Sista morgonen i Barcelona började med ett totalt röjande av smutskläder, sladdar och tomma chipspåsar. Kaoset var totalt, men ni vet vad dom säger: Ordning är bara till för idioter ? genier behärskar även kaos” – jag redde ut kaoset utan problem och vi kunde snart checka ut från världens kanske bästa hotell. Tiden i Barcelona var slut och det kändes hemskt att lämna staden efter att ha klickat sådär bra som jag och Barcelona ändå gjorde. Förhoppningsvis kommer jag dock återvända dit igen nångång…

Världens bästa tåg bordades på Barcelonas tågstation och vi siktade på att anlända i Real Madrids hemmastad tre timmar senare. Väderprognosen skvallrade om regn och 14 graders medelhavsvärme så det kändes lite sisådär att kliva ombord på tåget…

En toppnotering på 301 km/h anlände vi i Madrid klockan 13:38 och tåget hälsade oss good bye. Vi good byade tillbaka och traskade mycket imponerade av det grymma snabbtåget. Det enda som saknades för att kunna ge 5/5 i betyg är att tåget skulle ha svävat sådär coolt på magneter som dom asballa snabbtågen i Kina gör.

Betyg på snabbtåget mellan Barcelona och Madrid: 4

Tunnelbanan blev nästa steg i resan mot vårat nästa hotell. Hållplatsen med det lovande namnet Sol passerades och förhoppningar om ett kanonväder föddes. Ganska direkt efteråt, när vi klev upp ur underjorden, krossades dom förhoppningarna snabbt – regn och 14 grader i luften var en ganska stor skillnad mot Barcelonas 25 grader och 98 procents luftfuktighet.

En kort promenad, två nyckelkort till hotellrummet, en hisstur och sen var vi framme vid hotellrummet. Jaker klev in först och jag var beredd att ta kort på våran tvånättersbostad när Jaker plötsligt utbrast…

… ”Haha, vi har en hall också. Ballt!”. Jag gillade tanken på att kunna lämna skorna utanför hotellrummet och på så vis kunna slippa stanken och i kombination med löftet om gratis internet växte hotellet en aning.

Vårat hotellrum på bild. Det dom här kallar ”gratis interet” innebär att det finns ett internet på hotellet som är gratis, men det fungerar bara knappt. Därför skrivs det här inlägget offline och vi får se när det dyker upp.
Sen finns det ingen TV-dosa heller, något Jaker förklarat för mig ungefär 17 gånger redan

Utsikten från fönstret lämnar ju lite att önska… Någon taklampa fick vi inte heller, så rummet känns mer som en grotta än ett hotellrum

Då jag inte hade ätit nån frukost blev det lunch på shoppingcentrumet som ligger en ort promenad härifrån….

… Jaker beställde Bolognese-spya….

… och jag beställde in en lite elegantare Carbonara-spya. Nu är ju alla som äter Carbonara dumma i huvudet, så i den här världen vågar man inte fråga om ketchup till Carbonaran utan att få en mördarblick och ett pris satt på sitt huvud, så därför blev Carbonaran ganska Carbonarig idag. Smaklös och trist är ord som beskriver maten ganska bra, men så smakar ju all Carbonara utan ketchup. Med en lagom mängd ketchup hade det iställetblivit en fullpott.

Betyg på shoppingcentrumets restaurangs Carbonara: 3

Efterrätten på blyga 73 kronor var annars ett riktigt ögongodis – två kulor Ben & Jerrys-glass med chokladsmak, fudgebitar, chokladsås och grädde gjorde mig såpass kräkfärdig halvvägs in att Jaker fick rycka in och äta upp resterande halva av portionen.

Efter ätandet körde vi en sväng på shoppingcentret och Jaker var lyrisk – ”5 av 5 i betyg på Madrid” tjoade min shoppingdrogade reskamrat Inget inhandlades dock och vi bestämde oss istället för att ta sikte på Atletico Madrids hemmaarena och kika hur den såg ut. En vilsen promenad och ett par hemska Atletico-kalsonger

är vad vi kommer ihåg från den utflykten.

Såhär såg arenan ut i alla fall…

På väg hem från arenan passerades ett slott…

… en halvball labyrint…

… en staty av världens första stafettlöpare Fernando…

… och ett jättelågt tak Stackars Jaker får konstiga blickar vartän han går i Spanien. Alla mörkhåriga korta människorna stirrar på honom som om han vore en utomjording eller nåt. Han sticker lixom ut lite från den standardiserade looken ”180 centimeter spanjor med mörkt kort hår och kort skägg” med sin egna ”191 centimeter svensk blond pojke med krulligt hår”-look
När vi sen pratar svenska stirrar alla i tunnelbanan på oss som om vi vore terrorister. Jag förstår dom – det är onaturligt med svenska i Spanien – men samtidigt har vi ingen riktig tanke på att byta modersmål till spanska eftersom vi bara kommer stanna här tills i övermorgon

Personligen ligger jag här och längtar tillbaka till Barcelona… Madrid är ingen hit om ni frågar mig utan är mer som Barcelona fast utan allt som var bra där ungefär…”

Bloggandet börjar komma ikapp igen efter att ha legat efter med en dag – hurra för det. Vissa verkar dock klaga på att jag slösar” 2-3 timmar per dag med att blogga om resan istället för att vara ute, supa och härja stan.
Jag orkar inte ta den där diskussionen igen, men kort sammanfattat är det där med krogen ingenting för mig och därför gör jag någonting som ger mig mycket mer istället – jag skriver. I det här fallet handlar det om att jag skriver på bloggen, men det är inte att ”slösa” bort tiden för mig eftersom jag tycker det är kul helt enkelt.

