• Eurotrip 2014

    Berlin som stad – Vad Stockholm borde vara


    Ibland känns det som att slumpen, ödet och planeternas placering har en otrolig påverkan på ens liv. Det här är dock ingen sådan stund, utan det här är mer en recap på vad som hänt sen vi lämnade Stockholm den 28:e för att slutligen hamna i Europas kanske ballaste stad – Berlin.

    Men först får ni säga hej till våran bil. I all sin bajsbrunhet så dominerar herr Volvo stort med att, för ett förvånansvärt lågt pris, frakta oss genom livets korta semesterdagar genom Europa. Den har en acceleration som skulle få… min gamla trampbil att känna sig lite småseg, men utöver detta så är den inte så mycket mer att hänga i granen. Tror min trasiga cykel har fler hästkrafter än vad de här skruttbilen har om jag ska vara ärlig.


    I alla fall har vi sen starten för några dagar sedan tagit oss ungefär 130 mil i våran Volvo. Det har gått förvånansvärt smidigt hittills (peppar peppar ta i trä) och vi är för tillfället stationerade i centrala Berling på ett helt okej hotell.


    Vi körde första dagen från Stockholm till Köpenhamn och stannade där för natten. Köpenhamn lyckades på något vis döda all magi som Nyhavn tidigare byggt upp och staden sjönk fint från ett stabilt okej”-betyg till ett ”shit, det här är ju värre än Bratislavas slumkvarter”-betyg.

    Efter att ha fått nog av allt värdelöst som Köpenhamn erbjöd drog vi oss sen ner mot Hamburg. Där bjöds vi på fiskmat, en ubåt vi aldrig gick in i, graffiti i världsklass och en massa snusk jag inte tänker gå in på. Eller jo, Marlene blev misstagen för att vara till salu på en Irländsk pub av en karatefull snubbe, något jag tyckte var mäkta underhållande. Hon var dock inte lika road. Frågade tyvärr aldrig hur mycket han kunde tänka sig betala så den frågan kommer vi aldrig få svar på. Lite besviken på mig själv där faktiskt.

    Annars lämnar Hamburg inte speciellt mycket mer att rapportera så vi tar oss snabbt vidare till Berlin. Berlin som visat sig vara hela Europas totala motsats till Köpenhamn och staden krossar även både Södermalm och alla rock-klubbar som Stockholm har att erbjuda. Ja, när jag tänker på det så krossar Berlin nästan allt som Stockholm har att erbjuda.

    Vi fick nämligen en massa tips från min och Saras gamla kompis Peter. Han hade i sin tur fått tipsen från världens kanske bästa Kristian. Kristian som förövrigt bor i San Fransisco och har en donna som jobbar för Google där. Hur coolt är inte det?
    Kristian-Peter rekommenderade i alla fall en jäkla massa olika uteställen, restauranger och annat i Berlin så vi tog oss för att prova som. Och vilken succé det blev! Det gamla Öst-Berlin bjöd på helt fantastiskt klotter (!) och en spansk restaurang som hade priser som fick en att halvt ramla av stolen. För vad sägs om drinkar för 40 kronor under Happy Hour och 65 kronor under ordinarie tider?


    Här ser vi deras specialdrink ”Geschlüssentrinkenmachengehaben”, namnet som på svenska mest troligt betyder ”gammal Sodastreamad spolarvätska”. Smakade som det låter, men var billig. Innehöll dessutom enligt menyn endast fem cancerframkallande ämnen. Mums.


    Men stället var faktiskt riktigt bra. Minns inte namnet dock, men östra Berlin överlag var så otroligt annorlunda mot allt annat jag sett. Massa olika människor, klotter var standard på ett sätt som t.o.m. en anti-klottrare som jag kunde uppskatta och folket där hade så många olika unika stilar att jag kände mig så otroligt filmjölk och lagom.


    Idag har vi roat oss med att åka Segway. Våran guide hette Vilan eller nåt liknande och var som en speedad ADHD-kanin som käkat Duracell-batterier hela dagen. Touren i sig färgades något av detta faktum men var överlag en succé. Värt att notera är annars att jag själv åkt Segway totalt f-y-r-a gånger i olika städer nu (San Fransisco, Chicago, Washington och idag Berlin) så jag utser mig själv nu till Segways PR-ansvarige i Norden… nej, i världen faktiskt. Heja mig!

    Vi tog även några av Kristians tips idag gällande mat och dryck.


    Hamnade slutligen på nån rockbar som spelade 60-talsrock och sålde öl för 20 kronor styck. Dom hade även ett bord på scenen som vi va tvungna att sitta vid. Magiskt. Priserna och kvaliteten i Berlin när det gäller pubar/barer krossar förövrigt Stockholm/Sverige något enormt. Allvarligt, det är pinsamt vilken skillnad det är. Skrämmande.

    Buu för Stockholm.


