Efter en natt på tågluffens mest fantastiska natt-tåg anlände vi i Barcelona vid 8-tiden på morgonen. Vi lämnade väskorna på tågstationen och trampade på tåget som skulle ta oss till stadens tunnelbanecentral eftersom vi inte kunde checka in på hotellet vid 12:00. Väl ombord på tåget noterade jag att klockan var 08:45 och att temperaturen ute var 24 grader

En kort tunnelbaneresa senare i ett luftkonditionerat tunnelbanetåg som höll stabila 18 grader var vi framme och traskade upp för att möta staden. Direkt noterade man att fotbollen nog har en ganska stor plats i spanjorernas hjärtan…

Eftersom vi fortfarande inte intagit någon frukost tog vi in på första bästa restaurang för att käka en varsin portion pasta eller liknande, men när det visade sig att stället vi besökte serverade en fantastisk frukostbuffé för 10 euro per person så högg vi in på den istället.

Fantastiskt juice serverades…

… och Jaker demonstrerade vad han lärt sig under sina 14 år i etikettskola

Jag blev annars lite besviken när dom inte hade någon Nutella på stället så jag tröstade mig själv med att käka ungefär ett halvkilo bacon istället. Muffinsen till efterätt hjälpte också till att dämpa besvikelsen något.

Efter denna perfekta morgonbuffé tog vi sikte på det enda riktiga turistmålet vi hade här i stan: kyrkan La Grada Familia. Av alla bilderna jag hade sett på kyrkan innan vi åkte dit såg den helt fantastisk ut så förväntningarna var ganska högt uppskruvade…
Vi traskade förbi balla människor som jobbade som statyer också. Sjukt läskigt att se någon sitta sådär jättestilla och bara röra på ögonen Lite creepy faktiskt…

Väl framme vid kyrkan slogs vi av en mindre chock – det var byggnadskranar överallt Dom bygger tydligen på kyrkan konstant men nu renoverades den dessutom inomhus vilket gjorde att den så stlla och lugna kyrkan istället mest blev ett jäkla oljud av borrmaskiner och andra illalåtande saker som helt förstörde upplevelsen…

Ballt kyrktak…

Ballt kyrkfönster…

Oballa byggnadsarbetare som förde oväsen :_

Oball skylt som försökte borförklara det faktum att ingen informerade oss om oväsenet innan vi betalade 12 euro för att få komma in i kyrkan…

8 minuter efter att vi betalat entréavgiften gick vi ut därifrån igen. Jag ska lätt återvända dit igen nångång, men när det låter sådär inne i en kyrka blir det bara så fel…

Vi tog sen tunnelbanan för att hämta väskorna och tog efter det sikte på hotellet.

Ball tunnelbanevagn med fenomenal kylanläggning

Efter den balla tunnelbaneresan anlände vi vid hotellet, fick vårat rum och tog den lite speciella hissen upp till våning 4 för att traska in på vårat rum. Väl inne på rummet så började vi smått entusiastiskt att hoppa runt av ren glädje…

Rummet var helt fantastiskt! Fräschheten, temperaturen, designen och allt ni kan komma på var magiskt.

Havsutsikt…

… Bang & Olufsen-telefon på toaletten…

… och asballa behållare till tvål, schampo, after shave och Jakers favorit – bodybutter.

En slö Jaker och ett blogginlägg senare bestämde vi oss för att ta sikte på poolen på taket. Det låter ju asballt med en egen pool på taket…

… och det var ännu ballare när vi väl kom upp dit! Utsikten, solen och poolen gjorde mig alldeles till mig av lycka och jag somnade strax efteråt på en av solstolarna

En timme senare gick solen in bakom grannbyggnaden som ser ut som en jättestor… …. och skuggan lade sig över taket på vårat hotells tionde våning. Besvikna och med ett mindervärdeskomplex större än månen bestämde jag och Jaker oss då för att det fick vara nog med slöandet och därför tog vi sikte på Mount Juick och dess fantastiska utsikt (som även den krullhåriga mannen på tåget rekommenderade).

