Den 18:e dagen på resan började med en längre snoozning – precis som vanligt. Efter ett längre tjatande av Jaker släpade zombie-Kausti sig ur sängen och vi tog sikte på det vettigaste frukoststället i närheten.
Hinken i receptionen på hotellet vittnar annars om att hotellet satsar på kvalitet. Vad gör man om det droppar från taket i receptionen på ett 3-stjärnigt hotell? Man ställer dit en hink. Genialt

Väl inne på frukoststället fick vi i alla fall plötsligt syn på en av fotbollsvärldens bästa fotbollsspelare. En herre som tydligen smugit iväg från sitt uppdrag som Elfenbenskustens viktigaste VM-spelare för att käka sig lite frukost i franska Nice. Av alla människor på jorden hade vi…

… Didier Drogba framför oss! Det måste ha varit han! Kolla hur lik han är sig själv på bilden! Jaker var stensäker på att det inte alls var han, men alla vet ju hur dålig koll Jaker har… Det måste ha varit Didier! Undrar vad Svennis tycker om att hans viktigaste anfallare sticker iväg några hundra mil för att äta på…

… McDonalds. 4 cheeseburgare och två mellancolor inhandlades. Stabil frukost, mycket stabil.

Efter våran fantastiska frukost tog vi sikte på Nices strand. Eftersom det hade ryktats om att alla stränder i Nice var publika- och tillika gratisstränder så kändes förhoppningarna på dom Niceiska stränderna ganska stora. Efter en promenad på dryga kilometern där bland annat det här rutiga torget och…

… den här trevliga fontänen passerades anlände vi vid Medelhavets strand.

Jag blev förälskad på studs. Färgen på vattnet var sådär härligt azurblå och luften var så galet fräsch att jag blev alldeles till mig. Jag ville springa runt, skratta, hoppa och studsa runt som man gjorde när man var liten direkt jag såg stället. Nices stränder längs den långa promenadgatan var helt otroliga!

Det går inte att visa med bilder hur det såg ut, man måste besöka stället för att förstå… Får ni någonsin chansen, åk till Nice och gå promenadvägen längs stränderna där. Dom är så fascinerande att jag ett tag funderade på att skippa resten av resan och säga upp mig från jobbet för att istället flytta hit. På riktigt alltså.

Här ser ni lite hur det såg ut. Utsikten därnere var bland det bäst jag sett, och då hade ändå inte en enda av Nices alla fantastiska damer ännu visat sig…

Vem vill inte slå på Baywatchlåten

, slänga på sig sin röda flytgrej, trycka fram sexpacket man har på magen och bara springa fram och tillbaka längs stranden där när man ser den här bilden?

Efter en mindre promenad gick vi upp till hotellet, bytte om och tog sikte på havet – Kausti skulle ta sitt årliga dopp!
Väl nere på stranden igen fascinerades vi av alla dom stora flygplanen som flög strax ovanför stranden. Stora maskiner är häftiga, därför fascinerades vi. Så ni vet.
Annat som fascinerade oss var alla dom miljoner heta damerna som låg längst stränderna i Nice. Jag kan lätt säga att Nice kvalar in i den otroligt täta kategorin Europas hetaste damer-stad” i hård konkurrens med Roland Garros-damerna och Monaco-damerna. Nice är paradiset. På riktigt alltså.

Eftersom heta damer kan påverka en ung man på lite speciella sätt blev det snart dags för att ta steget ner i vattnet. Eftersom det är ballt med stora vågor och eftersom vågorna var strax över en meter höga så kände jag mig fantastisk ball när jag kom på att Jaker kunde ta nåt ballt foto på mig ståendes i vattnet med vågorna i ryggen.

Och det verkade ju ganska lugnt i början. Jag traskade ut utan större problem och att komma ner i vattnet var även det ganska enkelt – jag stod bara där och väntade på att vågorna skulle blöta ner mig. Sen gick jag lite längre ut i vattnet för att Jaker skulle kunna ta nåt kort på mig – hur svårt kunde det lixom vara att stå med vågorna i ryggen och se ball ut?