    Så här tuff blir man när man dricker öl på scenen. Ni kan kalla mig Tom Cruise från och med nu.

    Mvh,
    Tom Cruise”

  • Livet som stockholmare,  Resor

    Island – Vackert, fult och smakfullt


    Då jag precis fått en ny jobbdator utan minneskortsläsare så kan jag inte ladda upp alla kamerabilder från dagen, så det här inlägget kommer upp imorgon (idag för er som läser) istället. Sidonotis, nya jobblaptopen har förvånansvärt bra ljud och bjussar på magisk rock från Heats senaste album. Sidonotis på sidonotisen, deras senaste album är fruktansvärt bra. Sidonotis på sidonotisens sidonotis, deras förra album var även det awesome. Sidonotis på… ja, ni fattar. Jag har, då jag är en stark förespråkare för att prova inhemsk kultur under mina resor, försökt lyssna lite på isländarnas kanske mest kända artist men jag måste säga att antingen är jag för okultiverad för att förstå storheten med henne, eller så är Björk helt fruktansvärt estetiskt överdriven och rentav kass. Okej, Army of me är väl hyfsat ball under introt men sen blir allt bara… för mycket. Hittade i alla fall slutligen ett band som heter Á Móti Sól (apostrofer är the shit i det här landet) som ändå funkar helt okej att lyssna på. Lite melodi och skönt gung är aldrig fel, även om dom sjunger på nåt slags hittepå-trollspråk.


    För det är ju faktiskt så, deras språk är alldeles omöjligt att förstå. Det får mig att fundera på om Island verkligen är en ö, eller om det bara är ett skepp som avgått innehållandes alla dom värsta finska fylleskallarna och där samhället sen byggts upp av finska konstant drickande troll. Antingen det, eller så är Island en utbrytargrupp från Holland där en grupp människor för många hundra år sedan bestämde sig att holländskan minsann ska pratas baklänges och att det är den enda vägen. Sen har dom dragit hit och bosatt sig och fortsatt med det där, och nu har det slutat upp som ett helt eget språk.

    Oavsett så är språket helt sjukt vackert både i tal och i skrift. Fem av fem gamla svenskalärare i betyg på det!


    Se bra ut.

    Andra rapporter som kan avges är att vädret här är som på Irland, fast tre gånger (japp, helt vetenskapligt uträknat) värre. Det växlade idag mellan regn, sol, regn och sol under samma tid som det tog min kollega Sami att röka upp en cigarett. Vi hann väl uppleva ungefär tre år med årstider under våra första timmar på ön, så här gäller det att packa ner alla kläder du kan i väskan om du vill ha en chans att överleva. Temperaturmässigt så ligger vädret på samma antal grader som Stockholm gjorde imorse (11 grader när vi landade) men luften känns mycket kallare här.
    Men på tal om Irland, Islands internetuppkopplingar verkar vara så fruktansvärt dåliga att även dom är tre gånger sämre än dom irländska uppkopplingarna. Om man då har i åtanke att en irländsk uppkoppling ligger på en standard som typ Ukraina skulle skämmas av så förstår ni kanske hur illa det är ställt här på Island.

    Naturen däremot, herre min skapare. När jag blir gammal ska jag skaffa en babelfisk, stoppa in den i örat och sen lyssna på allt som alla säger till mig på isländska samtidigt som jag sitter i en brassesol och bara tittar på naturen här. Och då har jag ändå bara varit i stan ännu. Det är så fruktansvärt vackert med alla berg eller vad man nu kallar det som står längs vikarna på kusten att man blir lite sugen på att flytta hit. Sen börjar det plötsligt regna igen och man tappar helt lusten till såna impulsflyttar.

    Intressant sidofakta: jag gick upp 03:15 lokal isländsk tid när jag vaknade i Stockholm, så det här blir nog en rätt lång dag totalt innan jag kraschar i sängen.


    Valutan här är också en intressant tingest. Den kallas för kronor lokalt och förkortas kr, vilket gör att man drabbas av en mindre hjärnblödning när man läser priserna överallt. En öl – 490 kr, får en att reagera hyfsat hårt innan man inser att den isländska kronan (ISK) är värd nästan exakt en sjuttondel av den svenska. Så alla priser delas på 17 här, vilket nu har fått mig att inse att huvudräkning inte alltid är så enkelt… Så jag gör som man alltid ska göra när det gäller matematik, jag fuskar. Dela priset på 20 och se det som summan och tänk sen på att jag slipper betala ett öre av vad grejen ändå kostar. Enkelt och bra. Taxiresan från flygplatsen in till Reykjavik kostade förövrigt strax över 12 000 kronor. Isländska kronor då.