För att ta sig upp var man dock tvungen att åka linbana. Efter att ha klivit på vagnen startade en galet ostabil resa upp till toppen…

Utsikten på väg upp var dock makalös…

… och man kunde se huset som stod bredvid vårat hotell också. Det huset ser förövrigt ut som en jättestor… …

Linbanan upp var som sagt riktigt ball…

Väl uppe fick vi syn på det stora slottet dom hade däruppe, så vi traskade ganska snart in där…

Utsikten var riktigt ball och stående på murarna kunde man se hela vägen bort till byggnaden som står bredvid vårat hotell. Den byggnaden ser förresten ut som en jättestor… …
Dom hade ett stånd däruppe vid slottet som sålde souvenirer också, tyvärr fick jag dock inget kort på det…

Utsikt från slottet…

Annars var jag riktigt besviken på att alla träden precis var ivägen när man stod däruppe. Man kunde få överblick över staden men oavsett vart man tog kort så var det en gren eller liknande som var ivägen för den perfekta bilden Dålig stil där av sanjorerna att inte kapa ner alla dom där träden…

Vi traskade till baksidan av slottet och förstod ganska snart varför dom byggt slottet just där – utsikten över medelhavet var helt sjuk Lite tråkigt att dom byggt en stor hamn där bara :_

Överste Jakermeister tog snabbt initiativ och startade upp en av kanonerna för att skydda det katalanska fastlandet mot eventuella angrepp

Utsikt över Barcelona sett från slottsmurarna.

Mer utsikt…

Vi bestämde oss för att gå ner istället för att ta den livsfarliga linbanan och vägarna ner lutade ganska kraftigt kan jag säga…

Livsfarlig linbana och lite utsikt över stan…

Överste Jakermeister som slutit fred, en livsfarlig linbana och utsikt över Barcelona syns på denna bild.

Nåt man annars slogs av var det faktum att det luktade gudomligt däruppe på berget. Blommorna hade slagit ut och det kändes för första gången som att man verkligen var på semester. Mycket bra initiativ av spanjorerna att plantera blommor som luktar gott

Annars är färden ner från berget mest nåt jag vill gömma. En nära-dödenupplevelse, 24 liter svett, massa bilder och strax över en timme tog det oss att komma ner till närmaste metrostation.

Ball ökenskylt i en av rondellerna vid berget…

J-u-r-t-j-y-r-k-o-g-å-r-d-e-n”

Anledningen till varför vi gick ner var för att Jaker ville gå förbi Olympiastadion där OS 1992 hölls. Eftersom vi ändå gick förbi där får ni här en bild på hur den såg ut utifrån (det var stängt och låst där…)

Vi avslutade kvällen med en pizza på Pizza Marzano inne i centrum och jag måste tyvärr säga detta: Apachepizza, ni är inte längre bäst i världen på pizza. Pizzan jag fick inne på Pizza Marzano var fantastisk, gudomlig och helt makalös – dessutom kostade den lika mycket som Apachepizzorna gör.
Chili, köttfärs, pepperonikorv och grön paprika i en perfekt kombination gjorde både ögat, hjärnan, hjärtat och magen glad.
Jag fick även smaka en bit av Jakers buffelmozarellapizza och jag mumsade till och med i mig tomaterna som jag fick med på den biten frivilligt – så god var pizzan. Tomaterna smakade faktiskt helt okej

Betyg på Pizza Marzanos pizzor: 5”

Sista dagen i Paris var idag kommen och vi hade två saker kvar att göra. Dels var det Louvren med alla gamla konstverk och dels var det Disneyland med alla dess attraktioner. Tyvärr skulle vi bara hinna med att besöka en av dessa platser då vi som sagt var inne på våran sista dag. Valet var svårt, men en hoppande och överentusiastisk Jaker fick vågen att tippa över till Disneylands fördel. Även om vi hade en känsla av att Disneyland kanske inte riktigt var ämnad för målgruppen jag och Jaker befann oss i så resonerade vi som så att man måste ha varit på Disneyland om man varit i Paris. Vi tog helt enkelt sikte på Musse Piggs hemmaplan efter frukosten.