Nåja, dagens äventyr började med ett tokfiasko när vi tänkte boka tågbiljett till snabbtåget till Madrid imorgon. Jaker tog en köbiljett som visade 367 och kikade sen upp på displayen som visade nummer 284. När vi sen hade ätit frukost 30 minuter hade kön kommit hela vägen till 298 och vi insåg att det knappast var värt att stå i kö i 17 timmar för att boka en biljett som antagligen inte ens behövde bokas.

Istället tog vi sikte på den sista sevärdheten i Barcelona – Camp Nou, mest känd som FC Barcelonas hemmaplan och nog den enda fotbollsplanen där Zlatan inte riktigt platsar…

Efter gårdagens galet stabila solväder förväntade vi oss samma lyx även idag – tyvärr ville vädret inte riktigt samma sak som vi ville, så vi fick en massa vatten som föll från skyn istället :_ Efter att på hotellet ha enats om att det nog var bäst att löra långbyxor och tröja eftersom det såg lite kallt ut ute så tog vi metron mot Camp Nou.
Efter ungefär 7 sekunder började man känna att det spanska vädret nog skiljer sig lite från det irländska vädret. Regn och mulet på Irland innebär vinterjacka på, men så funkar det som dockinte riktigt i Barcelona.

Nej, det blev väldans varmt med långbyxor och tjocktröja när det var 25 grader och 99 procents luftfuktighet utomhus…

Efter att ha blivit svettigare än en sumobrottare iklädd täckjacka sittandes i en bastu så anlände vi i alla fall vid Camp Nou. Två biljetter till touren runt arenan inhandlades och 34 euro fattigare fick vi lapparna som visade att vi minsann hade rätt att traska in på arenan.

Det första stoppet på den icke-guideledda touren blev kapellet dom har därinne. Jag var dock lite ouppmärksam och ointresserad där, så jag vet inte speciellt mycket om stället… Det är ett kapell i alla fall som bildades av nån herre, sen hade nåt att göra med att den äldsta fancluben som skapdes 1958 eller nåt gjorde nåt hos nån eller för nåt eller någon… Japp, då går vi vidare…

Nästa stopp på touren blev vad jag kallar ”Zlatans plats” – långsidan på arenan. Den här vyn över planen har Zlatan under varje match Barca spelar nuförtiden.

Här har vi hans plats inom laget: på avbytarbänken. En av stolarna är extra nedsutten om man tittar under presenningen – det är stolen med nummer 9 på, Ibras stol.

Vi såg också vad dom i Spanien kallar för ”Los Zlatanos intus sättasus denus inomus det därus måletus aldrigus”: Målen där Zlatan aldrig nätar. Det finns ungefär 40 sånadär målställningar i Spanien, men två av dom står i alla fall på planen på Camp Nou.

Vi fick sen traska in under planen in i pressrummet för att se pokalen som Barcelona plockade hem i och med Champions League-segern förra året. Den kallas förövrigt för någonting speciellt inom truppen i Barcelona: ”Bucklan vi aldrig mer kommer vinna om vi har kvar Zlatan i laget” – ”Los bucklos failus Zlatanus fanskapus muertos”.

Vi fick också kika förbi mixade zonen där spelarna snackar med media efter matcherna. Här får Zlatan svara på frågor såsom ”Hur mycket tror du att du kommer säljas för när du går till Manchester City?” och ”Kan du inte hämta Messi så vi får prata med honom istället?”.

Stort annars att vi fick se ”El flaskus loserus drickus matchus” – ”Flaskan som bänkisarna får dela på när dom bra spelarna spelar match på planen”. Tydligen hade Ibra ett eget glas han fick dricka ur. Dom tyckte det var onödigt att diska hans glas eftersom han ändå dricker ur flaskan match efter match

Baren där Zlatan sitter under pauserna för att försöka höja sitt självförtroende. Tränare Pep Guardiola brukar sätta sig bredvid och säga nåt stöttande som ”Ta en till flaska vin du” eller ”Alltså, du kommer få spela. Det gäller bara att Bojan, Pedro och våran materialare blir skadad först så det blir din tur”.

Nästa stopp på våran tour var Zlatans egna ”Boosta egot”-rum där han bland annat hade dom där hörlurarna. Dom hade en slinga på 7 sekunder där Zlatan själv sa ”Jag är Zlatan, jag vet att jag är bäst. Messi har bara tur.” som upprepades konstant. Jaker var mycket imponerad och köpte senare skivan ”Zlatan – Mina ursäkter till varför jag inte platsar i Barcelona” från Barcelonabutiken.