    Mer då? Jo, vi hade inte så mycket tid på oss mellan att vi landat här tills vi skulle ha mötet så vi bestämde oss för att slänga i oss lite mat på hotellet. Det visade sig att det enda dom hade här var en buffé, men vi tänkte att hur illa kan det vara? Magsjukan tar några timmar på sig innan den slår ut så vi hinner i alla fall ha mötet” och gick loss där.
    Och vilken buffé det var! Herre min skapare. Dom hade inte trehundra saker att välja på, däremot hade dom den godaste laxen jag ätit i hela mitt liv. Och sen hade dom nån slags färskpotatis med lök också som även det var en höjdare. Men laxen (näst längst till vänster på bordet), och den andra fisken dom hade, var helt absurt god. Jag köttade på en halv fiskebåts laxfångst med lax på tallriken och käkade upp det på en sisådär 12 hundradelars sekund för att sen springa två vändor till och hämta precis lika mycket mat. Sen skämdes jag så mycket att jag inte hade något annat val än att tröstäta en massa choklad-bakelser istället :$

    Planen var sen att försöka se lite natur. Vi hade bara 24 timmar totalt på ön men då mötet var slut 14:00 så drog vi till hotellet, gick in till turistbyrån där och signade upp oss för en tour som skulle ta 5-6 timmar och låta oss se både vattenfall och gejsrar. Bussen skulle hämta oss klockan 16:30-16:45 nångång, men när ingen buss kommit och klockan var 17:10 gick vi för andra gången in och frågade turistbyrå-tjejen om touren var inställd. Då visade det sig att hon råkat glömma rapportera till tourbolaget att dom skulle hämta upp oss och att bussen redan avgått. Vi fick i alla fall tillbaka pengarna för touren och bestämde oss istället för att utforska Reykjavik.


    Så vi åkte ner till viken som Reykjavik ligger i och försökte fånga hur mäktig den är med vattnet och dom höga bergen i bakgrunden. Av det ser man absolut ingenting på bilderna, så det sket sig rätt fint, men samtidigt är det omöjligt att med ett foto fånga storheten i diverse naturfenomen. Man måste liksom uppleva dom på plats för att få en känsla av hur enorma dom här vyerna var.


    Middagen intogs sen på en grillrestaurang som rekommenderades av en turistbyrå i stan och jag måste säga att Islands matkultur är bland det bättre jag ätit. Är ett stort fan av vietnamesisk, indisk och amerikansk mat men inget av dessa kommer ens i närheten av fräschheten som det isländska köket bjuder på.
    På tallriken ovan ser ni vad som var dagens fångst, Icelandic Cat fish. Har ingen aning om vad cat fish är på svenska, men enligt Wikipedia är det nån slags mal, men oavsett så smakade det här så otroligt gott. Fisken hade perfekt konsistens och hade sen en ytlig smak av grillat, till det serverades en citrussås och potatismos. Och det var så sjukt gott. Helt galet. Fem av fem smakfulla vulkanutbrott i betyg.


    Efter det begav vi oss till en isländsk bar, Islensk Barinn, och tog några öl där. Rapporten från den isländska ölkulturen blir att dom, som precis alla andra länder, har rätt tråkiga lager-öl. Sen hade dom den här ölen, Einstök, som var en isländsk IPA som var riktigt bra.


    Sen hade dom även en öl som hette Snorri. Det hade så klart varit tjänstefel om jag inte provat den, oavsett hur osmakligt namnet låter, så jag tog en för laget. Kan rapportera att den här ölen smakar och luktar ungefär som tvättmedel, en fräsch doft och smak av sommar blandat med citrus typ. Inte alls gott och jag rekommenderar ingen att prova Snorri.


    Isländskan är riktigt vacker i skrift, även om man inte fattar nånting såklart.


    Intressant sidofakta: Island har Taco Bell, en amerikansk snabbmatskedja som fövandlar vilken mage som helst till en bullrande vulkan efter att man ätit där, men däremot inget McDonalds alls. Vi pratade lite med en av våra taxichaufförer om det och anledningen till att McDonalds inte finns på Island är för att deras valuta tidigare kraschade så hårt att det inte längre är vinstgivande att ha kedjan kvar. Så dom stängde ner för X antal år sedan då alla McDonalds råvaror köps in från Tyskland och det hade kostat mer att köpa in råvarorna än vad man kunde sälja menyerna för.

    Men sammanfattningsvis då, vad kommer jag minnas från min korta korta vistelse på Island? Språket, den friska och kyliga luften, att dom bara hade fula tjejer på ön (verkar vara ett ö-problem. Irland är ju likadant. Inavel är farliga grejer) och sen såklart den makalöst goda maten.

    Det är så klart inte helt realistiskt att kunna ge ett helt land ett korrekt betyg efter att bara ha varit där i drygt 24 timmar, men jag skulle ändå ge Island fyra av fem vikingaskägg totalt. Om något har min vistelse här gjort mig ännu mer sugen på att nån gång i framtiden besöka Island och verkligen se allt som ön har att erbjuda. Val-sightseeing, gejsrar, landskap, restauranger och allt möjligt lockar nu ännu mer än det gjorde innan jag först besökt ön.”