Vi drog våran tunnelbanebiljett i spärren och hade sen tidigare packat ner våra interrailkort så vi skulle slippa betala dom 8 eurona som det kostade att åka ut till parken.
En kortare tågresa senare var vi framme och skulle traska ut från stationen, men det blev tvärstopp. Lampan blinkade rött och vi blev lite konfunderade. Varför kom vi inte in? Vi hade ju en tunnelbanebiljett som lät oss komma ombord på tåget…
Efter att ha kikat runt lite fick vi syn på en biljettautomat och traskade dit för att betala för oss. Snart visade det sig att det kostade 25 euro för att komma igenom spärrarna
Efter att ha stått där i 2-3 minuter och funderat på att smita igenom spärrarna med någon annan så kom det fram en gammal gubbe som berättade för oss att det var straffavgiften härute so gjorde det så dyrt – hade vi betalat innan vi åkte hade det vart billigare.

Här nånstans ville jag slå ner gubbjäveln och köra ner hans månadskort i halsen på honom. Det vore ju bra om dom kunde sätta upp nån fucking information om att man måste ha specialbiljetter ut dit istället för att låta folk utan giltiga biljetter att gå igenom spärrarna med en vanlig tunnelbanebiljett. Sen står ju all information på franska också så man kan inte läsa sig till hur skiten fungerar.

Efter att ha trots allt ha hejdat mig själv från att karatesparka gubben hjälpte han oss ut mot en nätt betalning på 10 euro. Jag gav honom fem euro och sen gick vi därifrån för att aldrig mer träffa gubben.

Upprörd och irriterad som bara den gick vi bort till kön för biljetterna. Efter att ha insett att alla som skulle in där var idioter förstod vi att kön på 15 personer skulle ta 25 minuter att försvinna så att vi kunde betala våran biljett. Det verkade som att ingen hade koll på vad dom skulle ha, vart dom skulle eller vart dom var så det skulle frågas tusen saker per person innan dom betalade och gick in.
När det äntligen var min och Jakers tur betalade vi dom 67 eurona per person som inträdet till parkerna Disneyland och Walt Disney Studios kostade.

Klockan var ungefär 12:30 när vi kom in och vi hade planerat att åka från Disneyland senast 18:00 så vi hade inte så jättemycket tid på oss, men vi bestämde oss för att åka sightseeingtåget som gick runt hela parken först. Efter att ha väntat 20 minuter rullade vårat tåg in på perrongen och vi hoppade på. Snart tuffade tåget iväg och den 3-åriga killen mitt emot oss roade sig med att spamma /train.

Efter att ha åkt 3 minuter stannade tåget på nästa station och vi blev stående där i 5-10 minuter sen rullade vi iväg igen. Lillkillen fortsatte sitt toot toot”-tjutande och hade skitroligt, jag och Jaker var mindre roade då samma stopp snart inträffade igen. Vi åkte 3 minuter, sen blev vi stillastående ett bra tag igen. Eftersom vi hade ont om tid bestämde vi oss för att överge tåget och traska runt parken istället.

Den första attraktionen vi åkte blev Pirates of the Carribean-åkturen och mitt i där nånstans insåg jag att jag nog missat min Disneylands-peakålder med ungefär 15 år… Det var inte jättespännande att åka runt och kika på dockor som rörde sig, skrålade och hade sig…

Efter att ha åkt klart åkturen utbrast en något besviken mentalt 12-årig Jaker ”Ett J i betyg…” och min känsla om att vi nog var lite för gamla för det här steg ytterligare.

Efter att ha kikat på den fantastiska kartan man fick över parken (kartan var 5/5 i betyg!) så noterade vi Indiana Jones-åkturen som tydligen skulle vara ”läskig” enligt informationen. Såklart ville vi åka den, men när vi kom fram dit fick vi lära oss någonting nytt – ett grönt stängsel innebar att åkturen var stängd för reparationer. Så det blev totalt fiasko där.