Det visade sig vara ganska svårt…

Här har ni den sista bilden som togs på mig innan jag vältes omkull, svalde halva Medelhavet och slog i fötterna i den steniga bottnen samtidigt som jag ropade på mamma. Ballt värre

Här ser ni eran slagna hjälte släpa sig upp ur vattnet med tårarna rinnandes ner för kinderna… ”Snyft… Jag har bara… snyft… fått nåt i ögonen… snyft”

Efter det minde lyckade doppet och ett löfte om att aldrig med bada tog vi våran tillflykt till hotellet. Efter att ha bevittnat världshistoriens sämsta spanska landslag få stryk av Schwiez var dagens fiasko fullbordat och mina 300 tippade kronor var borta. Inget mer VM-tippande i år, men å andra sidan är fotbolls-VMet i år nog det sämsta som någonsin skådats…

Dagens käk blev, bytte om och traskade ut för att käka. På menyn stod Carbonara för egen del och lasagne för herr Jaker på någon restaurang i stan. Inkastaren på restaurangen var het, resten var ingen höjdare.

Betyg på Carbonaran: 2

Jaker var efter maten sugen på att som vanligt lägga sig på hotellet och slöa, en aktiv som jag är så ville jag annat. Efter en kortare boxningsmatch och några fula ord hade jag övertalat min reskamrat om att en promenad längs den fantastiska Nice-stranden nog var ett bättre alternativ än att slöa på hotellet.

Jag känner att hela det här med strandpromenaden låter väldigt gay här… Får nog höja testosteronnivån på det här inlägget lite.

Haha, testosteronnivån – det rimmar

Okej, fokus nu…

En stenhårt lysande sol som på ett häftigt sätt bländar kameran från att dokumentera hela staden och stranden på ett enda kort ses här på bilden.

Jaker hittade ett riktigt cool solur längs promenadvägen. ”Vad är klockan” frågade Jaker och innan jag hann svara utbrast Jaker själv: ”Den är strax före 8!”.
Jag informerade herr fail-Jaker om att klockan tyvärr var 20:20 och att hans solur verkade gå lite efter och han blev ytterst besviken, men så fck han en idé: ”Imorgon ska jag lämna in den hos urmakaren så får han fixa den”.

Inflygning mot flygplatsen som ligger på andra sidan Nice-bukten.

Fantastiskt azurblått vatten.

Ett andra världskriget-monument som tydligen kallas Monument aux Morts. Och såklart ska vi ha med en japan på bilden också

Promenaden tog sitt slut när vi kom till färjan The World. Tyvärr kunde man inte gå längre längs den vägen vi hade valt på grund av att gångvägen ut till fyren var avstängd

så vi bestämde oss för att vända om och gå tillbaka.

Då fick vi plötsligt syn på ett fartyg som verkade åka åt vårat håll. Jag har ju en förkärlek för stora maskiner och andra stora saker som rör på sig, så jag ville stanna och se på när skeppet åkte in i hamnen. Dessutom hade vi inget vettigare för oss i alla fall

En spänd Jaker, ett flygplan från Easyjet, en stor båt och en fyr. Hur ofta ser man dom sakerna på samma bild?

Båten tuffade in i hamnen efter cirka 5 minuter och vi kikade på en stund. Att se en båt lägga till i en hamn är inte så spännande som man (jag) kan tro.
Det hela slutade med att vi skrattade åt den otroligt svarta röken som kom från fartygets skorsten. Undrar vad Greenpeace tycker om såntdär?

