Resan tillbaka till Dublin började imorse klockan 05:50 då klockan ringde. ”Japansk turist”-humöret var inte precis på topp, så jag orkade inte knäppa några kort alls på hemmaplan. Jag har en bild i huvudet av att jag stod i kön till att få gå ombord på flyget och att jag där nånstans tänkte ”Det här är dom sista minutrarna jag har i Sverige på ett bra tag nu. Lite sorgligt men samtidigt längtar jag tillbaka till Dublin ganska mycket.

Flygrutten var i alla fall planerad så att jag skulle flyga Skavsta -> Tyskland (Memmingen) -> Dublin. Direkt jag klev på det första flyget bestämde jag mig för att det nog var dags att köra rebellstilen på planet den här gången. Det är ju häftigt att bryta mot reglerna (eller hur IBM-Maria (yes)). Därför satte jag mig, stoppade i öronpropparna och gav fan i att lyssna på säkerhetsgenomgången (som jag nu hört 211 gånger den senaste veckan). Nånstans där mitt i somnade jag,

Jag vaknade av att planet började gå ner lite i höjd, men då hade vi inte flugit i mer än 30 minuter, så jag blev lite fundersam. Piloten sa någonting i högtalarna, men eftersom jag körde rebellstilen så vägrade jag såklart lyssna. Jag kikade ut och såg att solen var påväg upp där långt borta. Sen somnade jag igen…

Herzlich Willkommen! Du bist nu i det underbara Deutschland für alles! Du bist ein kartoffel, ich habe nichts ein hund und die schlange ist grosse! Mina tyskakunskaper sen högstadiet är inte precis lysande, men tyska låter förjäkla roligt, så jag kunde inte låta bli att skratta åt alla roliga stavningar, skyltar och dom där andra konstiga, typiskt tyska, annonserna som satt överallt

Sie fliegen ihr unternehmen muss laufen. Am bestem mit SAP. All for one -> Hon flyger undermedvetet med luften. Bäst är SAP! Alla för en
Nån som fattar nånting alls?

Den här kan jag! Wir haben auch kleinere gepäckwagen -> Våra kvinnor vet sin plats som packåsnor!
Lägg gärna märke till hur damen på affischen snor väskan av killen med mössan där

Jag var faktiskt ute på lite sightseeing också Ser ni den där visa saken med rött på lång där borta? Det är Tysklands svar på Eiffeltornet – en 3 meter hög yoghurtburk. Jo, det var faktiskt en sån Hysteriskt roligtom ni frågar mig

Bitte geben Sie Ihre Karte ein -> Var snäll hon våran karta ett!

Jag gillar tyskarnas översättning av ordet ”OK” som det typ står på svenska automater. ”Bestätigung” känns ju mycket mer logiskt än ”Ok”

Någon här som kan säga hur www stavas? v… w…e…w…? Inte ens det kan dom stackars tyskarna stava Förstå hur svårt odm måste ha det i skolan egentligen… Härmed tycker jag att vi utser tyskan till det svårast språket i världen!

Jag har hört att dom mest intelligenta tyskarna får ta åt sig jobbet att försöka stava dom viktigaste skyltarna i Tyskland rätt. Här har vi en snudd på korrekt stavning av ordet ”toalett” som det tog tysken Hans Jan Güntermann 1,5 år att få fram. Bra jobbat Hans Jan!

Hans Jans inte fullt lika smarta lillebror Klas Jan fick i uppgift att fixa skylten där det skulle stå ”tull”. Det gick ju… inte alls. ”T… T…. Tu… Z… o… zoll!” resonerade han, och eftersom han suttit och kämpat med skylten i nästan 3 år hade inte Hans Jan hjärta nog att informera Klas Jan om hur fel han faktiskt hade gjort. Därför sitter det nu en helt vansinnigt felstavad skylt ovanför tull-dörren

Efter upptäcktsfärden på den mini-mini-mini-lilla flügreisegplatsen var det äntligen dags att checka in min väska. Än en gång stajlade tyskarna med sina enorma kunskaper när dom inte lyckades få igån en enda av alla dom 22 skärmarna som satt där ovanför diskarna. Alltså fick dom helt enkelt lov att klistra upp en papperslapp där dom skrivit Dublin (jo, dom stavade faktiskt rätt :n).
Efter ett tag hade dock överstechefen på flygplatsen, Adolf Gnällermann, tryckt på alla knapparna han hittat bakom disken där och skärmen kom igång. ”Aha, es was die aufschlagendieschkärmenknappen ich skulle trycken på!” mumlade han innan han gick därifrån.