Nu var jag inte speciellt sugen på att deppa ihop bara för att jag för en gångs skull var för vuxen för någonting (när hände det senast?). Jag övertalade Jaker att ta sikte på den andra ”läskiga” åkturen dom hade därinne…

… Big Thunder Mountain! Efter att ha sett att det var 40 minuters kö blev vi dock mindre sugna på åkturen…

Nu är Disneylandarna såpass rutinerade att dom vet om att det köar lite ([?]) vid åkturerna ibland, så dom hade så kallade fastpass-biljetter som gjorde att man kunde reservera biljetter för att sen komma tillbaka och åka åkturen. Vi fixade en sån 13:45 och fick tid mellan 15:15 och 15:45. ”Bra, då kan vi åka nån annan sak sålänge” tänkte vi…

Vi traskade förbi Buzz Lightyears Laser Blast, Star Wars-simulatorn Star Tours

, Orbitron och bort till Space Mountain-huset för att kunna åka den sista orangea saken vi kunde åka sålänge, men där blev det tvärstopp direkt. ”You need a fastpass-ticket” sa vakten och pekade oss bort till den biljettgrejen.

Vi gick dit, drog våra entrepass och fick ut ett kort där det stod ”Fastpassticket not available until 15:15 (då våra andra fastpass gick ut)” – just då var klockan 14:15 ungefär och vi kunde härmed förbereda toksågningen av Disneyland…

Vi bestämde oss i alla fall för att ta en promenad runt parken igen för att se allt vi inte sett så vi i alla fall kunde få lite kort på eländet…

Jag blev rätt imponerad över buskarna som dom hade därinne. Den ni ser på bilden var formad som en krokodil…

… sen hade vi sjöodjuret…

… och allt var så snuskigt perfekt att man inte kunde låta bli att fundera över hur mycket trädgårdsmästaren därinne egentligen tjänade…

Sen fick vi syn på lite olika figurer också. Här har vi kungen i Robin Hood…

… sen hade vi ett toalt kaos kring Kajsa när alla skulle ha kort på sin lilla flicka bredvid den rosa ankan Notera även den trevliga mamman som vill visa vilken av ungarna som faktiskt är hennes

Pluto däremot, han hade tröttnat på ungarna som drog honom i svansen, stampade på hans fötter och klängde på honom så han vände helt enkelt om och gick. Starkt jobbat av dig Pluto att våga säga ifrån!

Vi passade på att ta kort på så mycket som möjligt eftersom vi ändå inte hade någonting annat att göra. Detta gör det lite svårt att skriva så mycket om varje kort då jag mest knäppte bilder på allt som rörde sig På bilden ser ni en såndär typisk barnkarusell som vi inte riktigt vågade åka

Sen hörde vi plötsligt musik…

… som kom från mitten av parken. Där stod en massa Disneyfigurer och uppträdde till nån såndär typisk ”Alla tycker om alla”-musik. Lite skumt att stå där som 24-åring och kika på alla dom där figurerna som stojade och hade sig Favoriten var i alla fall Buzz Lightyear som dansade snäppet bättre än Michael Jackson gjorde under sin storhetstid

Musse Pigg, en massa dansare och Disneyslottet i bakgrunden. Synd man inte kunde åka upp i tornet bara :_

Efter att ha sett det där tog vi in på Ben and Jerrysbaren dom hade därinne och beställde två våfflor med glass och grädde på. Tyvärr hade dom inte Phish Food-glassen så det fick bli Chocolate Fudge Brownie istället.
Det hela fungerade då helt okej som lunch istället för att äta för 25 euro på nån av deras restauranger

Betyg på Ben and Jerrysvåfflan: 4

Plötsligt hörde vi musik utanför och gick ut för att kika vad det var – det var dags för Disneyparaden genom området. Slänger upp några bilder på spektaklet:

Mr Incredible och Wall-E (min personliga Disney-favorit efter Up!).

Ratatouille-Remi och hans kamrat

Mimmi, Piff och Puff och Långben skymtas även han där bakom.