Vägen tillbaka ser på det här kortet ut lite som en miljö som skulle platsa i ett Myst- eller Resident Evil-spel så jag lägger med den mest för att visa den lite läskiga bilden. Jag har hört att nästa del i Resident Evil-serien eventuellt kommer döpas till ”Resident Evil: Den franska rivierans väg tillbaka från fyren” om nu inte ”Resident Evil: Det asläskiga kvarteret i Bryssel där Kaustis och Jakers hotell låg” går igenom

Nöjd Jaker med staden Nice och Medlehavskusten i bakgrunden.

Vi tog en sväng genom Nices äldre kvarter, slumpmässigt kallat gamla stan av dom boende här, på vägen hem också. Efter att ha ätit Carbonara på den sunkiga restaurangen tidigare och där blivit proppmätta kunde vi snabbt inse att vi hade gjort ett fatalt misstag när vi åt där.
I gamla stan fanns istället 100 olika restauranger som alla såg riktigt trevliga ut. Dom visade också fotbolls-VM live allihopa och antalet damer per kvadratmeter uppgick nog till 4-5 i alla fall. Efter en 15-minuters klagovisa/promenad genom området tog vi våran tillflykt till hotellrummet igen.

Jag känner annars att min motivation att blogga minskar dag för dag just nu. Inte bra…

Imorgon siktar vi på spaghettins hemland Italien. Diano Marina heter stället vi ska åka till och det jag mest ser fram emot där är nog att få möjlighet att tvätta alla mina sunkiga och halvsvettiga kläder. Strumpor börjar bli en bristvara i min ryggsäck om man säger så
”

Vi lämnade imorse Juan Les Pins för att istället inta vårat nästa hotell som befann sig i Nice 30 minuters tågresa bort.

30 minuter senare traskade vi in på Best Western Hotel Madrid – i Nice… Hur ologiskt det än lät så hade vi tydligen kommit rätt i alla fall, men vårat hotellrum var dock inte färdigt än. Vi fick veta att hotellrummet inte var klart men att det skulle vara klart klockan 13:00 – det var dock inte förrän om en och en halv timme.
Vi hade planerat att passa på att besöka Monaco när vi ändå var i närheten, så eftersom vi inte hade någonting bättre för oss bestämde vi oss för att ta tåget än en gång – den här gången mot det lilla furstendömet med de rödvita flaggan.

Fönsterrutorna på tåget var horribelt smutsiga men utsikten från den där tågfärden var baskemig magisk. Att åka tåg jäms med Medelhavet är inte precis vad man drömmer om när man sitter på jobbet, men likväl är det någonting alla borde göra nångång under livet. När man sen började närma sig Monaco och såg fler och fler båtar dyka upp i vattnet dök jag vill ha en båt!”-suget upp igen.

Utsikten när vi väl kommit fram till Monaco och klivit ut från tågstationen var ju inte speciellt dålig den heller… Man såg hela vägen till hamnen som var den delen av Monaco man såg mest fram emot, förutom alla dom drömbilarna som enligt ryktena rullade runt på gatan då. Jag hade lovat mig själv att se minst en Ferrari i staden innan jag åkte därifrån. Man kan inte ha varit i Monaco utan att ha sett en Ferrari på gatan – det vore helt galet pinsamt att åka därifrån med det i bakhuvudet.

Men först tänkte vi kika förbi stadens omtalade casino – stället där alla dom snorrika snobbarna bränner sina pengar när dom inte solar på sina yachter eller plastikopererar sina fruar…

… och såhär såg det ut.
Jag blev lite besviken… Jag hade förväntat mig nåt mer. Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig, men en tråkig byggnad med några Mercedes och en fontän framför sig var i alla fall inte det jag trodde jag skulle få se.
Jag hade förväntat mig snobbiga människor, coola bilar, galmour och kanske några neonlampor i Las Vegas-stil.

Okej, inte neonlamporna kanske, men allt det där andra. Lite tråkigt att det enda man fick se var några Renaulter, några Mercedes, någon Porsche och en massa turister. Jag kände en smak av tomhet i munnen när jag stod där, men plötsligt var alla dom där känslorna som bortblåsta för en stund.