Sen var det äntligen dags för frukost. ”Ja danke, [insert en massa konstiga tyska ord här]” sa damen bakom disken, jag höll på att få utslag i öronen över alla sch-, gr- och öten-ljud som hon kastade ur sig. ”One of those” sa jag med min, fortfarande halvkassa, engelska. ”Ein leberkässemmel?” frågade hon. Jag förstod ingenting. ”One of THOSE!” pekade jag. ”Ja, ein leberkässemmel” svarade hon. ”Ge mig mackjäveln din inkompetenta tyskpratade tant!” tänkte jag för mig själv.
Fan… jag ville ju ha någonting att dricka också. ”And one cola please” försökte jag. ”Ein cola?” undrade hon. Hur svårt kan det vara!? Cola heter ju fan cola på alla jävla språk.
”Grosse or klein?” fortsatte terrortanten. ”Gross” svarade jag (det betyder stor) och fick en 50 centiliterscola i ett glas.
Mackan var någon slags leverpastejskinkhybrid-macka på något vis. Köttet som var på var verkligen nån konstig hybrid mellan skinka och leverpastej. Det går inte riktigt att förklara, men den var helt klart ätbar även om den knappast var det godaste jag ätit.

Betyg på Tysklands leberkässemmel: 3

Efter att ha ätit klart noterade jag att säkerheten alltid går först i Tyskland Har ni någonsin sett en defibrillator på väggen i något annat land? I Sverige kanske det hänger ett såntdär grönt skåp med plåster och gasbindor, här skiter dom i det – ju kraftigare grejor destå bättre!
”Har du skurit dig i fingret? AUF MIT DEN DEFRIBILLATOR!!!”. Tyskarna är bra underliga…

Tyskarna är ju kända för att vara väldigt punktliga och att dom pratar väldans konstigt, dessutom verkar dom p.g.a. sitt språk vara väldigt otrevliga. Annat var det när jag klev på planet i Sverige, där bjöd den kvinnliga säkerhetsvakten mig på en trevlig snabbmassage – detta eftersom metalldetektorn pep fastän jag inte hade en enda metallsak på mig. ”Nä, vi kör stickprover också” försökte hon bortförklara sig samtidigt som jag tackade för den 10 sekunder långa ben och arm-massagen

Här i Tyskland är det lite annorlunda. Dom har inga damer som visiterar och mottot som gäller är ”Var sak på sin plats!”, eller ”Warhren sachen und die haben platz gewollen!” som dom själva säger. Jag placerade datorn, externa hårddisken och jackan i en såndär ”åk genom röntgenmaskinen”-låda och fick snabbt pisk av den 40-åriga damen bakom rullbandet. ”Eine sachen ist die kartongen ins die hatt!” informerade hon samtidigt som jag trodde att hon hade satt något i halsen och därför vänligt svarade ”Prosit”. Efter 2 minuters förklaring så kom hon fram till att externa disken skulle ligga i en egen liten låda, datorn i en låda och jackan i en låda. Varför förstår jag fortfarande inte…

Killen som gick efter mig fick t.o.m. plocka ur halva sin väska eftersom han hade en digitalkamera med sig. Säkerhetstanten krävde att han skulle starta kameran så att hon kunde fåsr att den faktiskt var en fungerande kamera och inte en bomb. Efter att ha viftat med handen framför kameran var hon dock nöjd och herren kunde passera.
Vad han sen hade i paketet av aluminiumfolie som låg i väskan vill inte jag veta

Annars kan vi stryka det där med att tyskarna är punktliga nu också. Utanför fönstret är det fantastiskt – solen lyser, asfalten är bar och det ser ut som en såndär underbar vårdag i Sverige. På TV-apparaten som visar avgångstiden för planet står det 13:00, men klockan är nu 13:04 och det har dykt upp en text där det står 13:55 i röd text bakom där… Men det gör mig inte så mycket, får vi sitta här i solen och njuta så är jag mer än nöjd

Resan började med att jag klev på en Swebusbuss (eh…) i Borlänge med slutmålet Stockholm. Efter att ha sovit 4 timmar under natten så klev jag ombord, satte mig, slog på Green Days liveskiva på mobilen och somnade.
Väl framme i Stockholm byttes bussen mot en annan Swebusbuss (underbart ord :i) och resan mot Nyköping kunde fortsätta. Bussresor är ju inte så spännande, så därför finns det inte så mycket att skriva om den heller. Vi skippar resan och hoppar fram till Nyköping istället.

När jag hade klivit av Swebusbussen letade jag upp väntsalen och kollade när nästa buss till Skavsta skulle gå. Om 4 minuter skulle en buss gå, men jag hade noll kronor i kontanter på mig, så därför orkade jag inte ens försöka hinna med den bussen. Istället traskade jag in på en mack i närheten och köpte en Mars så att jag kunde få kontanter i handen. Otroligt ointressant egentligen – om det inte vore för att…

I Nyköping är tydligen alla efterblivna på något vis. Jag vet inte om det beror på inavel, vattnet dom dricker eller utsläppet som kommer från flygplatsen – men någonting är det. Varför säger jag då någonting så elakt om Nyköpingsborna?