Ior, Lilo och Stitch

Det kändes dumt att inte ta kort på paraden om man ändå var där, så därför slänger jag upp alltihopa. Dom små som läser det här ser nog stället som sitt paradis
Det vore asballt att ha åkt till Disneyland som 6-7-åring, men nu har man nog blivit lite för stor för att uppskatta små åkturer med Disney-tema :p

Sen var klockan äntligen 15:15 och vi fick åka våran åktur i Big Thunder Mountain. Den beskrivs mest som det där tåget dom har på Liseberg ungefär. Inga loopar, men man åkte lite upp, ner och hit och dit. Rätt okej ändå, även om man knappast blev livrädd :p

Betyg på Big Thunder Mountain: 3

Jakers solbränna imponerar annars. Han har två röda fläckar på armbågarna, sen är det inte så mycket mer. Jag har däremot tagit åt mig solen riktigt bra och har nu en perfekt T-shirtbränna

Efter åkturen bestämde vi oss för att gå över till studioparken dom hade på Disneyland för att se vad som fanns där. På väg ut var det ytterligare ett uppträdande på scenen och jag måste säga att om jag hade kunnat dansa hade nog dansare på Disneyland varit ett asgrymt sommarjobb

Disneylandsbiljett. ag fick vovven från Toy Story, Jaker fick Rattatouille-Remi på sin. Lite besviken att dom som stod före oss i kassan fick Toy Story-cowboyen på sin – jag ville ju också ha den

Disneylands studioparks ingång.

Där inne hade dom också lite karuseller man ville åka, men den här skylten satt såklart på den jag såg mest fram emot Hur kan dom bygga om åkturerna mitt under sommaren!? Galenskap…

Tillslut hittade jag i alla fall en åktur som var öppen. Jaker vågade inte åka dent (:i) så jag fick traska in själv.
Väl därinne var det först en nedervåning som var anordnad så att den skulle se väldigt oanvänd och nedgången ut. Det var damm, spindelnät och lite läskiga detaljer här och där. [i][/i]

Väl inne fick man sen se en video om hur hotellet ”förvandlats” och blivit såhär. Handlingen tänker jag inte spoila här, men sen fick man vänta en stund innan man fick sätta sig i en hiss och spänna fast sig. Sen fick man åka upp våning för våning och se några ”skrämmande” filmer om historien bakom huset. Väl högst uppe öppnade dom väggen och man fick kika ut över parken en kort stund, sen släppte dom hissen i ett fritt fall-stuk ungefär. Den åkte upp och ner några gånger, sen var det klart. Lite roligare och sådär lagom studsigt för maginnehållet.

Det som var mest imponerande därinne var hur dom verkligen finslipat varenda liten detalj för att få huset att se sådär realistiskt gammalt och spöklikt ut. Varenda spricka kändes äkta och hissdörren

in till åkturen var riktigt ball

Betyg på spökhushissstället: 4

Vi traskade sen runt parken och fick syn på en kopia av Armageddon-bilen som dom använde för att spränga kometen i filmen med hjälp av. Jaker blev eld och lågor och ville in i studion för att kika hur specialeffekterna i filmen hade skapats. Vi ställde oss i kö för att få äntra studio 7 och Armageddon – Les Effets Speciaux.

Väl därinne möttes vi av en propert klädd man som bad oss kliva in så vi kunde se TV-apparaten. Han hade dock samma problem som alla andra underutvecklade fransmän – han pratade bara franska…
Efter att han visat oss undertexterna på engelska kunde vi i alla fall följa med i vad han sa, men det kändes fortfarande bedrövligt att fransmännen inte kunde snacka ett av världens största språk…

I alla fall skulle vi få ”spela in en extascen till filmen Armageddon” och han gick igenom vad som skulle hända – sen ville han plötsligt att vi skulle spela med i filmen… Alla vi 60 personerna som fanns inne i lokalen skulle agera rädda eftersom vårat rymdskepp tydligen skulle krocka med kometen (asteroiden, meteoren eller vilket som nu är det korrekta uttrycket) som var påväg mot jorden och hade oss ”ivägen”.
Jag gillar inte att vara med på kort och inte heller gillar jag att vara med på film. När vi sen skulle skådespela blev jag bara less på alltihopa. Nåja, vi gjorde som han sa och sen fick vi traska in i ett annat rum som såg ut ungefär som ett rum i ett rymdskepp.
Väl inne där så körde dom igång ”skådespeleriet” genom att skeppets dator klagade på att en stor isklump var på väg mot rymdskeppet, sen sprutades det eld, skeppet skakade till och taket ”träffades av en del av asteroiden”. Lite ballt ändå, men knappast värt att vänta 30 minuter för att få vara med om det där