Där, mitt framför mina ögon, stod den. Den gör 0-100 km/h på 2,5 sekunder, den gör 0-200 km/h på 7,3 sekunder, den gör smått otroliga 0-400 km/h på 55,6 sekunder och den heter…

… Bugatti Veyron.
Jag var lite smått kär. Även om jag mer är en Ferrari-kille sen småbarnsåren så kändes det maffigt att stå bredvid en bil som har en maxhastighet på helt sjuka 408 km/h. Den hastigheten är så sjuk att man inte kan fatta hur fort det går när någonting rör sig såpass snabbt…

I jämförelse kan jag säga att min Nissan Almera hemma i Sverige gör ungefär 170 km/h som max (enligt en kompis kompis :@) och då skakar bilen såpass mycket att man tror den ska tappa dörrarna, framhjulen, ratten och sen sprängas i luften. Den gör 0-100 km/h på smått imponerande 14 sekunder och har inte en chans att nå 200 km/h.
För att nå 400 km/h måste den släppas från ett flygplan och få störta fritt mot marken. Då kanske kanske den klarar av att nå 408 km/h..

Veyronens maxhastighet är alltså tre gånger så hög som min Nissans Det är helt stört…

Sen såg jag en Volkswagen Polo också, men den kändes inte så intressant av någon anledning…

Efter att ha bytt kalsonger och bett om ursäkt för att jag kissade på mig mitt framför Veyronen så fortsatte våran färd ner mot hamnen. Jag förväntade mig maffiga båtar, svävande båtar och livbojar i rent guld – vi var ju trots allt i snobbarnas paradis!

Men jag fick inga livbojar i guld och inga svävande båtar. Jag fick mest en massa vanliga yachter. Såna som jag redan sett igår… Besvikelsen ökade igen – varför såg jag ingenting av det jag förväntade mig? Om en massa megarika människor bor här borde väl nån ha nåt megaballt att skryta med (förutom Veyronen)?

Nåja, hela staden i sig är ju ett skrytbygge utan dess like… Tvåhundratusenmiljoner lägenheter trängs längs skatteparadisets bergsväggar och det ser rätt coolt ut när man står där nere och kikar upp. Men jag ville ju se Ferraribilar, svävande båtar och Anja Pärson…

Anja Pärson, Kajsa Bergqvist, Robin Söderling och Magnus Norman är några av dom svenska kändisarna som bor eller har en bostad i skatteparadiset Monaco och vi hoppades att i alla fall få se någon av dessa under våran vistelse i staden. Varför alla bor i just Monaco? Dom behöver inte betala någon skatt alls där.

Under den första timmen i staden fick jag i alla fall syn på två stycken Ferraribilar – tyvärr hade jag inte kameran uppe och missade att ta kort på båda Den enda Ferrarin jag fick kort på var den här leksaksbilen, men den räknades ju inte riktigt… :_

Det finns en sak till som jag vet att Monaco är känt för – Formel 1-banan som går genom staden. Såklart tänkte vi besöka den också, så efter att ha knäppt kort på hamnen tog vi sikte på racerbanan.

Problemet är bara det att Formel 1-banan går genom staden… Den är alltså en del av bilvägen som används dagligen av stadens invånare. Därför blev det lite av ett antiklimax att ha gått över ett övergångsställe letandes efter banan för att inse att man precis gått rakt över den…
Nåja, jag har i alla fall gått på en Formel 1-bana – hur många har gjort det?

Jaker imponerades av hamnen och staden…

Efter att ha ”upptäckt” Formel 1-banan ville Jaker att vi skulle gå touren på arenan där Monacos enda fotbollslag spelar sina matcher – Stade Louis II. Därför började vi promenaden dit…

Trappor är tyvärr inte precis det bästa jag vet och ännu värre blir det om man faktiskt måste gå uppför dom… Vi trodde att man skulle kunna gå upp, förbi palatset och sen bort till arenan så vi tog den vägen.