Lite längre fram på touren kom vi in i det rummet där Zlatan brukar titta på video och studera hur dom stora spelarna i Barcelona agerat på planen. ”El traino des Ibra” – ”Zlatans lärdomscenter” kallades det tydligen.

VI såg också den här asballa korridoren där dom satt upp över 100 små displayer med kort på en massa Barcaspelare. Det syns dock tyvärr inte på kortet hur ballt det såg ut :_

I slutet av touren hade vi en ball touchskärm (som fungerade rätt dåligt) där man kunde kika å videoklipp på alla dom stora Barcelonahändelserna som hänt sen lång tid tillbaka. Av någon outgrundlig anledning fanns in te Henrik Larsson dock med :_ ”Zlatan – Jag är lång, dyr och skitdryg” fanns dock där som ett av valen. Jag kikade inte.

Dom hade också en massa pokaler i ett av skåpen som Zlatan inte vunnit.

Turistgubben (som har större chans än Zlatan att vinna Champions League) gillade pokalerna

Efter touren kom vi ut till ett regnväder som inte riktigt ville ge med sig så vi tog vägen in i Barcelonabutiken istället.

På vägen in dit fick vi syn på korvkiosken där Zlatan jobbar extra för att kunna ha råd att åka tunnelbana till träningarna.

Barcelonabutiken hade annars en massa saker att erbjuda. Spel

, chips (såklart köpte jag en påse), badrockar, glas, nappar, plastfotbollar och en massa andra saker med Barcelonamotiv fanns där att köpa mot en vettig slant.

Jag hade också lovat lillebror att jag skulle köpa en Barcelonatröja åt honom när jag var där, så sagt och gjort fick jag snällt fixa en tröja i storleken small åt honom. Efter några SMS stod det kart att han ville ha ”Lillebror” på spanska som namn på tröjan och att numret skulle vara numero 7.
Damen i kassan blev mäkta imponerad, tyckte att namnet på tröjan var jättegulligt (eller felstavat…) och visade upp det för sin arbetskollega och fnissade lite på det där typiska ”Aaaaw, vad guuulliiiigt”.
Lite roligare med någonting sånt på ryggen istället för ”Victor” eller ”Kaustinen” ju.

Resultatet

Efter Barcelonashoppandet begav vi oss till shoppingcentret vi har bredvid hotellet för att inhandla lite viktiga saker.

Jag kör just nu på ett par megatöntiga joggingskor som förvisso hjälper mig att klara av allt promenerande men som är riktigt fula. Jag är livrädd för att paja mitt vänsterknä om jag skaffar ett par andra skor, men samtidigt kollar alla människorna man möter på en som om man vore en efterbliven retard, så man är lite sugen på ett par nya skor

Så det som stod på listan inför shoppandet var skor, strumpor (mina luktar skunk just nu), ett till par shorts eftersom man inte klarar sig under en månad med bara ett par, ett par badshorts och en ny T-shirt. Det som inhandlades var allt förutom skorna. Har tyvärr inga bilder på det som inhandlades, men jag fann någonting helt annat under tiden på shoppingcentret… Jag fann kärleken.

Jag fann kärleken i en mataffärs frysdisk för grönsaker…

… i disken där dom hade korven…

i ett storpack chokladdonuts…

… i frysdisken med färsk bläckfisk…

… och i en grön energidrycksburk. Hela mataffären i shoppingcentret var som paradiset och dom hade ALLT – dom hade fräscha grejor, dom hade sjukt bra priser och jag föll pladask.
Barcelona är fan paradiset på jorden. Paris var fantastiskt men Barcelona är fanimej bättre. Jag skulle lätt kunna bo i den här underbara staden!

Matshopping gone wrong – vad som händer när man handlar mat efter att inte ha ätit på 10 timmar

Kvällen avslutades med tre tallrikar tapas för egen del på en framgooglad restaurang vid namn Taller De Tapas här i stan. Godast var ”fried small fish” som ni ser i mitten där – friterad småfisk med citron på. Dock var det väl inte jättegott så betyget skjuter inte i höjden.

Betyg på tapasen i Barcelona: 3

Jaker körde paella, som typ ser ut som oskalade rester blandade med sås i en stekpanna ungefär

Jakers betyg på paellan: 3

Annars måste jag avsluta blogginlägget med en utskällning av dom fyra bloggande damerna på jobbet: Fy på er! Det händer ingenting i era bloggar och jag är lätt den frekventaste bloggaren av oss som bloggar – ni borde skämmas
Hur ska jag kunna hålla koll på om dom nya n00bsen sköter sig, om vi bytt platser än, om Murat fått sin donna eller om någonting annat intressant har skett? Det är inte lätt att vara deskens beslutsfattare när ni inte ger mig någon information alls om jobbsituationen

Bättring tack!”