För det första verkar någon i kommunen i alla fall ha ett uns av självinsikt. Av dom 3 bussarna jag kollade på så hade alla 3 en nummerplåt som började på… USL. Redan där anade jag att någonting inte stod riktigt rätt till. När jag sen ställer mig vid busshållplatsen för att vänta på nästa buss som går 30 minuter senare så ser jag att dom helt slutat med kontantbetalning på bussarna ”Från den 30:e juni slutar vi att ta emot kontanter på bussarna. Köp din bussbiljett via SMS istället!”.

Nåja, jag har väl en hundring på mitt svenska kontantkort som jag aldrig kommer använda, så jag slänger iväg ett SMS – 22 kronor fattigare och 3 sekunder senare har jag min biljett. ”Rätt smidigt ändå ju” tänker jag. Det räcker alltså att ha med sig mobilen om man ska ut och resa i Nyköping – trodde jag ja…

Bussen är sen 15 minuter sen, och 15 minuter i den Nyköpingska kylan är 20 minuter för länge. Jag och mina förfrysta fötter kiver ombord på bussen och jag visar min SMS-biljett för den mörkhyade busschaffuören som knappt kan svenska. ”Duger den här som biljett ut till Skavsta?”. Han förstår ingenting av vad jag säger utan hojtar bara ”Vill do betalaa?”. Jag försöker förklara det här med hur smidigt det var att beställa en SMS-biljett, men han ser fortfarande lika frågande ut. Jag ger upp. ”Hur mycket kostar biljetten då?” frågar jag artigt. ”22 krånor” svarar han. Jag orkar verkligen inte bråka för 22 kronor, så jag accepterar det faktum att han är en typisk Nyköpingsbo som inte förstår bättre och betalar.

Betalningen sen… Dom tar ju inte kontanter, så jag får betala med kort. Han slår in summan, jag stoppar i kortet, slår pinkoden, väntar 25-30 sekunder och har sen betalat.
För helvete Nyköping! Tänk om alla 10 personerna bakom mig i kön skulle betalat med kort? Då skulle vi fått väntat 10 minuter på att 10 personer skulle ha gått på. Eller om det var en fullsatt buss Det skulle ju bli en försening på typ 2-3 timmar…

Nej, Nyköping är knappast en favoritstad från och med nu.

Nåja, den efterblivna chaffuören skjutsar mig i alla fall dit jag ska, och han kan köra buss, så allt var inte katastrof. Väl framme på hotellet får jag mina nycklar och går upp på rummet.
Rummet är ungefär 2×3 meter stort och innehåller en våningssäng. För detta betalade jag 495 spänn… ”Inte riktigt ett pangpris” som herr Knatz skulle ha sagt.

Fick man sängen bäddad då? Inte då. Dom förväntar sig verkligen att en ung man på 23 år ska orka bädda sin hotellsäng själv? ”Nej tack, jag tar en dusch istället” var min inställning till detta.

Såklart hade jag dock glömt min tandborste i Borlänge… 30 kronor skulle dom ha för en engångstandborste och en mikrotub med tandkräm. Jag var såpass snålsmart att jag bara använde hälften av tandkrämen och på så vis gjorde engångstandborsten till en tvågångstandborste. Jo, jag vet, jag är fantastiskt smart, jag kan nog få Nobelpriset om jag har tur

En liten genomgång av hur hotellet såg ut då. Mitt rum var numero uno fyrtio uno.

Min hörna Dator, externa hårddisken, mobilen och en säng är allt en ung man behöver för att överleva. Orkade dock inte se Bolt den här gången heller (förlåt lillebror (oops)). Istället kollades Österrike – Sverige i Junior-VM-hockeyn. Lite spännande ett tag, men det gick precis som förväntat.

Ingången till receptionen var annars rätt fräsch. Det var väl ungefär, och jag överdriver faktiskt inte, 10-15 meter i tak därinne. Restaurang, TV och några soffor samsades i det öppna landskapet därnere.

Receptionen besöktes väl ungefär 5-6 gånger under min natt på hotellet. Först för att checka in, sen för att fixa internet på rummet, sen för att beställa den där megadyra hamburgaren

(glömde mobilen på rummet, fick bara ett kort med webbkameran på datorn), sen för att hämta ketchup, sen för att fixa en tandborste och sista gången för att checka ut. Jag var lite som en spammare IRL typ…