Ju högre upp man kom desto bättre blev utsikten över staden…

Högre höjd = bättre utsikt…

Jaker är lång => ju högre höjd desto bättre utsikt => 191 cm Jaker fick antagligen liiiite bättre bilder än 179 cm Kausti…

179 cm Kausti framför 1,95 km² Monaco.

Allvarlig palatsvakt som antagligen fotats sisådär 200 miljarder gånger under åren han jobbat där. ALLA knäppte kort på stackaren

Efter att ha insett att den halvkämpiga promenaden utan frukost i magen upp till palatset var en återvändsgränd knäppte jag i alla fall några kort på andra sidan palatset. Utsikten över den delen av staden var inte så pjåkig den heller

Innan vi började joggingturen ner för backen (vi hade 45 minuter på oss innan touren skulle börja) hann jag uppfatta den här halvkorkade människan som på allvar försökte få den gravallvarliga vakten att fylla på hans vattenflaska. Han fattade inte att vakten har som uppgift att stå där, se allvarlig ut och skydda palatset istället för att fylla på vattenflaskor åt bortskämda turister som inte orkade köpa en cola
Man tappade hoppet på mänskligheten när killen på riktigt började bli arg och frågade varför vakten vägrade svara honom…

Efter en mindre joggingtur ner för trapporna fick jag svar på ytterligare en av livets stora frågor. Den här gången var det fråga nummer 513 ”Har rikemansstaden Monaco ett McDonalds?” som fick ett svar. Ja, det finns ett McDonalds i Monaco och nej jag hann inte besöka det.

Stade Louis II, en stolt Jaker och en dam som förstör bilden

Vi gick in på arenan och snackade med receptionisten som informerade oss om att touren började 14:30 och att vi skulle vara där 5 minuter innan. Vi tog till oss hans information och satte oss på en stol för att vänta dom 15 minuterna som var kvar tills klockan skulle slå 14:25.
Jag funderade lite över det faktum att det vid det här tillfället endast satt tre personer i receptionen där. Det var jag, Jaker och receptionisten men jag tog för givet att det skulle dyka upp någon till innan touren började. Men det gjorde det inte…

En ganska het 30-årig dam kom till receptionen och frågade om vi var där för touren. Jag kände att det här kunde bli mitt livs kanske pinsammaste 30 minuter om jag och Jaker skulle gå ensamma där för att kika på arenan men betalade dom 8 eurona som touren kostade för oss tillsammans och följde efter donnan.

Först visade hon oss idrottshallen dom hade under fotbollsplanen och jag ville bara dö. Här stod vi som två jättelosers (jaja, jag vet vad ni tänker. Sluta vara så elaka ^^) och lyssnade på en dam som försökte en väldigt pinsam arena att verka intressant. Obekvämt är ett ord som kan sammanfatta den där touren ganska bra…

I alla fall berättade hon att dom hade 1 700 sittplatser inne i hallen. Det som var mest intressant var annars det faktum att alla idrottshallar, fotbollsarenor och liknande i Monaco var tvungna att ha en speciell plats för Monacos prins. Han var tydligen ett jättestort idrottsfan… Under golvet där fanns i alla fall fyra stolar i färgerna rött, vitt, rött och vitt där prinsen kunde sitta om han ville kika på något speciellt arrangemang…

Vidare fortsatte vi till simhallen för att kika på simbassängen som fanns bredvid idrottshallen. Hon var noga med att påpeka vilken tur dom hade som hade idrottsanläggningar som kunde användas av vem som helst. Wow, vilken grej
Simanläggningen hade 1 700 sittpl… nej, jag minns fan inte. Antingen var det simanläggningen eller så var det idrottshallen som hade 1 700 sittplatser. Vad den andra av dom två hade minns jag inte. Skit samma, vem bryr sig lixom?
Det intressantaste med simbassängen var annars det att det hade slagits tre världsrekord där. Vilka det var sa hon dock inte.

