Jag, Jake och Perra var iväg och såg Sommaren med Göran på bio igår. En film som faktiskt var över förväntan. En svensk komedi som någon pratar positivt om – vem hade kunnat tro det?

Filmen handlar om en halvt misslyckad kille vid namn Göran. Hans jobb är att planera event för företag och Göran hatar sitt jobb.
Han friar till sin flickvän i början av filmen, och lyckas då få henne att svälja förlovningsringen, för att efter några minuters bråk se henne gå sin väg skrikandes orden ”jag vill aldrig mer se dig”. Göran är typexemplet av en riktig förlorare.
Direkt börjar jakten på nästa tjej. Göran vill inget annat än att hitta den ”rätta” och gifta sig med henne, men till skillnad från sin kompis Alex så nöjer sig Göran inte med en 90-procentig flickvän. Allt ska vara perfekt.

Under filmens gång hinner Göran med en massa jobbiga situationer och det var många gånger man blev positivt överraskad över hur bra den här filmen faktiskt var.
Nu ställs jag inför ett dilemma. Om jag berättar hur bra den här filmen faktiskt var så kommer alla ha skithöga förväntningar på filmen, och den kommer inte alls verka lika bra som den faktiskt är. Jag förväntade mig en okej film som bäst, men fick någonting mycket bättre än så.

Problemet med filmen var bara det att den var väldigt berg-och-dalbanig. Början av filmen var riktigt bra, sen gick filmen i ide under en ganska lång stund. Sen ryckte den till ett tag igen för att strax efteråt presentera den otroligt töntiga karaokescenen som förstörde stämningen totalt.

Filmen var alltså ganska ojämn, men jag rekommenderar ändå er att se den. Peter Magnusson i huvudrollen är stundtals äckligt bra. Sättet han klarar sig ur konfrontationen med Alex flickvän i slutet av filmen är ju så roligt, men samtidigt pinsamt, att man inte vet om man ska skratta eller tycka synd om honom

Betyget är svårt att ge, och jag tänkte ge filmen 3,75/5. Men eftersom jag inte kan ge ut ,75 så får jag avrunda uppåt och ge filmen en fyra av fem möjliga.

Betyg på Sommaren med Göran: [!][!][!][!][!/]