlängningen San Diego. Saker och ting ordnar sig, det gör dom alltid.
Mamma har panik, lillebror har panik och jag blev terroriserad med Aftonbladetjournalistik under hela dagen idag vilket gjorde mig en aning darrig men som sagt har mina egna efterforskningar gjort mig rätt lugn. 12% chans till fiasko är såklart galet högt i jämförelse med en vardag utan vulkanutbrott, men samtidigt kan jag ju inte göra ett skit åt Moder natur så jag väljer ändå att ta ett steg tillbaka, njuta av dom fantastiska bilderna på vulkanutbrottet och istället se fram emot det faktum att jag kommer vara i USA om ganska exakt en vecka.

/Mr. Cool”

SEMESTEEEEEER!!!!

Mr. C uppskattar vulkankaoset