Vi tog slutligen hissen upp till arenans tak (!) för att se fotbollsplanen som fann där. Den bestod tydligen bara av 30 cm ”mark” ovanpå taket. Anledningen till varför dom byggt den ovanpå allt annat var såklart för att spara plats. Monaco är inte stort till ytan och om ni kikar på dom tidigare bilderna ser ni hur husen bara byggs på höjden eftersom det inte finns plats att bygga åt nåt annat håll
18 500 personer tar arenan i alla fall och det är ganska mycket om man tänker på det faktum att Monaco är mindre än Borlänge sett till befolkningen. I Monaco bor det ungefär 32 000 personer – alltså tar arenan mer än hälften av stadens befolkning… ”Men så är det alltid dött på läktaren också” kommenterade Jaker detta.
Prinsen hade även här ett eget säte jag aldrig fick syn på. Ballt. Jag vill också vara prins Efter att guidedamen lämnat av oss utanför arenan efter den 30 minuter långa touren kunde jag pusta ut – äntligen var vi klara. Knappast någon av dom bättre tourerna man vart på om ni frågar mig Betyg på Stade Louis II-touren: 2

Jaker däremot, han var lyrisk – ”Den bästa touren på resan!” tjoade han. Jaker hade blivit kär i den vitklädda guiden
Just nu ligger herr Jaker bredvid i sin säng och sover samtidigt som han mumlar ”Stade Louis II – bästa touren nånsin. Jag älskar dig vita damen!” om och om igen…

Efter touren var klockan stax efter 15:00 och vi hade inte ätit frukost ännu. Vi hade spanat in en schysst restaurang på vägen ner från tågstationen och bestämde oss för att käka frukost i Monaco för första, och antagligen enda, gången i våra liv.
Men på väg dit fick jag dock syn på en logo med den svarta hästen och den gula bakgrunden och ryckte tag i Jakers ryggsäck. Jag skulle dit för att kika oavsett hur hungrig jag var!

Och oj vad det var värt det!

Det var Ferraribilar överallt!

Jag var i himlen…

… och var toknöjd över att äntligen ha fått kort på en Ferraribil i Monaco. Jag hade sett tre stycken på gatorna utan att ha hunnit knäppa kort på dom, så det var en lättnad att äntligen få se några parkerade och en Ferrari som rullade iväg från verkstaden. Jag var nöjd, men det fanns en modell jag gärna skulle velat ha sett vid det där stället- min personliga favorit Ferrari F40

.
Men men, jag sparar den synen till min 50-årsdag då jag förväntar mig att jag får en i present

Efter detta smörgåsbord av Ferraribilar var det i alla fall dags för käk. Vi traskade bort till den sedan tidigare inspanade restaurangen och traskade in. Killen tittade på mig och jag sträckte upp två fingrar och sa ”two” i tron om att han skulle ge oss ett bord.

Istället fick jag en nyckel som det stod 2 på… Jag fattade ingenting och blev stående där som ett fån i vad som verkade världens längsta 15 sekunder med ett smått chockat ansiktsuttryck flämtandes ”Uh… eh… uh…”. Varför hade jag fått en nyckel? Killen bakom disken satt i telefon men han började snart ana att någonting inte riktigt stod rätt till.

”You dont stay here?” frågade han och jag kände att säkerheten på det här stället var fantastisk. Jag gav honom nyckeln och förklarade att jag ville ha ett bord för två personer i restaurangen, inte nyckeln till någon annans rum Killen skrattade fram ett såntdär riktigt ”HOLY FUCK, nu har jag verkigen gjort bort mig. Hoppas verkligen att chefen inte får reda på det här för då är jag rökt”-skratt och bad oss gå upp till terassen.