Avslutningen på Disneylandsdagen fick för egen del bli Rock 'n' Roller Coaster starring Aerosmith. Jaker bangade som vanligt eftersom hans mentala ålder stundtals ligger kring 6 års ålder ungefär.
Eftersom jag är megatrött på bloggandet nu kommer en sammanfattning av åkturen här:

3, 2, 1, swooooooosch! Vroooom, uppochner, dude looks like a lady, svoooschh, kapowschhh, swoooo, uppochnerigen, dude looks like a lady, swooooch, iiiieeehhh

Betyg på Aresmiths berg- och dalbana: 5
Motivering: Bra musik och en grym berg- och dalbana är en garanterad succé.

Slutsatsen av Disneyland får nog bli den att om jag varit ungefär 7 år så hade stället varit det coolaste stället på jorden. Nu är jag 17 år för gammal, så Disneyland blev tyvärr lite av ett megafiasko… Nåja, oavsett vilket har jag i alla fall varit där och dessutom var åkturerna i slutet rätt roliga i alla fall.

Betyg på Disneyland: 1,5

Efter Disneyland var det lite bråttom, så vi hann tyvärr inte prova Speedy Rabbits Internet Explorer 8-pizza. Lite besvikna fick vi ta in på McDonalds för att snabbt glömma bort våran besvikelse när Europas kanske sötaste McDonaldstjej tog emot våran beställning. Den franska McDonaldsmaten barrikaderade sin sistaplats på listan över sämst McDonalds i Europa än en gång men vi brydde oss inte. Den där damen gör att allt är förlåtet

Betyg på Frankrikes McDonalds: 5

Sen ska jag väl försöka sammanfatta Paris också. Efter en fantastisk början och ett fantastiskt Eiffeltorn avslutades staden med ett fantastiskt fiasko i Disneyland. Ändå måste jag säga att staden överträffade förväntningarna och att jag garanterat kommer återvända hit i framtiden.

Betyg på Paris: 4,5

Tåget mot Barcelona bordades och vi hamnade i samma kupé

som en gammal man och en fransk TV-regissör.
Den gamla mannen kunde inte speciellt bra engelska, men han hade varit i Sveriges huvudstad Oslo tre gånger Nåja, han lämnade snart kupén för att käka lunch med sin fru och kvar satt vi andra tre.
Under vårat samtal kom det fram att krulltotten var regissör för någon fransk TV-kanals historieavdelning eller liknande. Jag blev mycket imponerad och han replikerade genom att förklara att hans jobb tydligen inte var så speciellt roligt.
Han var rätt intressant att prata med och gav oss bland annat några bra tips på matställen i Barcelona och haussade staden nåt enormt genom att förklara att allt med staden var ”incredible”. Folket var incredible, staden var incredible, utsikten från hans rekommenderade restaurang var incredible och allt var incredible.

Mmen det fanns ett stort problem med honom – han blandade sin engelska med spanska nåt fruktansvärt. Han kunde börja en mening på engelska för att sen spåra in på spanska helt plötsligt och han märkte det inte heller. Språkförbistringarna ledde också bland annat till att han trodde att jag kallade honom för gammal

Aja, man kan inte alltid lyckas Tråkigt att det blev öl i tågbaren istället för att skriva gårdagens inlägg. Jag som hade en perfekt avslutning på inlägget igår. Nä, jag kör den idag i alla fall…

Dagens inlägg når sitt slut på ett natt-tåg mellan Paris och Barcelona. I hytten ligger jag, Jaker, en gammal man och en krullig man som antagligen är ganska rik. Tågresan börjar här och slutar i Barcelona men förhoppningsvis slutar inte äventyret där…

Nej, avslutningen lät bättre igår ”