Jag hade alltså fått nyckeln till en helt främmande människas hotellrum genom att traska in i receptionen och uttala ett ord… Ha det i åtanke om ni bor på hotell i Monaco nästa gång

Vi satte oss och beställde snabbt in en varsin hamburgare eftersom vi var vrålhungriga. Jag var sjukt sugen på Carbonara idag igen, men eftersom vi åker till Italien snart kändes det onödigt att käka pasta tre dagar i rad precis innan så jag skippade det

Jaker gillade utsikten och jag kan säga att det där nog var ett ”once in a lifetime”-tillfälle. Det är inte speciellt ofta man sitter på en uteservering och stirrar ut över Monacos hamn samtidigt som man äter en fräsch hamburgare om man säger så.

En monacisk… monaciansk… monacig… En hambrugare från Monaco. Smakade gudomligt gott och passade alldeles ypperligt in i min tomma mage. Ett stort plus för dressingketchupmajonässåsen som man fick till i den där fyrkantiga skålen. Mycket onyttig och mycket god. Jag åt även upp en av tomaterna. Visst var jag duktig mamma?

Betyg på den monaci… monag… Betyg på hamburgaren: 4,5

Igår hittades annars ett fantastiskt bra golfspel till min telefon. Let's Golf heter spelet och det är grymt bra att ha när vi åker tåg eller väntar på nåt. Vi drar helt enkelt igång spelet och roas av att klicka lite på skärmen för att försöka sänka den lilla vita bollen i hålet. Spelet finns att köpa nånstans men det går ganska lätt att googla fram en gratisversion. Tänk bara på att spelet behöver tanka hem 160 mb (!) grejor innan det går att spela.

Betyg på Let's Golf: 4,5

Efter maten tog vi beslutet att vi skulle lämna världens näst minsta land och istället bege oss tillbaka till Nice för att äntligen kunna checka in på hotellet. Det regnade ganska mycket när vi sprang från restaurangen till tågstationen, men tack och lov kunde man ta hissen upp istället för att springa 4 kilometer runt hela stan. Tummen upp för hissar i berg!

Lite värre blev det när vi kom fram till Nice. Vi gick mot utgången när vi såg att det regnade ganska kraftigt utanför dörrarna men kom, efter noggranna uträkningar, fram till att det nog skulle gå bra att springa bort till hotellet utan att bli helt genomblöta eftersom det inte var mer än 200 meter till vårat Best Western Hotel.

Tji fick vi…

200 meter och 200 liter vatten senare spurtade en dyngsur in i receptionen på hotellet med en halvslö Jaker hack i häl. Damerna i dörröppningen skrattade gott åt dom två tomtarna som kom inrusandes och jag kände att den där löpturen kanske inte var den bästa idén man någonsin fått
Det regnade helt absurt mycket på något vis och jag tror baskemig att Nice måste vara positionerat under nåt jättestort vattenfall – det kan inte regna sådär mycket, det är inte fysiskt möjligt att moln kan innehålla sådär mycket vatten per kvadratcentimeter

Halvnöjda och halvnakna fotade vi i alla fall hotellrummet som hade både HD-TV, gratis internet, fantastiska sängar och en het receptionist.

Kvällen spenderades med dom sista 15 minuterna av Elfenbenskusten – Portugal, Inspector Gadget på franska, nån konstig fransk TV-show där Victoria Silverstedt var med som blond bimbo och sen kikade vi såklart Brassarnas match mot Nordkorea. 150 kronor back på den matchen tack vare att Brasilien inte kunde göra mål – tack för det

Av dom 500 insatta tipspengarna finns nu 300 kronor kvar och alla åker in på Spaniens match imorgon. Spanien ska vinna med minst 2 mål annars är VM-tippandet slut för den här gången. Go Spanien!

Så nu kommenterar ni eller röstar på inlägget genom att klicka nedanför här. Klockan är 03:18 nu när jag slutar skriva, så nåt får ni bjuda på eftersom jag kommer vara en elak zombie imorgon när Jaker väcker mig bara för att jag skrivit det här inlägget :i”